21 november, 2024
I den här duellen låter vi två av marknadens tuffaste offroadmotorcyklar mötas, KTM 950 Super Enduro R och BMW HP2. Två sportmotorcyklar för dig som föredrar att busköra på vägar med löst underlag. Men de kräver bestämda och erfarna förare som vet att det inte är hälsosamt att plötsligt få panikångest, och avbryta en fetsladd mitt inne i en böj.
Det är två stora, och höga, hojar som dock är smidiga när de väl är på rull. Inan dess är det svårare. Trots att jag mäter över 180 centimeter når jag knappt ner till marken med fötterna. Hos HP2 är sadelhöjden 920 millimeter, Super Enduron mäter 965 millimeter.
Båda modellerna har en upprätt körställning, breda styren och smala sadlar. Fötterna vilar på taggiga fotpinnar utan vibrationsdämpande gummi. Hos BMW HP2 finns en kul detalj. Med ett enkelt handgrepp går det att anpassa växelföraren för stående eller sittande körställning, utan verktyg. Smart!
BMW HP2 är en udda skapelse. Och då syftar jag inte bara på utseendet. Den tvåcylindriga boxermotorn svarar kvickt på förändring hos gasreglaget, oavsett åt vilket håll det är. Vidare erbjuder den på härligt med vridmoment, redan på mycket låga varvtal. Det finns gott om resurser som räcker gott för att få bakhjulet att sladda loss genom och ut ur kurvorna. Det är snarare svårare att inte få bakhjulet att spinna loss än tvärtom… Däckskontot riskerar att bli övertrasserat.
Motorn har ett kort register och kräver ständiga växlingar, i synnerhet vid kraftiga accelerationer. Om motorns varvtal blir för högt träder det elektroniska varvtalsskyddet in på ett synnerligen mjukt vis och hindrar motorvarvet att öka ytterligare.
Balansaxel saknas och en del vibrationer sprider sig ut till föraren. Dock vill jag understryka att de är av den sorten som inte jag anser är störande, eller får utsatta kroppsdelar att domna. Vevaxeln är monterad längsgående, och vid gaspådrag drar motorcykeln i sidled. Främst märks detta då jag ger gas då jag står still, eller då framhjulet tappar kontakt med vägen för en stund. Då drar motorcykel i sidled, och jag blir tvungen att parera.
Växellådan är sexväxlad. Den fungerar perfekt men är ganska hård och klonkig i sin funktion. Kopplingen är av torr och enkelskivig modell med hydraulisk manövrering. Den är aningen hård, och tenderar att hugga vid krypkörning. Dessutom får föraren av HP2 vara extra varsam med kopplingen vid krypkörning så den inte blir överhettad.
En annan detalj som skiljer sig ur mängden hos HP2 är den luftdämpade stötdämparen. Den konventionella fjädern och oljan saknas. Se rutan här intill. Även framgaffeln har en grundinställning som är mjuk inledningsvis, men som blir avsevärt hårdare ju mer av fjädringsvägen som nyttjas. Totat sett fungerar detta bra, även då vägen är en tvättbräda.
KTM950 Super Enduro är liksom BMW HP2 en prestandamaskin som i första hand lämpar sig för körning på grusvägar, eller små välkurvade asfaltsvägar. Det är en stor, mycket stor motorcykel som kräver en varsam gashand. Det är i första hand inte en enduromaskin, men fungerar även bra i terrängen så länge det inte blir för bökigt och tungkört.
Den tvåcylindriga V-motorn är mycket stark redan på låga varvtal. Till skillnad mot BMW:s boxermotor som har elektronisk insprutning, matas KTM-motorn med förgasare. Registret är mycket längre än hos BMW. Växellådan är sexväxlad med hydraulisk manövrering av kopplingen. Växlingarna går som en dans, utan klonk. Kopplingen är lättjobbad.
Väl uppe fart är Super Enduro förvånansvärt smidig att hantera. Tankens nedre del är precis som sadeln mycket smal. Det här gör att den känns mindre än vad den de facto är. Den styr mycket exakt, och påminner extremt mycket om en endurohoj som käkat tillväxthormoner sedan födseln.
Fjädringen har i grunden en mjuk funktion, men hårdnar rejält ju större del av den långa fjädringsvägen komprimeras. Det här ger en i grunden mycket komfortabel gång.
Det här är två hårda motorcyklar som lämpar sig ypperligt för hårdingar. KTM Super Enduro kräver mindre av sin förare, och är betydligt lättare att hantera, i synnerhet i lägre hastigheter. BMW kräver mer av sin förare. Däremot är den ruskigt snabb om det är rätt förare som kör den. Akta så att du inte sparkar in foten i någon av cylindrarna bara.
Att avverka ett par varv på motorcrossbanan eller bege dig ut för en skogstur med någon av dessa går även det. Men du lär vara fullkomligt utpumpad snabbt. Så länge allt går på räls är det här två motorcyklar som är bra på det mesta. Däremot är det inte lika trevligt om något går galet. Att parera ett kast eller att lyfta upp någon av dessa bestar är lättare sagt än gjort. Motorcyklarnas vikt och stora yttre gör sig påminda vid tuffa inbromsningar. Då gäller det att föraren har koll.
KTM 950 Super Enduro är mer allsidig än BMW HP2. Komforten är inte någon höjdare hos någon av dessa, men ska du transportera dig en längre sträcka är det Super Enduro som lämpar sig bäst. När du sedan har jämfört skillnaderna mellan de två modellerna, och ställer det i relation till inköpspriset kommer du antagligen inse att KTM:en är det givna valet. Visserligen får du kardandrift hos HP2. Men huruvida det motiverar en prisskillnad på 45 tusenlappar är upp till dig att avgöra.
Publicerat i Bike nummer 8 2007.
Text: Johan Ahlberg
Bild: Per Hammarsjö
