21 november, 2024
GP 800 är ett pendlarfordon, inte en motorcykel trots att Gilera stundtals verkar vilja ge sken av detta. De menar att modellen »tar scooterkörning till nya höjder« och att den är »framtagen för prestandatörstande förare som vill ha motorcykelkänsla«. Men förväntningarna infrias tyvärr inte.
Men vad är det du får? Ja, du får en farkost som, hör och häpna, accelererar ifrån det mesta iväg från trafikljusen. Du får maffiga bromsar som fungerar kanon och ett fordon som du kan pendla Södertälje–Stockholm med. Men likväl överväger jag att hellre ta… Varför? Jo, för att GP 800 inte ger mig någon som helst tillfredsställelse. Den tar udden av glädjen, som annars är den främsta anledningen till att jag överhuvudtaget kör tvåhjuliga fordon.
Den här modellen är så förbaskat förnuftig och nyttig att jag nästan blir irriterad när jag sitter där bakom det lilla kåpglaset. Det senare är för övrigt så litet att det inte gör någon nytta. Du får fartvinden rakt i ansiktet och i motorvägsfart får du dessutom dras med obehaglig turbulens.
GP 800 är dock fantastiskt bra så länge den används inom sitt tilltänkta användningsområde, men vem i Sverige behöver egentligen ett sådant här fordon? Ja, i varje fall inte en riktig motorcyklist. Visst kommer motorn från Aprilia Mana 850. Det är en 90-graders V-twin med sjuväxlad automatlåda och kedjedrift, vilket i sig är ovanligt för en storskoter. Men motorn gör sig betydligt bättre i Mana. Jag saknar växellåda, koppling och motorljud.
Det jag däremot inte saknar är vibrationer, för de finns där i betydligt större utsträckning än vad som är önskvärt. Högfrekventa irritationsmoment som görs sig påminda i större delen av registret. Det hade jag inte förväntat mig på ett fordon som är skapat för att transportera pendlare effektivt och bekvämt mellan punkt A och B.
Skulle du mot förmodan ta en sväng på din kurviga favoritväg så är upplevelsen inget som blir positivt laddat. När du pressar GP 800 blir chassiet lika nervöst som föraren.
För de här pengarna finns det, för dig som vill något mer än att ta dig från A till B, betydligt bättre alternativ.
Plus
Smidigt pendlarfordon som sparar tid. Bra bromsar. En rödljusracer som får medtrafikanter att stå stilla.
Minus
Alltför lite körglädje. För mycket vibrationer och nervös i kurvor. Extremt klen wow-faktor.
Publicerat i Bike nummer 9 2009.
Tex:t Eskil Bjørshol
Foto: Stig Jarnes
