21 november, 2024
Det här är ett enkelt sätt att utvidga modellpaketet utan mycket arbete, en av fördelarna med ett modulkoncept av det slag som den amerikanske tillverkaren Buell under åren arbetat fram. En stabil gjuten ram som tjänar som bensintank, en sving som samtidigt utgör behållare för motoroljan och alltsammans förpackat i ett paket som kräver lite tillvänjning.
Ny för året är den prisvärda modellen Super TT XB12STT. Kusinen XB9SX är visuellt närmast STT med crosstyre och handskydd, men skillnaderna är ganska stora. Receptet kanske låter enkelt, men det är en helt ny motorcykel, eftersom ändrad styrgeometri och viktfördelning försett maskinen med egenskaper som ska göra designen rättvisa.
Modellserien Lightning har alla ungefär samma specifikationer, förutom sadelhöjd och hjulbas. De modeller som skiljer sig från de andra är sporthojen XB12R Firebolt, resemaskinen Ulysses (till 2007 med annan fjädringsavstämning) och modellen XB9SX med den mindre motorn. Samtliga modeller förutom den lilla har den stora rovan på 1203 cm³ med 110 Newtonmeter vridmoment och 101 hästar.
Den mest markanta skillnaden hos STT är givetvis designen, med de extra plåtarna bak som ska imitera häckavslutningen hos en crossmaskin, eller om ni så vill, en supermotard. För att komplettera den bilden är sadelhöjden markant högre, crosstyret lågt och försett med handprotektorer. Precis som hos XB9SX City och Ulysses har de dubbla strålkastarna ett galler för ett aggressivare utseende. Sidorna är också tänkt att fungera för din egen graffiti.
De stekheta bergsvägarna norr om Gibraltar var underhållsamma så det räckte, men lika underhållande var Super TT. Körställningen är aggressiv och kontakten med vägbanan mycket direkt. Den plana sadeln tillåter mycket kroppsarbete bakom det ganska korta styret. Njutningsmedel är den längre fjädringsvägen – 143 mm – som ligger mellan Ulysses och Lightning. Fjädringskomponenterna från Showa är dessutom fullt inställningsbara och ett varv i fjäderförspänningen ger en märkbar skillnad. Buell har bytt från Dunlop till Pirelli och STT har Scorpion Sync, ett alternativ som förlåter många dumheter. Och de vill man gärna utföra med den här modellen, om inte annat så för att den ser ut som om den borde vara bra på det.
Men förutom den ändrade kördynamiken, som mest beror på den längre fjädringen och den ändrade viktfördelningen av föraren, är det inget som känns markant annorlunda mot de vanliga Lightning-modellerna. Men det är förstås alltid trevligt att hetsa en stor V-twin och samtidigt ha vägegenskaper som passar även i kurvor. Och det är STT mycket bra på.
Plus:
Kul koncept inriktat mot egen design. Bra fjädring. Rätt prislapp.
Minus:
Ensitsig. Provkör innan köp. Det är ett speciellt koncept.
Publicerad i Bike nummer 6 2007.
Av: Jan Leek
Foto: Jürgen Mainx
