21 december, 2024
Tillbehörssystemet från Screamin Eagle utsöndrar stötstångsmotorns tunga rörelser i ett välbasunerat vrål. T-shirten framhäver den blekdegiga magen och armhålshåret ligger bakåtslickat. Det svarta strecket bakom ryggen tar slut och några avgasknallar vid varvtalsstoppet påkallar om nästa växel…
Det må vara pubertalt och obegåvat att lämna rödljus skakande i takt med 6 000 varv (motorn är stumt monterad i ramen), men det väcker endorfinerna till liv.
Nytillskottet Blackline från Milwaukee är en strippad Softail med klart kaxigare uppsyn än sina syskon. Det delade dragbike-styret är smalt och gör körställningen laddad. Sadeln ger bra stöd och sitthöjden på 660 millimeter är en av Harleys lägsta. Är du kort är det med andra ord inga problem att nå ner med fötterna, men du får räkna med att sitta utsträckt för att nå styre och fotpinnar. Jag finner mig snabbt tillrätta och det smala utförandet passar bra i stadstrafik där breda styren snabbt begränsar framkomligheten.
Inte helt oväntat har Blackline fått en ansenlig mängd detaljer lackerade i svart, vilket i sin tur blir en extra skarp kontrast till de få kromade detaljer som finns. Framhjulets svarta fälgbana med kromade ekrar mäter 21 tum och är skott med Dunlop D402:or med texten Harley-Davidson på sidan. Har du ett av världens starkaste varumärken skall du banne mig använda det…
abs är standard för modellen och ett mycket välkommet hjälpmedel. Det är bara att ta i för kung och fosterland och låta systemet arbeta. Den enkla bromsskivan fram ger inga fantastiska bromsresurser, men duger alldeles utmärkt för modellens tilltänkta användningsområden – stadscruising och sköna landsvägsturer. Bränsletanken som rymmer 18,9 liter ger bra räckvidd och du slipper hänga vid bensinpumpen i onödan.
I sadeln på Blackline får du vad du kan förvänta dig av en modell med kort fjädringsväg. Det bakdämparen inte mäktar med skickas glatt vidare upp i ryggraden. Det i sin tur gör att du gärna passar dig för fartgupp, potthål och tempot blir helt enkelt lite lägre, vilket faktiskt gör körupplevelsen bättre.
Den luftkylda Twin Cam 96 b-motorn ger bra med kraft, rätt ljud och »den där känslan« (läs vibrationer). Växellådan har sex steg där det sista är en ren överväxel, vilket är tacksamt när du färdas längs öppnare vägar.
Hastighetsmätaren, varningslampor och visning av hur långt bensinen räcker sitter uppe vid styret och inte nere på tanken som på många andra modeller. Blinkersreglagen (ett på vardera sida som på många BMW) är ingen ergonomisk favorit, men blinkersen stängs av automatiskt när du svängt klart. En klart smidig funktion som gör att du slipper trycka en extra gång.
Precis som på alla Harleys sitter det inga plastdelar monterade i onödan vilket ger en genuin känsla. Detaljfinishen är bra dit ögat gärna söker sig, men börjar du kika runt lite mer noggrant kan du hitta mindre smickrande blemmor.
Sammanfattat är Blackline ett friskt tillskott som både ser ut och känns rätt. Den tekniska nivån befinner sig rätt många år tillbaks i tiden, men det är också en del
av charmen.
Köregenskaperna räcker till för att röva runt kring stadskärnan eller för att njuta av landsbygden. Några långresor blir det inte, men de mil du får i sadeln kommer garanterat att lämna ett avtryck…
I mitt fall, ett positivt sådant!
Plus: ABS är standard. Bjuder på genuin Harley-känsla. Brutalt ljud med tillbehörspipa.
Minus: Dålig bakfjädring och allmänt ålderdomliga köregenskaper.
Publicerad i Bike nummer 10 2011
Text: Oscar Algott
Foto: Marc Malmqvist
