Det växande problemet med den allt intensivare fordonstrafiken i storstäderna gör att fler och fler börjar leta efter alternativa transportmedel för att ta sig till och från jobbet.
Det är här Piaggio kommer in i bilden med sina smidiga lösningar på problemet. De vill nämligen att bilisten köper scooter istället. Då kan du lätt och smidigt kryssa fram genom trafiken när bilarna står still.
Deras lösning som ska passa alla oavsett om du har motorcykelkörkort eller endast bilkörkort heter Piaggio MP3 500 LT Sport och Piaggio Beverly 350 Sport Touring. Det är dessa två lösningar vi ska titta lite närmare på i denna duell. Den ena lösningen är en vanlig scooter för dem som har motorcykelkort och den andra är en trehjulig scooter för dem som endast har B-körkort.
Piaggio lanserar till 2016 sin version av hur en trehjulig motorcykel ska se ut och döper den till det lite lustiga namnet Piaggio MP3 500 LT Sport. Det är en scooter till utseende, men med den stora skillnaden att den har två hjul fram istället för ett.
Du kan fortfarande luta med den i kurvor och du sitter på den precis på samma sätt som på en vanlig scooter. Så långt är det inte så konstigt som man först kan tro.
Duellkombattanten heter Piaggio Beverly 350 Sport Touring. Det ska vara en smidig och liten scooter som glatt tar dig förbi köerna med tillräcklig prestanda för att du ska trivas.
Det är dags att starta dagens äventyr.
Vi börjar med själva körupplevelsen. Den lilla Beverly 350 inbjuder direkt till glädje under körning. Automatlådan sköter jobbet galant och spelet mellan drivning och gaspådrag är minimalt. Beverlyn drar iväg mjukt och fint och den svarar direkt på vad gashanden begär.
MP3:an har något större fördröjning innan den drar iväg men därefter gör automatlådan jobbet bra och jag kommer snabbt upp i hastighet. Det är inga problem alls att anpassa hastigheten till trafikrytmen i stan eller på landsvägen.
På kurviga vägar inger Beverlyn förtroende och svänger mjukt genom kurvpartierna och talar om vad som sker via framgaffeln.
Det är här som MP3 har sin akilleshäl. För att bygga ett fordon med två hjul fram är man tvungen att göra hjulupphängningar av typen som används för bilar.
En vanlig traditionell framgaffel på en motorcykel förmedlar kontakten mellan asfalt och däck vidare till föraren på ett mycket direkt sätt, oavsett lutning på hojen.
När jag kör MP3 får jag ingen känsla för vad framändan förmedlar varken när jag kör upprätt rakt fram eller lutar hojen genom kurvorna. Det känns läskigt att inte riktigt lita på om det finns grepp för däcken eller om jag kommer att kana omkull. Det tar åtskilliga kilometer innan jag vänjer mig vid denna annorlunda upplevelse och förstår att jag kan hålla mig på hjulen utan att köra omkull även när jag lutar MP3:an genom böjarna.
Som motorcyklist vill jag alltid ha känslan för vad som sker med framhjulet oavsett väder eller väglagets beskaffenhet. För den som aldrig har åkt motorcykel innan spelar denna känsla kanske ingen större roll då man inte vet annat? Det blir nog en vanesak.
Åkkomforten är förnämlig på båda hojarna då jag sitter riktigt bekvämt och avslappnat. Den större MP3 ger mer utrymme för benen och större möjlighet att flytta sig i sadeln. Hos Beverlyn blir det mer att man sitter där man sitter, men ändå bekvämt.
Instrumenteringen skiljer sig åt på scootrarna. Beverlyn visar all information med vanliga traditionella visare och mätare. Det är lätt att överblicka och all information som önskas finns där.
På MP3 väljer Piaggio en blandning av traditionella instrument och digital information. Två djupa mätarhus på var sin sida om färddatorn. Den ena visar hastighet och den andra visar varvtalet. Här är det inte riktigt lika lätt att snabbt överblicka all information under färd.
Vi fortsätter vår tur via slingrande landsvägar mot stadens intensitet. Trafiken tätnar ju närmare vi kommer och nu får vi möjligheten att testa framkomligheten i köer.
Med Beverlyn är det lekande lätt att kryssa mellan bilarna för att avancera framåt. Det är det däremot inte med MP3:an. Dels för att den är lite större till formatet, men framför allt på grund av avsaknaden av känsla för vad som verkligen sker med framhjulen. Varken jag eller Andreas känner oss hemma på MP3 i tät trafik kryssandes mellan bilarna. Därför finner vi oss i att snällt ligga kvar bakom utan att stressa. Här vinner den tvåhjuliga motorcykeln stora poäng.
Bromsarna får användas flitigt under dagen när vi simulerar den typen av körning som tänkta köpare för dessa fordon kommer ägna sig åt. Trots ideliga hårda inbromsningar vid korsningar och trafikljus så fungerar Beverlyns bra. De mattas inte av påfrestningarna och ger bra känsla. Trehjuliga MP3 med två hjul och två 258 millimeters skivor fram ger dålig verkan och känsla. Här får vi också tänka om och kalibrera om våra motorcyklisthjärnor. Istället för att alltid bromsa med frambromsen så är det fotbroms som gäller för bästa verkan. Ovant och mot all logik. Anledningen är den att frambromsen är så undermålig att det inte lönar sig att bromsa med den.
En finess som MP3 har och som kommer väl till pass är parkeringsbromsen. En spak att dra i som låser hjulen och hindrar hojen från att rulla, samtidigt som den låser positionen på hojen i upprätt läge. Det går även att låsa hojen från att tippa under färd, när man exempelvis stannar till vid rödljus. Praktiskt efter lite övning då man slipper sätta ned fötterna och glatt kan sitta kvar och titta på förundrande bilister. När det slår om till grönt så är det bara att gasa, låsningen släpper automatiskt.
På vägen tillbaka skjutsar jag Jonathan, vår fotograf för dagen. Även han trivs stort på MP3:an med dess generösa sadelvolym. Lastutrymmena under sadeln är rejält tilltagna på bägge modellerna och den större MP3 rymmer gott och väl två stycken hjälmar. Dessutom finns främre fack för förvaring av mindre prylar som plånböcker och mobiltelefoner hos båda modellerna.
Efter utvärdering och åtskilliga mils körning både i stan och på landsvägen kan vi konstatera att detta är två lämpliga och praktiska fordon för stortstadsmiljön. Pendlandet blir betydligt enklare i tät trafik med dessa scootrar. Med lite övning slinker man emellan bilköerna även med den trehjuliga MP3:an och vinner tid.
Har du motorcykelvana sedan tidigare tror vi att den mindre scootern Beverly 350 Sport Touring kommer att förgylla tillvaron. Den liknar en motorcykel till egenskaperna och är underhållande att köra.
Om du däremot har tröttnat på att köra bil men inte har något motorcykelkörkort så fungerar MP3 500 LT Sport bra. Som instegsfordon in i motorcykelvärlden tror jag att detta är helt rätt väg att gå. Kanske leder det även till teorikurs och körlektioner för det riktiga motorcykelkortet på sikt.