21 november, 2024
Be a racer, lyder Aprilias slogan och när vi står i depån på Misano känner jag mig just som en sådan. Framför näsan, bakom det härdade säkerhetsglaset på depåmuren, ligger 4 200 meter av nyasfalterad racerbana. Bakom ryggen håller en tekniker på med att klargöra min RSV4 för dagens första pass. Den har nummer 15. Det är första gången jag är på Misano, en ny bana är alltid lite nervöst, men idag är det extra pirrigt.
I våra tester har RSV4 prisats för sina synnerligen lättkörda egenskaper och en snäll samt följsam hoj är alltid en trevlig parhäst när en ny bana ska erövras. Frågan är nu om effektökningen till 201 hästkrafter har gjort en best av lammet. RSV4 RF är en numrerad specialutgåva av vanliga RSV4 RR. Det enda som skiljer dem åt, om man utrustar sin RR med Race Package vill säga, är dock bara lackeringen kallad Superpole. Förutom allt tänkbar elektronik – åttastegs traction control, treläges wheelie control och ABS samt launch control och quick shifter– som delas med vanliga RR ståtar RF med fjädring från Öhlins och lättare fälgar.
I grunden handlar det om att samma aPRC-paket som förra året, även om funktionerna vässats till årets modell. En digital nyhet är V4 MP. I korthet innebär det att man kan koppla upp en smartphone till hojen och se värden som antal g i kurvor samt bromsning eller nedläggningsvinkel, i realtid eller i efterhand. Dessutom kan man låta Aprilia Racing ställa in traction och wheelie control kurva för kurva via telefonens GPS – om den aktuella banan man kör på finns i deras databas vill säga.
Klockan är 09.20 och det är dags. Däckvärmare rullas av och motorerna startas. Depån fylls av V4:ans karaktäristiska muller och en efter en rullar vi fram mot utsläppet. Förarmiljön är bekant, kompakt utan att vara trång, och trots 183 centimeter och 89 kilo har jag gott om plats bakom kåpglaset.
Det blir min tur att köra ut, vi är cirka tio förare åt gången på banan för att undvika trängsel, och redan efter ett par böjar hittar jag in i rytmen. Samtidigt tynar oron över de 201 pållarna bort – nya RSV4 är precis lika lättkörd som sin föregångare vilket låter mig fokusera på att navigera i stället för att brottas med en bångstyrig motorcykel. Förändringarna till i år består enkelt av en något förändrad geometri genom längre sving och lägre tyngdpunkt samt uppdaterad motor. Det handlar om bättre andning, vassare motorstyrning och lättare interna delar vilket tillsammans pumpat upp hästkrafterna från 184 till över 200, framför allt tack vare ett ökat maxvarv från 13 000 till 13 500.
Den nya motorn går extremt fint, V4:an kombinerar radfyrans explosivitet och V-twinnens mellanregister utan att egentligen lida av deras nackdelar. Den ökade effekten märks inte av mer än på toppen av registret då framhjulet blir märkbart lätt. Enligt Aprilia har ökningen av toppeffekten inte skett på bekostnad av mellanregistret vilket verkar stämma med tanke på hur hojen känns. Mappningen är även den lyckad, något som märks i de sömlösa övergångarna mellan av- och påslag. Aprilian levererar sina hästkrafter på ett lent sätt och trots att vi kör i det aggressivaste läget Race, nytt för 2015, är motorn mycket mjuk i gången. Växellådan fungerar ypperligt, likaså slirkopplingen, och quickshiftern är i paritet med de bästa i klassen.
M50-oken från Brembo har ett gott bett utan ens en antydan till mattning. Förhållandet mellan kraften i greppet och bromseffekten är väl avstämt. Stabiliteten under bromsning är bra sånär som en svag oro bak, något som blir bättre när vi ökar på returdämpningen några klick. I övrigt fungerar fjädringen från Öhlins mycket bra med grundinställningarna. Misano är en underhållande bana, men ganska svår, och de första två passen är jag mycket glad över att sitta just på en RSV4. Den lyssnar uppmärksamt på vad jag vill säga, samtidigt låter den mig korrigera mina misstag utan att bråka – mycket mer lättkört än så här kan det inte blir, trots all effekt. Det är egentligen bara i den första kurvan av tre i Carro, en löjligt snabb högfartshöger man tydligen ska kunna ta flat out på sexan (jag väljer femman) som man måste använda hela handen för att få Aprilian dit man vill – precis som sin föregångare är den stadig på gränsen till tungstyrd i riktigt hög fart.
Efter alltför få pass är det så dags att göra slut, nummer 15 och jag ska gå skilda vägar. Det känns lite trist men jag får trösta mig med att jag redan on knappt två veckor ska upp i sadeln på en RSV4 igen, då under vårt superbiketest på Mantorp där Aprilia ska försvara testvinnartiteln mot bland annat Yamaha YZF-R1 och BMW S 1000 RR. Det testet kan du läsa i Bike nummer 7, i butik 9 juni.
Ursprungligen publicerad i Bike nr 06/15.
