23 november, 2024
När David Sjölund besökte Daytona Speed Week 2006 såg han för första gången en blingad Hayabusa. Det räckte för att han skulle åka hem och tvärsälja den sprillans nya Buell xb 12 s som stod hemma i garaget och köpa en några år gammal Hayabusa. Här skulle det blingas i värsta mexar-stil!
David har hållt på med motorcyklar i större delen av sitt medvetna liv. Mellan åtta och 19 år körde han cross och efter det kändes det som att det fanns ett tomrum i livet.
–Jag och farsan byggde en hoj som jag skulle köra drag¬racing i Harley Drags med. Det var en stelbenshoj med kol-fibertank och s&s-strokermotor… Fast jag tävlade aldrig med den. Innan jag hann ut på banan så hade jag tröttnat. Det var inget för mig med stelbensramen helt enkelt, säger David.
Efter racer-Harleyn så blev det ytterligare tre Harley¬byggen, sen bestämde sig David för att det fick vara nog. Familj och barn krävde både uppmärksamhet, tid och pengar så det blev bara till att glömma hobbyskruvandet och istället skaffa något som redan var färdigt. Det blev en Buell… Fast som den uppmärksamme läsaren redan har lagt märke till så blev inte den cykeln särskilt långvarig i familjen Sjölunds garage. Den fick faktiskt bara rulla sex kilometer innan David åkte till Daytona för tre år sedan och därefter var den cykelns öde beseglat. Efter det har det varit Hayabusa för hela slanten.
Nu är det här inte samma Hayabusa som vi nämner i den här textens första stycke. Den var en första generationens Hayabusa som lackades i orange flake av Bosse Jensen i Kungsör, närapå ett stenkast ifrån Davids hem i Eskilstuna.
Den hojen var både borrad till 1360 kubik och utrustad med lustgas. Cykeln fick namnet »El Halcon« och väckte uppmärksamhet på flera hojträffar samt blev trea i Guld¬bågen 2007. En som var djupt imponerad av Davids färdigheter som byggare det året var ingen mindre än Roland Sands som satt med i Guldbågejuryn det året.
–Hade det här varit hemma i usa så hade den antagligen vunnit peoples choice, menade Roland som då ansåg att bara »Esox Lucious« övertrumfade Davids bygge.
– Efter den här kom det ju ut en ny Hayabusa och jag blev sugen på att bygga något nytt på en sådan… Fast den här gången skulle jag gå hela vägen ut och bara ha de absolut värsta prylarna som finns att uppbringa!
Den orangea Suzukin såldes till en ivrig köpare i Danmark och David började leta sponsorer. Gustaf Friberg på kg Knutsson hjälpte till att få fram en sprillans 2008-års Busa till reducerat pris och så snart den fraktats till Eskilstuna så plockades den ner i småbitar utan att ens ha startats!
En annan viktig sponsor visade sig snart vara Moto Speed. De kunde tack vare personliga kontakter och goda referenser till förra bygget snart ordna en bra deal på både Öhlins-delar och Performance Machine-prylar. Ja, det kan ha hjälpt till att Roland Sands, vars pappa äger Performance Machine, hade sett vad David kan prestera när det kommer till blingade Busor… trots att han inte är latino-biker.
Den som studerar Davids bygge lägger snabbt märke till Öhlins-gaffeln och de feta Performance Machine-oken. Med bakfjädring även den från Öhlins och pm-Heathen Wheels var David närapå halvvägs. Gaffelkronor och smådetaljer som styrändar och lock till bromsvätska och kopplingshandtag är alla från pm rsd (Roland Sands Design).
Efter att ha handlat de feta 17”/3,5 och 18”/8,5-fälgarna var det dags att skaffa en sving som kunde husera Avon 240/40/18-däcket bak. Till detta kontaktades Trac Dyna¬mics som bygger svingar till tävlingshojar och även svingar till blingade showhojar typ Davids Busa. Fast när svingen drogs dit och delarna provmonterats upptäcktes att motorcykeln plötsligt inte längre spårade!
–Ja, det var egentligen där som bygget spårade ur, säger David.
Plötsligt hade han en massa dyra värstingprylar på hojen som inte var värda ett skit längre. Med en cykel som med monterad Power Commander och Vance & Hines The Indy Series-pipor har över 200 hästar på bakhjulet och toppar över 300 kilometer i timmen så stod han nu där med ett vinglande staket som inte spårade. Det skiljde 17 millimeter mellan fram och bakhjul!
–Jag fick helt enkelt klyva ramen och flytta svingfästet i sidled. För jänkarna spelar sånt ingen roll men jag kunde helt enkelt inte ta det!
Fast det är klart att det inte tog slut där. Flyttas svingen i sidled så måste slavcylinder, drev och hela det paketet följa med i sidled. Det blev en hel del arbete!
Nästa steg var att kroma ramen. En firma som sprutar på krom gjorde jobbet. Det var rätt knivigt efter en sådan här ram har massor av små prång och vråar.
–Det såg riktigt bra ut till slut, men när allt slutmonterades så sprack kromet då bultar och skruvar drogs åt. det var bara att lossa allt igen, lämna in ramen på blästring och sedan svartlackera den, berättar David.
Kronan på verket blev lacken av Bosse Jensen. Efter att ha vunnit de 50 000 kronorna i Guldbågen så har David nu börjat fundera på nästa bygge.
–Ja, det kommer att bli en ny hoj. Så småningom. inte nu… Det får gå lite tid emellan så att jag kan utveckla de idéer jag har.
Vi gissar att det blir en Hayabusa… Eller varför inte en B-King?
