21 november, 2024
Äntligen. Mer än två år efter chocken på Tokyo Motor Show 2005 och den påföljande officiella presentationen i höstas har Honda till slut bjudit in en handfull journalister att testa deras »Cruiser Sport« 680 cc – den enda motorcykel med HFT (Human-Friendly Transmission), en oändligt variabel hydraul-mekanisk växellåda.
Det är en helt ny teknik där Honda använder en oljepump för att konvertera motorkraften till hydrauliskt tryck, detta konverteras sedan en gång till för att nå utgående axel, som driver kardanen till bakhjulet. Omständigt? Javisst, men det ger möjlighet till att inte ha ett fast antal växlar. Ett synnerligen sofistikerat system som inte ska förväxlas med de remsystem som återfinns hos stora skotrar eller ett system som växlar mellan fasta växellägen själv utan koppling, som Aprilia Mana 850 som är den enda motorcykeln idag med automatväxel.
Hondas system är dessutom kompakt, det är inte omöjligt att vi får se detta på fler modeller i framtiden.
Det är inte första gången som Honda tar bort kopplingshandtaget från en motorcykel, 750 Hondamatic från 1978 är ett tidigt exempel. När Honda nu skapar ett nytt fordonskoncept rör man sig i okänt land. Vi ska möta DN-01 (eller NSA 700 som den också heter) på Riviera Zushi Marina i Japan. Här blåser brisen från Stilla Havet genom palmerna, hundrafotsjakter ligger för ankar i hamnen och på den svarta sandstranden ligger utarbetade Tokyobor. Även en del surfare som inte verkar bry sig så mycket om vädret syns till. Vi är inte heller intresserade av vädret, DN-01 känns betydligt mer spännande.
DN-01 har fått sitt namn från klyschan »Discovery of a New Concept« och Honda har förkroppsligat det i en slags lyxig sport-cruiser-scooter som erbjuder »tidigare okända sensationer vid sportkörning med konventionella sportmodeller«. Ett avslöjande fel är att kalla DN-01 för en »scooter« när den faktiskt är en motorcykel som måste gränslas och styras som en sådan. Med sin sitthöjd på 69 centimeter, tillbakadragna styre, stora tank och vinklade fotplattor ger den en mycket avspänd och mångsidig körställning. Den passar förare runt 160 centimeter som får ner båda fötterna i marken, samtidigt som den över 180 får det knepigt på längre resor då benen vinklas något uppåt. Den låga sitthöjden är i alla fall en klar fördel när man ska baxa runt 269 fulltankade kilon med motorn avslagen. Viktcentralisering och låg tyngdpunkt hjälper till, men Hondan är trots allt 2 320 millimeter lång. Att parkera på små ytor är inte helt lätt.
Bekvämt parkerad i sätet med ögonen vid horisontlinjen stör inget sikten genom det rökfärgade kåpglaset. Tändningsnyckeln sitter snyggt integrerad i tanken och får liv i V-twinnen på 680 cc som vi redan är bekant med från Deauville och Transalp. Glöm inte att släppa parkeringsbromsen under tanken innan du ska rulla iväg. En lätt beröring vid reglaget på höger styrhalva försätter transmissionen utan några mekaniska ljud i läge Drive. Därefter är det med både höger och vänster hand som man skiftar mellan Drive, Sport och manuellt läge (sex växlar). Det manuella läget kräver en del övning för att körningen ska bli snygg och jämn.
När hjulen börjar rulla glömmer jag snabbt den ansenliga vikten hos DN-01 och körningen blir mycket enkel. Vad man snabbt lägger märke till är den mycket snabba gasresponsen. Visst, V-twinnen ger 61 hk och är ingen förklädd missil, men kraften finns alltid till hands. I Sport-läge är accelerationen mer påtaglig. Men oroa dig inte, risk för ofrivilliga wheelies föreligger inte. Eftersom vi vill känna att vi lever provar vi förstås även det manuella läget. Det resulterar verkligen inte i ökad effektivitet, men upp- och nedväxlingarna blir i alla fall tydligare. Tack och lov har Honda förutsett den farliga aspekten av en joystick och systemet hindrar föraren att av misstag växla från femman till ettan. Med fler likheter med en cruiser än en sporthoj är DN-01 ändå mycket stabil när farten ökar från raskt till snabbt. Men hög fart är inte vad den här modellen handlar om. Det är betydligt mer behagligt att köra i jämn fart utan att röra några av transmissionsreglagen. Komforten är fullt tillräcklig för att både förare och passagerare ska kunna genomföra långresor. Är du inte helt nöjd går bakfjädringen att justera i sju lägen. Bromsarna (två skivor fram, en bak) har Hondas CBS-system som aktiverar både fram- och bakbroms och som på DN-01 även lyder under ett ABS-system.
Otypisk i sin stil, modern i sin teknik är DN-01 inte som någon annan motorcykel. Dess karaktär går inte att jämföra med något existerande koncept. Tekniken och den fina byggkvalitet väcker förvisso ett visst begär. Samtidigt hade skyddet mot väder och vind kunnat vara bättre och det saknas ett förvaringsutrymme under sätet. Men kan man förvänta sig det av en cruiser? Egentligen inte. Frågorna är möjligen fler än svaren efter provkörningen av DN-01. Vi måste nog läsa Hondas »konceptuella visioner« en gång till.
Plus
Låg tyngdpunkt, mjuk motor och du slipper växla. Dessutom en hoj som skapar diskussion var du än parkerar.
Minus
Hög vikt, lång hjulbas. Och vi förstår inte riktigt konceptet.
Publicerad i Bike nummer 5 2008.
Text: Laurent Benchana
Bild: Nippon News
