Världens största tillverkare av motorer kunde inte bara titta på när Ducati sålde multum med en egen typ av motorcykel. Därför bestämde sig både Honda och Suzuki att samtidigt ge sig in på marknaden med en V-twin i hyfsat sportig kostym. Suzukis modell hette TL 1000 S, en trevlig modell som dock floppade med sina barnsjukdomar. Hondas VTR 1000 F Firestorm klarade sig bättre men visade sig snart lida av ett annat problem. Tanken rymmer bara 16 liter på de första årsmodellerna. Bensinförbrukningen ligger gärna runt litern per mil vid tuff körning vilket gör att räckvidden blir klart begränsad. Bensinkran saknas men på senare årsmodeller sitter både bensinmätare och bensinlampa centralt placerade i instrumenteringen för att minska risken för stopp. Motorn är, undantaget förbrukningen, riktigt trevlig. Vid introduktionen var 110 hästkrafter mycket ur en tvåcylindrig motor. I dag har effektsiffrorna på nya motorcyklar stigit men denna räcker för de flesta. Redan från botten är motorn stark och fortsätter att dra till rödmarkeringen där maximal effekt finns. Lagom mycket motor, ett inte alltför extremt chassi och bra tyngdpunkt gör att Firestorm gör 0-100 kilometer i timmen på låga 3,2 sekunder. Omkörningsprestandan på högsta växeln är det faktiskt få motorcyklar som matchar.
Ramen av klassisk aluboxkonstruktion har motorn som bärande del där den främre cylindern går långt fram, där kylaren egentligen brukar sitta. I stället sitter två kylare placerade på sidan, under tanken, för att göra motorcykeln så kort och lätthanterlig som möjligt. Fjädringen bak är fullt justerbar medan den 41 millimeter tjocka framgaffeln endast har justerbar förspänning och retur. Fjädringen är relativt mjuk för att ge god komfort på gata och landsväg. Här passar modellen nämligen bäst, gärna när vägen svänger och tempot inte är alltför uppskruvat. Bankörning fungerar men blir både gungigt och skrapande. Satt i rätt förhållande är Firestorm trevlig och kul utan att vara extrem. Stabiliteten är på topp i alla lägen, likaså är hanterbarheten utmärkt för hojtypen. Tack vare V-twinnen känns den smal, något som gör mycket för helhetsintrycket.
Både motor och fjädring är av samma konstruktion på första och sista årsmodellerna. En viktig uppdatering skedde dock år 2002 då den lilla tanken växte till 19 liter, något den borde gjort redan från början.
Längre turer är inget problem om man kan stå ut med de frekventa tankpauser som uppstår med den mindre tanken. Körställningen är upprätt och bekväm. Kåpan skyddar bra mot vinden. Kylarna täcks av kåpan som därmed går långt ner för att vara en halvkåpa och skyddar benen till viss del.
Firestorm är en populär modell på den svenska begagnatmarknaden och en hel del exemplar finns eftersom modellen tillverkades i elva år. Som ren bushoj fungerar den utmärkt, mycket tack vare motorn som alltid har effekt. Häftiga påslag på ettan och tvåan skickar upp framhjulet i luften och de suveräna bromsarna har inga problem att höja bakhjulet.
För den som vill ha något mer sportigt finns en ren Superbike-version kallad VTR 1000 SP-1 samt SP-2, det är dock en modell som inte har mycket gemensamt med Firestorm, utan en riktig homologiseringsracer för den påkostade karriären i Superbike VM.
