Ducati 848

Det har aldrig varit billigt att vara finsmakare. Men med 848-modellen sträcker Ducati ut handen mot köpare som drömmer om en italiensk sportmaskin, men som tycker att 1098 är ouppnåelig – och kanske för brutal.

Förutom det 35 000 kronor lägre inköpspriset, är 848 dessutom mer användarvänlig. 134 hästkrafter låter tveklöst mindre skrämmande än 160, och en torrvikt på 168 kilo i stället för 173 kan också göra denna italienska skönhet lättare att köra. Om verkligheten matchar specifikationerna kommer dagens provkörning på Circuito de Almeria i sydöstra Spanien att avslöja.

Medan vi väntar på mannen med den gröna flaggan finns det tid till att konstatera att körställningen är precis som på 1098. Vilket inte är så underligt eftersom chassi, tank, fotpinnar och sadel liksom kåpan är hämtade från storebror.

Motorns mindre slagvolym ger också mer sång från ljuddämparen under passagerarsadeln. Men ljudet låter samtidigt klarare, eftersom de inte ackompanjeras av det karaktäristiska torrkopplingsrasslet vi annars känner från Ducati.

På 848 badar den 1,6 kilo lättare kopplingen i olja och är ännu en detalj för att locka nya Ducati-kunder. Den rasslar inte som torrkopplingen kan göra då vi rullar ut på Almerias slingriga bana.

För inbitna ducatister finns dock torrkoppling i tillbehörslistan.

848-motorn är klart mer varvvillig än 1098:an. Men samtidig känns momentkurvan just så flack som den såg ut på plasmaskärmen vid pressvisningen.

Vid det första intrycket upplevs motorn nästan som tråkig på grund av den snälla karaktären. Men jag måste tillstå att smidigheten är till stor hjälp när man fumlar med idealspåret i Almerias blinda kurvor. Den känns mjuk och fin när man vrider på gasen men jag vill gärna ha lite mer karaktär. Och progressiviteten i kraften kommer lyckligtvis när Testastretta Evoluzione-V2:an på 849 kubik får varva ur ordentligt.

De tre röda lamporna i den Moto GP-aktiga LCD-displayen tänder innan varvtalsbegränsaren sätter in vid 10 400 varv. På tidigare ducatimodeller flög man nästan ut genom kåpglaset när begränsaren aktiverades. Men här kommer regleringen så milt att den inte stör körningen ens vid fullt nedlägg.

Det är läckert att kunna ge full gas mellan Almerias sammanhängande kurvor och de mer hanterbara krafterna stärker helt klart självförtroendet under en bandag. Den omtalade styr­villigheten får hjälp på vägen av det smalare 180-bakdäcket på 5,5-tums fälg (1098 kör med 190 på 6-tums), och den mjukare avstämda fjädringen ger en känsla av att ha total kontroll.

Gaffelbenen ser lite nakna ut utan den annars obligatoriska styrdämparen, men den saknas inte ute på banan. Det gör inte heller 1098:ans frästa bromsok och 330 millimeters-skivor. Frambromsen från 999 R imponerar faktiskt.

848 är lyx till en överkomlig peng.

Plus
Smidig motor. Förtroendeingivande köregenskaper med god styrvillighet och stabilitet. Bra bromsar.

Minus
LCD-display svår att avläsa i sol. Lågt kåpglas. För lite plats för händerna vid fullt styrutslag.

Publicerad i Bike nummer 2 2008.
Text: Klavs Lyngfeldt
Bild: Milagro