Redan 1999 visade Honda ett retrokoncept på mässan i Tokyo; CB Four. Komplett med luftkyld motor, ekerfälgar och gaffelbälgar var den en hommage till enkelkammade CB 750 som då just fyllt 30 år. Men trots andra tillverkares framgångar med motsvarande modeller, Kawasaki Zephyr är bara ett exempel, kom ingen produktionsmodell.
Åtta år senare kom nästa koncept, CB 1100 F. Till skillnad från CB Four var 1100:an, med sin kantiga tank och gjutna hjul, mer influerad av det senare 70-talet. Efter ytterligare tre år, 2010, började modellen i princip oförändrad säljas i Japan och Australien.
Varför bara dessa två länder är svårt att svara på, vem vet? Och nu spelar det ändå ingen roll längre eftersom Honda till slut bestämt sig för att göra CB 1100 F tillgänglig för resten av världen.
För mig, med 1969 i färskt minne som det år jag inte hade råd att köpa en ny CB 750, känns det lite som en revansch att få njuta av CB 1100 på vägarna i och runt Spaniens tredje största stad, Valencia.
Nykomlingen, trots att Honda i sin marknadsföring påstår något annat, står betydligt närmare CB 900 FZ från 1979 än den tio år äldre CB 750. Den hade 16 ventiler, dubbla överliggande kamaxlar, dubbla bromsskivor samt de klassiska Comstar-fälgarna – designelement som direkt överförts till CB 1100 F.
CB 900 FZ var i sin tur baserad på och inspirerad av Hondas twin-cam RCB-racer, därav namntillägget Bol d’Or i Europa.
Över tre årtionden senare har Honda återuppväckt konceptet hos sin första riktiga literhoj och CB 1100 fullständigt dryper av referenser till en tid som flytt. Kromade stänkskärmar, dubbla klockor, kraftiga kylflänsar och en bakdel som ser ut att komma direkt från ett gammalt restlager känns lika rätt idag som det gjorde då.
Körupplevelsen är mer modern än motorcykeln ser ut. Den lena kopplingen samt smidiga växellådan och den luft/oljekylda motorns flexibla karaktär gör CB 1100 mycket lättkörd, även i stadstrafik. Sadelhöjden på 795 millimeter bidrar även den till detta.
Motorn är kortslagig, men inte mycket. 73,5 millimeter borr kontra 67,2 i slag borgar för lågvarvande prestanda – max vridmoment levereras redan vid 5 000 varv – men gasresponsen är ändå alert. Och trots sitt genuina retroutseende, med generatorn tidstypiskt placerad på sidan av vevaxeln, har den en kuggdriven balansaxel som tillsammans med gummiupphängningen ger en silkeslen vibrationsfri gång. Den drar jämnt på högsta växeln redan från 1 500 varv och kan i princip köras som en maxi-skoter.
Ute på landsvägen ändrar dock Hondan attityd och till skillnad från hur den upplevs i stadstrafik blir motorns karaktär snarast varvhungrig och jag finner mig själv spelande från 3 500 varv med en skön kick vid 6 500. Varvstoppet ska enligt Honda bryta vid 8 400 men båda maskinerna jag körde varvade till 9 400 (kanske är även noggrannheten retro?).
Något som däremot upplevs alldeles för modernt är ljudet. Här har Honda gått några steg för långt, elvahundrans CB 400 F Super Sport-inspirerade 4-2-1-system låter knappast mer än en viskning. Här kommer dock med all säkerhet eftermarknadssidan fylla eventuella behov, likt de gjorde med Zephyr.
Den dubbla vaggramen av svarta stålrör greppar motorn på sex punkter. Framgaffeln är en konventionell 41 millimeter grov Showa med justerbar förspänning och funktionen är utan anmärkning. De dubbla, också Showa, bakstötdämparna lider något av för lite returdämpning på sämre underlag vilket den justerbara förspänningen inte kan råda bot på.
Stabila 1 490 millimeter hjulbas parat med 114 millimeter försprång ger svängegenskaper åt det sävligare hållet. CB 1100 F har dock ett brett styre vilket ger föraren lite extra övertalningsförmåga.
Väghållningen generellt är bra och fullt modern. Att skrapa fotpinnar, trots att de sitter ganska högt, är inga problem.
En annan punkt där CB 1100 inte känns gammal är bromsarna. Jämfört med sin föregångare CB 750, vars enkla skiva fram var rent livsfarlig, är såväl de dubbla Nissin fyrkolvarna och ABS-systemet mycket bra.
Med full tank väger Hondan in på modiga 248 kilo. I realiteten märks det mest när den ska upp på eller ner från det originalmonterade centralstödet, så fort hjulen börjar rulla märks det knappt.
Med CB 1100 F har Honda på ett lyckat sätt tolkat konceptet UJM – Universal Japanese Motorcycle – med dess traditionella luftkylda och fyrcylindriga värden. Den har massor av 70-talscharm men känns likväl fullt modern. Ett perfekt val för dig som vill ha moderna prestanda i en klassisk förpackning.
Plus: Mjuk och vibrationsfri motorgång. Fina bromsar och växellåda.
Minus: Hård sadel. Alldeles för tyst.
Publicerad i Bike nummer 3 2013
Text: Alan Cathcart
Foto: Honda
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
