Honda CRF 250 R

Nu är Hondas nya CRF 250 R här. Även om rykten om den har florerat runtom i världen, så har inga bilder läckt ut i förtid. I själva verket var alla deltagande testförare som var med på Hondas pressvisning, som ägde rum på Lierops crossbana i Holland, tvungna att skriva under ett kontrakt där de förband sig till att inte publicera någon som helst information om eller bilder på den innan den åttonde september. Med detta ville Honda säkerställa att CRF 250 R offentliggjordes exakt samtidigt världen över.

Vad var då orsaken till det rigorösa hemlighetsmakeriet kring bilderna? Svaret är Hondas minst sagt ovanliga lösning gällande avgassystemet. Fyrtaktarnas avgasljud har varit ett stort problem de senaste åren.

Den välstoppade ljuddämparen har påverkat effekten negativt, medan en öppnare ljuddämpare har orsakat alltför hög decibelnivå. Hondas nya lösning innefattar en ljuddämpare högt uppdragen på vardera sida om hojen. Ingen direkt banbrytande metod, för visst har det funnits fyrtaktare med två ljuddämpare även tidigare, men få hade nog väntat sig att se det på en crosshoj i den mindre klassen.

Så är det emellertid med CRF:en, och det verkar fungera. Avgasljuden från de två ljuddämparna är aningen mulligare än tidigare, men samtidigt tystare. Skillnaderna mot tidigare är inte stora, men tillräckliga för att hojen skall klara nästa års nya ljudgräns.

Internationella Motorcykelförbundet, FIM, har bestämt att gränsen skall ligga på 96 decibel. Detta kan bli knivigt att lösa på merparten av hojarna eftersom en effektiv ljuddämpare drar ner på toppeffekten, något som särskilt 250-kubiks fyrtaktare påverkas negativt av.

Företrädare för Honda kunde berätta att lösningen med två ljuddämpare centrerar hojens vikt samtidigt som motorn får ett starkare bottenregister. Dessa följder påverkar dock helheten mindre än ljudnivån. Hur mycket avgassystemet verkligen underlättar hanterbarheten förblev en aning oklart under pressvisningen. I vilket fall som helst känns nya CRF 250 R nästintill fulländad.

Till och med på Lierops extremt krävande, knöliga och mjuka sandbana är den häpnadsväckande smidig och lätt att hantera. Effekten i botten- och mellanregistret är starkare än tidigare, vilket avgassystemet säkerligen har bidragit till.

Även om den lilla fyrtaktaren fortfarande inte är något effektmonster, så är effektregistret mycket brett och väldigt jämnt. Mellanregistret är mycket starkt och man behöver inte hålla full gas för att motorn inte ska storkna även i tung sand.

Aluminiumramen av boxtyp är på alla plan mycket välbalanserad. Fjädringen har omjusterats och
ramen känns aningen smalare vid förarens ben. Den mycket trevliga motorgången bidrar utan tvivel till de bra
köregenskaper, men även den fantastiska fjädringen gör sitt till.

Överlag är banan full med stora ojämnheter under provkörningen och kurvornas bromsspår har skarpa kanter. Dessa partier är ändock förhållandevis lätta att forcera med CRF 250 R:en.

Fjädringen är mjuk i början av slaget men hårdnar kraftigt mot botten, vilket orsakade att jag bitvis riskerade att köra alltför hårt mot de skarpa kanterna.

Vallarna i nästan alla banans kurvor är väldigt mjuka och djupa. Att då ha ett starkt mellanregister känns bra. Jordmånen på den här banan består av närmast dammig, slät sand och om man kör med för aggressiv lutning på höga varv, så har hojen en tendens att sjunka ner i vallarna.

Med hjälp av en mjuk körteknik och 250-kubikarens mellanregister samt tillit till dess stabila uppförande, så flyter kurvorna utmärkt. Ute på Lieropbanan kan man inte undgå att fundera ifall det är just sådana här banor som är hemligheten bakom Stefan Everts smygande mjuka körteknik. Med en vild stil kommer man ingenvart på Lierop, och få orkar mer än några varv.

Körställningen är densamma som hos övriga av Hondas crossmodeller. Föraren sitter precis mitt på hojen med händerna placerade neutralt på Renthalstyret. Bromsarna är extremt känsliga och utväxlingen exakt.

Jag antog att den nya CRF 250 R skulle vara en bra crosshoj, men om jag ska vara riktigt ärlig, så överträffade den alla förväntningar. Efter en kort testkörning känner jag att den är en tävlingsredo crosshoj i sitt ursprungliga skick och tillräckligt snabb för erfarna, krävande förare. Å andra sidan bör dess stabila och pålitliga köregenskaper, samt behagligt gångbara och effektiva motor, även locka en och annan motionsförare. CRF 250 R finns även i enduroutförande och kallas då CRF 250 X.

Plus:
Lägre ljudnivå. Lättkörd. Reservdelskit ingår.

Minus:
Aningen tyngre än 2005 års modell.

Publicerad i Bike nummer 12 2005.
Av: Sami Salonen
Foto: Giovanni Gori