Aprilia Dorsoduro 1200

En känd skådespelare sade en gång att du måste vara snäll för att kunna spela galen på ett trovärdigt sätt, och den här italienaren möter kriterierna.

2012 års Aprilia Dorsoduro 1200 har uppdaterats för att vara mer lättfotad, men det är fortfarande V-twinnen på 1 197 kubik och 130 hästkrafter som står i centrum. Motorgången är tung och det riktigt hörs hur kolvarna smackar nöjt på sin luft- och bensindiet i förhållande 12,0:1. Även om modellen leder megamotard-klassens effekt­liga är trimningsgraden inte särdeles hög – och det behöver knappast vara en nackdel för en motorcykel tänkt mestadels för gatkörning.

Precis som tidigare kan du som förare åtnjuta tre motorlägen (sport, touring och regn), tack vare ride-by-wire-systemet som hängt med sedan 750-versionen av Dorsoduro som kom 2008. Skillnaderna dem emellan är klart märkbara och i sport är motorresponsen inte oväntat alert med snabbt gassvar. Vid aktiv körning är det engagerande medan det vid mer laglydigt tempo lätt blir ryckigt och oharmoniskt. Här träder föredömligt touring in som ger gasresponsen en välbehövlig fördröjning vilket mjukar upp körningen. I regnläget sänks effekten till 100 hästkrafter. Insprutningen är dock inte helt felfri, exempelvis är det svårt att hålla en låg och jämn fart utan att motorn visar sitt missnöje genom ryck. 

Hydraulkopplingen är mycket tungjobbad och det är svårt att få bra känsla med endast två fingrar. Växellådan är distinkt i sin funktion och lättarbetad, även utan koppling.

Den version vi provkörde av Dorsoduro 1200 var utrustad med traction control ställbar i tre lägen och ABS, båda urkopplingsbara, men modellen finns även att köpa utan (vilket vore rätt dumsnålt).

Bromsarna från Brembo med radialmonterade ok fram är effektiva, men ABS-systemet arbetar ibland med långa pulser och släpper upp onödigt länge. Plus-i-kanten för att det går att koppla ur.

Uppdateringarna på 2012-års modell är inte omvälvande men ändå av betydelse. Nya fälgar som är sammanlagt 2,3 kilo lättare har minskat gyroeffekterna för framhjulet med 15,4 procent och med 22,2 procent för bakhjulet. Det i sig har gjort att fjädringsinställningarna reviderats och Aprilia uppger att de sänkt tyngdpunkten.

Utöver det har hållaren för registeringsskylten slimmats till, framskärmen är ny och modellen kommer i två nya färgsättningar.

Chassit med fackverksram i stål som kombineras med bakram av aluminium känner vi igen sedan tidigare. Och den fullt justerbara fjädringen är precis som tidigare från Sachs.

Vid aktiv körning är köregenskaperna trots uppdateringen tryggt tröga och ser vi till chassigeomtrin klarnar intrycken ännu mer – gaffelvinkeln är 27,3 grader och försprånget tilltagna 118 milli­meter. Med andra ord inga racermått. Instyrningen blir därefter och som förare får du arbeta aktivt för att placera pjäsen i lämpligt spår. Väl där belönar å andra sidan fjädringen dig genom att aktivt svälja ojämnheter utan att skapa obalans. Fjädringskomforten är bra trots att den initiellt kan upplevas som hårt ställd om du bara puttrar runt. Det vibrerar en del i styret när mätarnålen passerar 6 000 varv, men det är klart godkänt med tanke på motorvolymen. Kikar du extra noga på bilden till höger kan du se det centimeter tjocka gummilagret på fotpinnarna – så Aprilia har tänkt på saken.

Den smala sadeln fungerar bra vid aktiv körning då du kommer nära cykeln och tankens sidor ger bra stöd vid inbromsning. Vid längre etapper är den däremot ingen höjdare, men å andra sidan är bensinförbrukningen nära litern om du gasar och tanken rymmer bara 15 liter.

Och det är faktiskt svårt att låta bli, för det är på den punkten som Dorsoduro 1200 är som mest tillmötesgående. Den stora V-twinnen är en best som obarmhärtigt dunkar förståndet ur din högra näve. På minussidan hamnar det inte lika aggressiva chassit som du får jobba med för att få med på noterna. I det hela taget är Aprilian en galen motorcykel i ett förnuftigt paket. Tilltalande? Det vet du först efter att du vågat testa den…

Plus: Brutal motor, olika motormappningar. ­Elektroniska hjälpmedel. 
Minus:  Mycket tung koppling. Något tungstyrd vid snabba kursändringar. Inte speciellt nybörjarvänlig.

Publicerades i Bike nummer 9 2012
Text: Oscar Algott
Foto: Marc Malmqvist