BMW R 1200 GS

Jag står och smågasar vid rödljuset – känner hur de tolvhundra boxerkubiken får chassit att vrida sig. Motorn går hårt, låter och känns, på ett för mig attraktivt sätt. Jag slår på gas men får hejda mig för att hålla framhjulet i backen där det hör hemma i stadstrafik, vridet är mäktigt och effekten skjuter lekfullt på. Det bluddrar till lite från avgassystemet när jag slår av på gasen; insprutningen känns mjuk och jämn men ur avgasröret puffar och bluddrar det till vid avslag, enligt BMW beror det på de nya Euro 3 normerna och går inte att justera bort.

Vår testmotorcykel är extrautrustad med BMW:s elektroniskt justerbara fjädring (ESA), som till i år har kommit med ett enduroläge. För landsväg finns flera inställningsmöjligheter, du kan välja mellan, komfort, normal och sport, som i sig har tre underliggande val; om du kör ensam, har passagerare eller bagage. I sport känns R 1200 GS betydligt spänstigare och kursändringarna går snabbare än i det mjukare komfortläget, normalläget känns som en vettig kompromiss men grundinställningen är hård.

Enduroläget har tre val, mjuk, normal, eller hård och ytterligare en funktion som gör att du kan öka förspänningen med antingen 50 eller 100 procent. Något som kommer väl tillpass när jag utövar grusbus, BMW har också lagt till möjligheten att koppla ur sitt ABS-­system vilket främjar aktiv gruskörning. ABS är för övrigt standard.

Som tillval kan du få BMW:s automatiska stabiliserings system (ASC), ett antispinnsystem som begränsar hjulspinnet genom förändrad tändning och bränsleinsprutning. Systemet fungerar tacksamt på blötare underlag och sämre asfaltbeläggning; när jag accelererar ur en sväng på den våta vägbanan varnas jag om bristen på fäste genom att ASC-lampan blinkar på displayen istället för att cykeln går ut i sladd.

Trots sitt omfång upplevs R 1200 GS inte som tung, mycket tack vare det breda styret och den fina körställningen, först i svårare terräng börjar jag svettas rejält. Det som sätter stopp för min framfart är framförallt däcken som är anpassade för landsvägskörning på asfalt och det är där R 1200 GS hör hemma.

Kurviga landsvägar, gärna med sämre beläggning slukas med aptit, chassit hänger med fint och motorns lite oborstade charm kommer här till sin rätta. Vibrationerna från den stora boxermotorn glöms bort och jag kan istället njuta av ett kraftfullt bottendrag och en smidigare växellåda jämfört med förra årets modell. Bromsarna är effektiva och lättarbetade men kräver att du nyper till hårt för att ge det där lilla extra. Nyvakna sporthojsförare blir lätta byten på de lite småruffiga vårvägarna.

Sammanfattningsvis är BMW:s stora äventyrshoj en mångfacetterad skapelse, med den särpräglade motorn i centrum omringad av innovativa tekniska lösningar som gör körupplevelsen trivsam.

Plus
Körställningen och motorns karaktär. Packningsmöjligheter. Passagerarplatsen. Finns med mycket extrautrustning.

Minus
Vibrationer vid motorvägskörning. Stora yttermått, bred och hög, knepig för den som är kort.

Publicerad i Bike nummer 5 2008.
Text: Oscar Algott
Bild: Marc Malmqvist