Guldbågen 2004

När kromet har ett sådant djup att man inte törs gå för nära för risken att man ska drunkna i det. När lacken verkar leva ett eget liv i en tredimensionell rymd. När linjespelet skapar harmonier som tilltalar ens innersta sinnen. Då, och först då, har man kommit väldigt nära det perfekta bygget.

För två och ett halvt år sedan började Stefan Uhlén bygga en customhoj. Det skulle bli en praktisk körmaskin, men någonstans på vägen spårade det ur, och spårade ur rejält…

Historien började i Karlstad 1976. Den unge Stefan var 16 år och ville imponera på tjejerna, så han startade med ett Hot Rod-bygge. Detta efter att han hade sett kultfilmen Sista natten med gänget. Han tog en tvådörrars A-Ford Tudor 1930 och började skapa…

15 år senare var det klart. Sveriges snyggaste A-Ford vann bland annat Hot Rod-klassen på Power Big Meet i Västerås. Brudarna hade säkert blivit imponerade, eftersom Stefan redan har hunnit få fyra barn; döttrarna Sofie, Linn, Emmie och Tilde.

Rodden såldes fem år senare till Norge för en kvarts miljon. Nu, ytterligare sju år senare, är den såld igen för en halv miljon!

Vi kan säga att ”Pilens” historia börjar 1997. Då var nämligen Stefan över till Daytona och Kalifornien. Där bestämde han sig; nu skulle han sälja rodden och börja med motorcyklar!

Året efter köpte han en H-D Softail Custom av ”Karlstad Kid”. Strax därefter tog han motorcykelkörkort. Stefan, som har jobbat som motorrenoverare, satte igång att ”bara modifiera lite”. Han byggde i två år, körde sedan 500 mil och sålde den på årets MC-Dagarna på Gränsö. Fast då hade han redan (hösten 2002) parallellt startat med ett annat bygge… det som senare skulle få namnet Broken Arrow!

I en annan tid! Namnet ”bruten pil” eller ”en pil som inte når sitt mål” är ett slanguttryck som kommer från US Navy och betyder att en missil har fått ett fel och kommit ur kurs och slår ner någon helt annanstans. Så är det med Broken Arrow, den följer inte de gängse riktlinjerna inom byggarkretsar utan har sina egna linjer och influenser. Likt en bomb har den slagit ner i en tid och på en plats där ingen har sett dess like!

I början gick bygget trögt. Eftersom det var mycket specialgrejer fick Stefan, som sedan två år är med i Backroads MC i Karlstad, vänta i åtta månader på PM fälgar och bromsskivor från Calles Chopperdelar. Under tiden bollade han och Kalle Andersson i Arvika idéer mellan varandra. Kalle var fjolårets Guldbåge-vinnare, se mcnytt nummer 1/04.

Stefan ville han en lättskött (alltså mycket krom) och brutal åkhoj… men det spårade som sagt ur ordentligt! Nu riktade han istället in sig på en läcker showhoj. För att den inte skulle bli för ”svullig” ville han inte ha ett bredare bakdäck än 200 millimeter. Dock hittade han ingen passande fälg, så det fick bli ett 240-däck. Huvudsaken var att det blev ”rak kant” mellan däck och fälg.

Ramen byggde han tillsammans med Micke Jonsson, som även hjälpte till med mycket annat. Stefan ville att hojen skulle få en sensuellt smal midja… han såg en kvinnokropp växa fram! Designtemat var ”spets”, vilket man bland annat ser på styrets form, motorfästena, plåten under motorn med mera. Även ”arrow” i namnet understryker detta.

Från 30-talets Hot Rods känns ”pressvecken” (sicklingskanterna) igen. De löper hela vägen över bensintanken och bakskärmen.

Mycket av plåtjobbet ligger Rolf Hammarström på RH Metal Fabrication i Årjäng bakom.

Tokslipning! Efter att allt plåtjobb var klart var det dags för slipning och putsning. Själv är bäste dräng sägs det, så dessa uppgifter tog Stefan hand om själv. Han är för övrigt känd som en riktig ”tokslipare”! Jag känner ingen annan som våtslipar och putsar lika bra med båda händerna… samtidigt. Gör ni?

På tal om puts så kan inte hojens extrema finish ha undgått någon som har sett den live. Såväl lack som all krom har en lyster som får betraktaren att stappla några steg bakåt och kippa efter andan!

Jag har hört värmlänningar berätta att de har sett Stefan sitta böjd under flitens lampa och med ”tops” i borrmaskinen polera inuti insexskruvarnas skallar! Jag har ingen som helst anledning att tvivla på deras vittnesmål.

Grundlacken lades av Hammarö Lackcenter. När det sedan gällde lackeringen hade Stefan vilda idéer; han såg döskallar à la Indiana Jones för sitt inre. Mästerlackeraren Frank Brundin kontaktades. Frank fick dock snabbt ner Stefan på de realistiskas jord, och de enades om färgerna candy orange (tangerine), silver och svart. I övrigt fick Frank fria händer. Det var för övrigt han som kom på namnet Broken Arrow.

För att få fram rätt nyans och lyster i det brandgula blandade Frank in miniflakes i silver. Hur han har gjort det speciella leopardmönstret är dock hemligt. I den svarta lacken på bensintanken har han ”bara” lagt in några silver-miniflakes, så det blivit små stjärnor i den oändliga rymden. Det gav en härlig tredimensionell effekt.

Kolla på bilderna så ser ni att det finns gott om läckra detaljer. Bland annat de små bakljusen som är infällda i rören som utgör den parallellogramformade baksvingen. Nästan all eldragning, bland annat till bakljusen, har Kalle Andersson gjort.

Stefan har lagt ner tusentals timmar på sin ögonsten… och resultatet blev att Broken Arrow, i mycket hård konkurrens, vann den ärevördiga titeln Guldbågen 2004 – alltså Sveriges snyggaste hoj. Ett mästerverk!