Ducati 888 vann VM 1991 och 1992

1992 byggde Ducati en av de absolut hårig­aste homologeringsspecialarna i motor­cykelns historia – 888 SPS. Totalt byggd i bara 100 exemplar, bortsett från prototypen som Ducati skrotade, är det en exklusiv motorcykel som på bästa sätt ramar in allt som en Ducati av den gamla skolan står för.
Föregångaren till 888 är den 851 som Massimo Bordi designade, Ducatis första vätskekylda fyrventilare. För ett otränat öga ser SPS (Sport Production Special) ut som en vanlig 851 fast utan skjutsmöjligheter. Den är dock betydligt mer än så, 888 SPS är en Corse med lysen – på riktigt – och likheterna med racern från ‘91 och ‘92 är många. 
I enlighet med märkets filosofi vid den här tiden är den stenhård, i alla bemärkelser, och kräver att du kör den just stenhårt för att den ska fungera – »som att försöka rucka på en betonggris« beskriver fjädringens följsamhet lika träffande 2012 som det gjorde 1992. 

Motorn är i princip samma maskin som i superbiken från ‘92, det enda som skiljer är avgaskammen och utväxlingen samt startmotorn – i övrigt är den exakt likadan. Den saknar till och med kylfläkt för att spara vikt.
De fulla 888 kubiken andas in genom 50 millimeter grova spjällhus som matas av två injektorer vardera. Med 94 millimeter i borr kontra 64 i slag är motorn skapligt kort­slagig och trivs allra bäst när varvtalet närmar sig 10 000. Desmodromisk ventilstyrning medger aggressiva och höglyftande kamprofiler men kräver också tät och regelbunden service. Utandningen sker genom ett öppet racesystem, oftast med dubbla kolfiberdämpare.
Men det är inte bara motorn som är exotisk. Ramen är av krom-molybden, tanken, quick release, är av kolfiber och de fullt justerbara fjädringskomponenterna kommer från Upplands Väsby. Bromsarna är, givetvis, Brembo Gold. 
185 kilo torrvikt och 126 hästkrafter var 1992 fullt tillräckligt för att lämna konkurenterna bakom sig för den gatåkare som hade råd att dels köpa men framför allt underhålla en sps. Men dess rätta element är racerbanan, och Doug
Polen vann World Superbike ‘91, ‘92 och ama Superbike ‘93 i sadeln på en trippelåtta. Sedan kom 916 och med den gick en epok i graven. Var det inte bättre förr?