3 december, 2024
Ett av dåtidens prestigefyllda race för hojar med rötterna på gatan var Castrols sextimmarsrace på Amaroo i Australien. Det var en tävling som Honda beslutat sig för att vinna. För att nå målet behövde de en homologeringsmaskin och istället för att utveckla en helt ny hoj utgick de från CB900F.
CB1100R som hojen kom att heta, byggdes i tre versioner; RB, RC och RD i 1 050, 1 500 och 1 500 exemplar, totalt 4 050 tillverkade enheter – en ganska sällsynt fågel alltså. Det var en ren »homologation special« och den tänjde regelbokens gränser maximalt.
Ramen baserades på CB 900:s dito men fick stålrör av högre kvalitet. Dessutom ersatte man den skruvade ramdel som niohundran hade för att öka servicevänligheten med en ditsvetsad bit för att öka styvheten. Första generationen, RB, hade halvkåpa men från och med RC var det helkåpa som gällde – enligt utsago i kolfiber.
Motorn fick rejäl massage och borrades upp från 64,5 till 70 millimeter vilket resulterade i en motor som med 69 millimeters slag var med minsta marginal överkvadratisk. Kompressionen höjdes till för den tiden hissnande 10,0:1 och den lämnade som mest nästan 120 hästkrafter i gatutförande (i Sverige dock strypt till 100 hk). Den fick också smidda kolvar, förfinad och förstärkt drivlina samt vissa motorkåpor i magnesiumlegering.
Viktbesparingen gick igen på flera ställen, bland annat är den gigantiska tanken av aluminium på 26 liter – endurance!
Parallellt med 1100R såldes även 1100F, en betydligt beskedligare motorcykel utan de exotiska komponenter som homologeringsmaskinen begåvades med. Det återspeglades också i priset som var 26 400 kronor lägre än de 69 300 kronor som begärdes för en R i Sverige 1983.
När Bike testade CB1100RD skrev vi att av testets fyra motorcyklar väckte 1100R svårast habegär. »Det är få sportmaskiner överhuvudtaget som kommer i närheten av R:ens kapacitet på en kurvig asfaltssträcka. Där jag gillar att vara«, enligt veteranskribenten Robert Lavér.
Hur det gick på Amaroo? Jo, Honda CB1100R vann på första försöket med den blivande världsmästaren Wayne Gardner bakom rodret. Och the rest är som man brukar säga history.
