Aprilia SXV och RXV

Det var lite av en dröm som slog in när chefredaktör Gerry Nordström ringde och undrade om jag kunde åka till Sicilien för en provkörning av Aprilias nya offroadtwinnar SXV och RXV. Ända sedan i höstas när SM-vinnaren i Supermoto Johan Ejdehage ringde mig och berättade hur han och alla andra etablerade VM-förare blivit ifrånåkta av Aprilias nya V-twinnar, har jag försökt att komma över en. Men det visade sig inte vara så lätt. Olika uppgifter om leveranstid och tillgänglighet cirkulerade. Cyklarna har visats på flera mc-mässor utan att man har fastställt något leveransdatum. Men nu var det alltså dags för pressvisning och provkörning, samtidigt som serieproduktionen skulle starta.

Det Aprilia har skapat är något så unikt som en tvåcylindrig (V-twin) motorcykel för offroad- och supermotosegmentet. Där har tidigare endast encylindriga motorcyklar dominerat. Maskinen finns i två storlekar; 450 och 550 kubik. Varför då en V-twin? Jo, det finns flera fördelar. Vevaxeln kan göras mindre och lättare, vilket medför mindre gyroeffekter, mycket mindre vibrationer, mjukare motorgång, högre maxvarvtal, högre effektuttag och bättre trottelrespons. Allt detta förpackat i ett superkompakt vevhus ger Aprilias V-twinmotor dimensioner som faktiskt är mindre än några av konkurrenternas encylindriga motorer med samma slagvolym.

För att spara vikt använder man exklusiva material; exempelvis magnesium i alla motorkåpor samt titanventiler. Eftersom det här är en motorcykel för 2000-talet har man dessutom försett den med fullt programmerbar elektronisk bränsleinsprutning. Genom att använda olika bränsle- och tändningsmappar kan man ändra karaktären på motorn så att den passar till antingen supermoto eller offroad.

Även chassit innehåller en hel del nya innovationer. Ramen är en produkt av ett helt nytt tänkande, främre delen är en stålrörsbur som är sammanpressad med en bakre sektion gjord i aluminium. Även motorn används som bärande del i ramkonceptet.

Svingarmen är också ett exempel på att design och funktion kan samspela. Det här är nog den mest vridstyva svingarm på en sådan här typ av motorcykel och utseendet lämnar nog ingen oberörd. Svingarmen på SXV:n är lite bredare än på RXV:n, allt för att svälja upp till 6,5 tum breda fälgar.

Avgassystemet är modernt, central placerat bakom motorn, och har två slutrör som mynnar ut under bakre stänkskärmen. Helläckert! Där har vi en annan fördel med twinnen, den är mycket lättare att ljuddämpa. Högpotenta singlar har ibland problem att klara bullergränser.

Provkörningen äger rum på en supermotobana utanför Modica, på södra Sicilien. Banan består enbart av asfalt och är något större än en go-kart bana. Jag finner mig tillrätta direkt, maken till lättkörda hojar får man leta efter. Körställningen passar mig mycket väl. Lagom höjd, varken för hög, eller låg. Alla reglage satt som de skulle och hade rätt utformning.

Motorn startas enbart med elstart. Kick saknas, förmodligen är det mycket svårt att kicka igång den, men elstarten fungerade utan problem.

Det första som slår en när man åker iväg är hur mjukt och vibrationsfritt motorn går. Kraften som hela tiden finns där kommer in mjukt och nästan beskedligt, men det finns kraft i massor. Det är bara att vrida lite till på rullen så kommer det, inte explosivt och ryckigt, utan mjukt och kraftfullt. Karaktären kan liknas vid en elmotor. Motorn svarar direkt på minsta gaspådrag, insprutningen verkar vara i det närmaste perfekt avstämd. Dessutom har man ett enormt register med användbar effekt. Man kan dra den från 2500 varv ända upp till otroliga 13000 varv. Snacka om register! Just det där att motorn går att varva så långt innebär att man ibland slipper växla mellan svängarna, en klar fördel, körningen blir inte lika ryckig och tröttsam.

Chassit imponerar också väldigt mycket. Har nog aldrig kört en så lättstyrd hoj som denna, detta utan att vara det minsta nervös på rakorna, eller i hög fart. Aprilia säger att anledningen till detta är att man lyckats samla tyngdpunkten så centralt som möjligt, samt den vridstyva ramen och svingarmen.

Bromsarna har jag lite problem med. Frambromsen är lite tungjobbad, tar väldigt bra, men saknar det där extra klippet. Bakbromsen däremot behöver man bara nudda pedalen så låser man bakhjulet. Kul för dem som tycker om att ställa upp hojen in i svängarna, men jag tycker bättre om att köra med båda hjulen i färdriktningen, så jag låter bli bakbromsen. Jag förlitar mig till motorbromsen istället, det fungerar bra, trots att motorn saknar så kallad slirkoppling.

Skillnaden mellan 450 och 550 kubikarna är inte stor, 550:an är lite starkare, råare och med kraftigare motorbroms, medan 450:an går lite mjukare och måste varvas mer. Effektsiffror var det ingen av Aprilia-folket som ville tala om, men chefen för supermotos VM-team sade att standard SXV 450 har tillräckligt med effekt för att kunna vinna ett VM-heat. Jag kan tro på hans ord.

Plus:
Chassi, styrning, motor, hanterbarhet, massor av körglädje!

Minus:
För känslig bakbroms och lite för tungjobbad frambroms.

Publicerad i Bike nummer 4 2006.
Av: Peter Sköld