Aprilia RSV4R

Jag kör utan öronproppar och njuter av ljudet när det plötsligt byter karaktär och ger mig kalla kårar. In med kopplingen, av banan och ut på gräset. Ett snabbt tryck på elstarten är allt som behövs för att bekräfta mina farhågor. Motorn är stendöd. Mitt framför den samlade världspressen får Aprilia uppleva det ytterst tveksamma nöjet av ett fabrikationsfel. Vevstakarna på samtliga motorer ger upp efter i runda slängar 30 mil.

Den italienska tillverkaren kastas rakt in i en mardröm medan förproduktionscyklarna skamset rullas undan. Jag fick bara ett och ett halvt körpass innan det roliga var över. Under min alltför korta tid i sadeln fick jag emellertid uppleva verkliga högtidsstunder. RSV4R imponerade och levde upp till mina högt ställda förväntningar.

Modellen är som ni säkert redan vet en budgetversion av RSV4. Öhlins-fjädringen är ersatt med dito från Sachs/Showa men skillnaden märks bara när doningarna pressas till sina yttersta 10 procent. Den minimala hästkraftsförlusten som följer med avsaknaden av variabla insugsrör är försumbar och vem justerar motorns position i ramen? Faktum är att även R i grund och botten är en Superbike-hoj. En smått galen V4 som kostar obetydligt mer än en R1, nästan för bra för att vara sant. Det här är en fullblodsracer som inte kompromissar med annat än komforten och just att den är så extrem gör det svårt att inte älska den.

Inget sammanfattar hojen bättre än de geniala orden från en av Aprilias bossar. När den minimala, ärligt talat patetiska, passagerarsadeln visas upp i ett bildspel uttalar han följande; »ingen trodde oss när vi hävdade att det var en tvåsitsig hoj, de trodde det var en specialare för homologiseringen och frågan fördes upp som en protest i Superbike- VM. Faktum är att det i realiteten är ganska komfortabelt där bak, men allting är väl relativt antar jag…«  

Åter till motorhaverierna. Enligt Romano Albesiano på Aprilias forsknings- och utvecklingsavdelning rör problemet med vevstakarna endast de aktuella förproduktionshojarna.

Plus
Körglädje och känsla! Kraftfull och underhållande motor. Kompakt, kvickstyrt och spännande chassi.

Minus
Motorhaverierna är givetvis oroväckande. Felet ska dock vara åtgärdat och syskonet RSV4 Factory har funkat fint…

Publicerad i Bike nummer 3 2010.
Text: Jon Urry
Bild: Milagro