Honda CBF 1000

För två år sedan introducerade Honda nya CBF 600 på marknaden. Nu har den allsidiga modellen fått ett yngre men större syskon i form av CBF 1000. Likheterna mellan CBF 600 och CBF 1000 är stora, i alla fall till utseendet. Även chassimåtten påminner om varandra. Hjulbasen hos CBF 1000 uppges endast vara tre millimeter längre, och övriga mått skiljer sig ytterst lite.

Motorn känner vi igen från sportmotorcykeln CBR 1000 RR Fireblade. I det här fallet har den 998 kubik stora radmotorn modifierats för bättre kraft på lägre varvtal, vilket resulterat i lägre toppeffekt. Antalet hästkrafter har minskat från 172 till knappt 98. Som bäst levereras 93 Newtonmeter, vid 6 500 varv.

Bränsleförsörjningen sker via elektronisk insprutning, som vid ett antal tillfällen under provkörningen tenderar att tveka vid snabba förändringar hos gasreglaget. Bortsett från det är gasresponsen mycket bra, och precis som Honda påstod under presskonferensen finns det gott om kraftresurser att tillgå, med tyngdpunkt på botten- och mellanregistret.

Kraftleveransen sker mjukt och städat, vilket passar bra för den som tänker använda den här som en hyfsat sportig pendlarhoj. Omkörningar av långsammare fordon görs med lätthet, och att varva motorn till rödstrecket tjänar inte mycket till.

CBF 1000 är absolut ingen bakhjulsåkarmaskin, utan en praktisk och allsidig motorcykel med relativt sportigt utseende. För dig som är på jakt efter en superrolig bushoj anser jag att motorkaraktären i det här fallet är allt för slätstruken. Däremot är den en trevlig bekantskap som trivs bra på kurviga småvägar, och inne i storstaden.

Växlingarna sker klanderfritt på alla sätt och vis, och det finns en passande växel oavsett om jag smyger fram i staden eller gasar friskt på den stora landsvägen. Den hydrauliskt manövrerade kopplingen är lättjobbad.

CBF 1000 är en maskin som bör fungera mycket bra för lite av varje, och passa både nyexaminerade motorcyklister som erfarna dito.

Den svartlackerade aluminiumramen använder motorn som bärande enhet. Då jag låter blicken svepa över den slimmade, men samtidigt kurviga kroppen, finner jag att svingarmen är tillverkad av stål.

Chassit inger trygghet med god väghållning och effektiva bromsar. För säkerhets skull har Honda försett CBF 1000 med låsningsfria kombibromsar
(ABS och CBS). Såväl fram som bak hejdar trekolvsok ekipaget vid behov.

Bromsverkan är mycket bra, och ABS-funktionen träder in vid behov och hindrar hjullåsning på ett föredömligt bra vis. Visst kan det kännas lite sisådär att det bromsar fram även då jag av någon anledning bara vill använda bakbromsen. I kombination med ABS, som i det här fallet, känns det däremot helt okej, även vid extremt tuffa inbromsningar på såphala vägar. Även om det alltid gäller att vara på
alterten i trafiken, är den här typen av bromsar
suveräna vid oförutsedda situationer, där föraren plötsligt utan förvarning måste få stopp på motorcykeln illa kvickt. Dessutom fungerar det bra att
samtidigt, under den kraftiga inbromsningen, väja undan från ett eventuellt hinder.

Fjädringskomponenterna har en förhållandevis styv grundinställning, som passar bra för komfortabla turer och även för lite sportigare körstil. Framgaffeln är av konventionell teleskopmodell och saknar justeringsmöjligheter. Stötdämparen bak erbjuder justering av fjäderförspänning i sju steg, och HMAS-systemet minskar risken för genomslag.

Körställningen, som i grunden är vilsamt upprätt, går att justera i flera steg. Precis som hos CBF 600 är det möjligt att variera förarens sadelhöjd i tre steg. Skillnaden mellan högsta och lägsta position är 3 centimeter. Ju högre upp den placeras desto längre bak hamnar förarsadeln.

Här erbjuds kortväxta personer relativt låg sadelhöjd och längre personer en rymlig körställning. I lägsta läget är sadelhöjden endast en centimeter högre än hos CBF 600.

Passagerarsadeln är en helt egen enhet som inte är möjlig att justera. Styrets fästposition går att justera framåt eller bakåt med tio millimeter, för personlig anpassning. Det kromade styret känns omodernt och påminner mig om forna dagar.

Halvkåpan, som skjuter undan en del av fartvinden, rymmer dubbla strålkastare och backspeglar med rejält utstick för god bakåtsikt. Kåpglasets läge går att justera manuellt. Skillnaden mellan högt och lågt läge är 40 millimeter.

Instrumenteringen innehåller det nödvändigaste. Analogt visande hastighets- och varvmätare finns, liksom digital avståndsmätare, dubbla trippmätare, klocka, bränslemängdmätare och diverse varningslampor.

Motorcykeln är utrustad med Hondas elektroniska stöldskydd, HISS, som ska försvåra för tjuven. Varningsblinkers finns, och fungerar även då tändningen är avslagen. Reglagen för den hydrauliskt manövrerade kopplingen och frambromsen går att justera i flera steg. Centralstöd är standard.

I Hondas tillbehörsprogram finns en hel del att välja mellan; packväskor med skräddarsydda innerväskor, olika typer av packväskor, värmehandtag, pakethållare, sadelkåpa för passagerardelen och panelkit för instrumentering samt motor är några exempel.

Genom Hondas märkesförsäkring hos
försäkringsbolaget If kostar det mellan 4 500 och 6 900 kronor att helförsäkra en CBF 1000 per helår, om du är över 25 år gammal, beroende på hur
gammal du är och var du bor. För dig som är under 25 år gammal kostar helförsäkringen mellan 9 000 och 11 500 kronor per helår. Observera att det här avser årsförsäkring, vilket betyder att du ej medges återbetalning av premie om du ställer av motorcykeln under en period.

Honda CBF 1000 är en trevlig och lättkörd
tusenkubikare utan några egentliga svagheter. Är du på jakt efter en praktisk motorcykel med sportiga drag kan det här vara modellen du letar efter. Att det går att justera kåpglaset, sadelhöjden och styrets infästning bidrar till att den här modellen lämpar sig bra för såväl kortare som längre personer.

Plus:
Bra överlag. Justerbar förarposition. Lättkörd. Effektiva och lättmanövrerade bromsar. 

Minus:
Stark motor men med tråkig karaktär. Lite roligare effektkurva skulle inte skada.

Publicerad i Bike nummer 5 2006.
Av: Johan Ahlberg