Ducati S4RS

Monster S4RS är inte bara ännu ett monster från Ducati. Att Ducati låtit montera den tvåcylindriga Testastretta-motorn från nollsexans 999 S i det kompakta Monster-chassit, med sina kraftiga Brembo-bromsar och fjädringskomponenter, är fullständigt vansinnigt. Jag gillar det skarpt!

Ducati hävdar att nya Monster S4RS är en naken racehoj, och därför var provkörningen av Monstret förpassad till den avlysta testanläggningen, Ascari Race Resort, i södra Spanien. Här kunde jag pressa hojen, och busa så mycket som jag bara vågade utan att riskera att plötsligt få möte, eller bli haffad för fortkörning.

Givetvis är det alltid säkrast att krama ur en hoj på en avlyst bana. Dock finns det nackdelar med att provköra en motorcykel enbart under sådana förhållanden. Jag kan exempelvis inte yttra mig om hur Monstret uppför sig i tät stadstrafik med allt vad det kan innebära. Banans asfaltsyta var slät som ett dansgolv och jag vet därför inte heller hur fjädringen uppför sig på mer ojämnt underlag.

Den vattenkylda Testastrettamotorn går igång med ett väl dämpat, men annars typiskt Ducati-muller. På flaggvaktens kommando pressar jag in kopplingsgreppet som på hydraulisk väg reglerar kopplingen. Kopplingen är inte tungjobbad, men jag hade gärna sett att den vore lättare att manövrera. Med lätt fot duttar jag i ettans växel. Nu släpper jag ut kopplingsgreppet, samtidigt som jag med försiktig hand vrider på det finkänsliga gashandtaget.

Körställningen är förhållandevis upprätt. Styret är brett och bidrar till den goda förarkontrollen. Avståndet fram till styret är relativt långt och kan upplevas som ett problem för kortare personer. Sadelhöjden på 805 millimeter bådar däremot gott för kortväxta. Trots den förhållandevis låga sadelhöjden är Monster rymlig även för längre personer, och perfekt för min 182 centimeter långa lekamen. Att sitta upprätt och köra känns lika självklart som att ligga ner över tanken och pressa för fullt på bana. Lyktkåpan är mest för syns skull, men då jag är väl ihopkrupen erbjuds ett visst skydd från fartvinden.

Motorn erbjuder gott om kraft, och framförallt användbart vridmoment som gör att du snabbt kommer upp i fart igen efter tajta lågfartsböjar. Givetvis finns det alltid en perfekt växel för en viss kurva och ett visst varvtal, men Monster-motorn är inte kinkig. En växel hit eller dit är inte hela världen. Även på höga växlar drar motorn relativt starkt från låga varvtal. Insprutningen fungerar klanderfritt utan irriterande ryck eller andra konstigheter.

Frambromsen är extremt effektiv och erbjuder suverän fingertoppkänsla. Jag delar ut pluspoäng för att bromsreglage och kopplingsgrepp är justerbara för bästa personliga anpassning. Bakbromsen erbjuder fullgod bromsverkan och är bra avstämd, utan att vara vare sig för känslig eller okänslig.

S4RS är en hoj som är extremt förlåtande i sin karaktär. Då jag måste korrigera spårvalet är Monstret omedelbart med på noterna.  Markfrigången tillåter rejäla nedlägg. Chassit är mycket kvickt i svängarna, och stadigt så länge inte tempot är allt för uppskruvat. I höga hastigheter känns cykeln aningen nervös, vilket yttrar sig i form av att styret börjar fladdra oroligt.

Den fullt justerbara fjädringen av fabrikat Öhlins är grundinställda för sportig körstil. Den är styv men ytterst följsam. Framgaffeln niger knappt ens vid de tuffaste inbromsningarna.

Ordet kontroll är ett ord som på något vis känns som synonymt för Monster S4RS. Trots namnet är det här Monstret extremt lättkört. Mycket tack vare den härliga motorgången och det smidiga chassit.

Modellen beräknas anlända i början på April till Sverige. På prislappen står det 164 900 kronor. I det priset ingår gott om kolfiberdetaljer, Öhlinsfjädring och grymma bromsar. I Ducatis tillbehörsprogram finns en massa godis att välja mellan. Här finns prylar som förvandlar ditt Monster till ett än mer skrämmande sådant. Eller vad sägs om 148 hästkrafter, slirkoppling och ännu mer Ducati-muller. Jag fick tillfälle att provköra ett sådant exemplar, och jag kan avslöja att det inte var det minsta tråkigt…

Kurvor är verkligen vad Monster S4RS gillar allra mest. Att pressa fullt på den långa flygrakan går bra, men för dig som är ute efter den snabbaste motorvägshojen är det här inte rätt modell. Det här är en naken racer som gillar att svänga, och inte bangar för lekfullt bus. Och det i massor!

Plus:
Härlig motorkaraktär. Effektiva bromsar. Lättkörd. Kvick i svängarna. Rolig att köra. 

Minus:
Aningen nervös i förhöjt motorvägstempo. Inte den bästa modellen för långvägsturer. 

Publicerad i Bike nummer 4 2006.
Av: Johan ahlberg
Foto: Ducati