23 november, 2024
Ungefär I samma veva som millenniet gick in på ett tioårigt upplopp slet man sitt hår i Bologna. Här byggde man håriga racers på en knapp liter som käkade japsfyror på 750 kubik till frukost på sin väg mot guldbucklan i Superbike-VM. Trots att hojarna rimligtvis borde välla ut ur fabrikerna gapade orderböckerna lika tomma som de stolta arbetarnas blickar.
Vad göra, vinna eller försvinna? Ducatis designer Miguel Galluzzi tyckte det senare när han lade fram skisserna för en helt ny hoj framför gubbarna i kostym som inte bara lät honom bygga den utan också lät bli att klistra Cagiva på tanken.
Och namnet? Il Mostro!
På ett fint sätt omsätter Galluzzis design den gamla devisen ”less is more” i praktiken. En motorcykel behöver inte så mycket mer än en motor, ett hjul i varje ände, en tank för soppa och sedan något att sitta på och hålla i och det är just så som Ducati Monster är designad. Och eftersom chassit kunde plockas från superbiken 888 (nåja) och motorn från trotjänaren 900 SS blev prislappen för utvecklingen snudd på ingenting. Och det var ju lämpligt eftersom ingenting var just vad Ducati hade.
Resultatet lät knappast vänta på sig och så här i efterhand kan vi konstatera att Cagiva gjorde rätt. Med runt 185 kilo på vågen, fina komponenter och karaktärsfull motor i ett välbalanserat chassi var Ducati Monster precis den motorcykel som många väntat på (kanske utan att de visste om det själva). Med Ducati-mått mätt var den billig, ungefär som en Fireblade och avgjort mycket mindre än exotiska 916 som lanserades året efter Monster, 1994. Volymerna blev därefter och till dags dato har det sålts över 300 000 stycken.
Experimentlustan har varit stor och fabriken har bestyckat Monster med alla möjliga attribut från sporthojshyllorna och värst av alla är S4 RS med 126 vätskekylda hästar och öhlinare (nya 1200 S får ursäkta). Monster är dock som bäst när den håller sig trogen originalkonceptet och frågar du en inbiten ducatist ska det vara desmodue och skramlande torrkoppling.
Nu är förvisso undertecknad något partisk efter att ha parhästat med en svart niohundra under fyra årstider i rätt många år. Men det går inte att komma ifrån, mer motorcykel än Ducati Monster kan det nog inte bli.
