22 december, 2024
År 2000 gjorde ett hojbygge vid namn Zebra bejublad entré och ägaren Reijo Talvitie blev snart ett känt ansikte. Cykeln som hade en svart H-D Evo som drivkälla vann många priser och allmänhetens gunst. Zebran var en av de hojar som skulle komma att gå i förgrunden för en helt ny era av feta hightech-inspirerade customhojar, som snart delade upp entusiasterna i två läger. Dels fanns traditionalisterna som sparkade bakut men så fanns de andra som föll för det nya stuket där influenserna från racehojar var klart påtagliga. Att jag bekänner mig till den senare skaran lyser säkert igenom här och där i den här texten.
Ett år efter Zebrans framgångar var Reijo åter i hetluften. Den här gången var det visserligen hans fru Carina som stod för hojen, en färgsprakande H-D med flammor i varje hörn, men vi misstänker att Reijo hade ett finger med i spelet även här.
Till år 2002 hade Reijo högtflygande planer om ytterligare en värstinghoj. För att bygga själva grunden, det rullande chassit, kontrakterades grabbarna på Mkher Group i Solna (www.mkher.com).Mr. Moore snickrade ihop den gigantiska oljeburken som försågs med ett hål mitt på för ett smidigare utseende medan Joel byggde den grymt läckra Softail-ramen av 32 millimeter grova cromolyrör. Ramen har rena, självklara och briljanta linjer. Vi har redan sett ett tyskt värstingbygge som försetts med en ram som påminner en hel del om Cobrans.
Joel byggde sedan den grymt feta tanken som fick förföriska och fylliga former medan Mr. Moore fixade till en lång rad fästen på ramen.Från början ville Reijo ha ett dragbar-styre på hojen men efter hårda påtryckningar från Joel så togs beslutet att bygga det styre som nu sitter på hojen.
Svingen är en annan produkt av Joels yrkesskicklighet och kreativitet. Från idé till färdig vara är det hans tankar och handlingar som har styrt utvecklingen. Svingen liknar ingen annan och har sköna linjer utan att se underdimensionerad ut, den rimmar perfekt med det feta stuk som genomsyrar hela Cobran. Bakskärmen byggdes av Henrik, en duktig kille från Gotland som dock inte jobbar på Mkher.
De rätta prylarna. Framgaffel, motor och fälgar hade Reijo spanat in redan på förhand, valet föll på en fet gaffel från holländska SJP, en stor motor från kanadensiska Merch och exklusiva fälgar från amerikanska RC Components. Gaffeln förlängdes tio tum och motorn monterades utan vare sig förgasare eller avgassystem medan de feta fälgarna som är 8,5 respektive 3,28 tum breda skoddes med däck från Metzeler.
I det här skicket visade Reijo upp hojen på Älvsjömässan i början av 2002 och redan vid den här tidpunkten var det många som förstod att hojen skulle bli något alldeles särskilt, men Reijo var förtegen. Han lät dock meddela att det var den tilltänkta lacken som hade styrt utformandet av hela hojen.
Långt senare när cykeln visades på Custom Bike Show i Norrtälje stod det klart att det var supersportbilen
AC Cobra med sin speciella lack som stått för inspirationen. Tyvärr har de två kännetecknade linjerna i lacken missbrukats på en lång rad mindre balla fordon som Epa-traktorer och GTI-bilar men lackeraren Bosse Jensen har helt klart återupprättat motivets exklusivitet.
Redan vid första ögonkastet förstod jag att Reijo hade lyckats med konststycket att ta fram en show-
vinnare igen. Förutom lacken hade nu en rad underbara delar tillkommit sedan jag såg hojen sist. Sadeln, som har klätts av bilskräddarna i Solna (www.bilskraddarna.com) och skylthållaren i kolfiber som är tillverkad av Hasse i Upplands-Väsby, är exempel på hantverk. Den sexväxlade lådan från Zodiac, de dubbla 40 millimeters Weber-förgasarna som erbjuder perfekt symmetri och god portion kaxighet, tillhör det mekaniska. Ett påkostat avgassystem med slutrör från Supertrapp gör mästerverket fullbordat.
Medhjälparna har varit många men jag tycker inte att det är något negativt i sig. Reijo har uppenbarligen en superb känsla för hur en schysst hoj skall se ut och han har hela tiden hållit i alla trådar.
Kanske kan man likna Reijo vid en projektledare som sätter sina visioner i verket med hjälp av en fingertoppskänsla för de rätta prylarna och medarbetarna. Att bådadera har valts med omsorg råder det inget tvivel om. En man som vi ännu inte nämnt men som har gjort avgörande insatser för framväxten av årets Guldbåge är Pasi Rissanen på Sofia Hogs som hjälpte Reijo med att skruva ihop hela hojen.
Hur skall då Cobran användas? Min sjuka hjärna tänker genast på dragracing, men det är knappast vad den här superfina hojen är avsedd för, även om den kraftfulla motorn och det låga och långa chassit säkerligen skulle fungera finfint på strippen.
En normalt funtad frågar sig kanske om man överhuvudtaget vågar köra en hoj med så många mantimmar och så enormt mycket engagemang bakom sig. Svaret på den frågan är ja! Vid fototillfället var det precis över nollan men det stoppade inte Reijo från att köra ett par mil i eftermiddagssolen!
