Om vi skulle dela in motorcyklar i två grupper, generalister och specialister, så finns det få modeller som skulle vara så självskrivna i den första gruppen som Honda Transalp.
Det är visserligen sant att den som är bra på mycket sällan är bäst på något. Men ofta kan det räcka att vara tillräckligt bra och det är genom att vara just tillräckligt bra på så mycket som Transalp har blivit en så populär modell. Faktiskt en av Hondas mest långlivade: Det är 22 år sedan den första årsmodellen tusenfalt letade sig ut på de europeiska landsvägarna, grusvägarna, gränderna, motorvägarna, serpentinvägarna och stigarna.
Drivkällan är en vattenkyld v-twin med ovanligt mjuk och vibrationsfri gång samt lång och linjär effektkurva. Den började sitt liv med en cylindervolym på 583 kubik och levde så ända till årsmodell 2000 då den växte till 647. Under dessa tretton år förändrades modellen relativt lite. 1992 ersattes trumbromsen bak med en skivbroms. 1994 genomgick kåpan och instrumenteringen en facelift samtidigt som pakethållare och handtagsskydd växte. 1997 kom äntligen de dubbla bromsskivorna fram som rådde bot på vad som tills dess hade varit en av modellens få svagheter.
Årsmodell 2000 innebar en skenbart ny motorcykel i pastellfärger, med strålkastare infattade i klarglas; en hoj som såg ut att trivas bäst på rena asfaltsvägar. Det ursprungliga utseendet som hade inspirerats av tävlingsmodellerna i Paris-Dakarrallyt var som bortblåst. Men de inre kvaliteterna var intakta: varken värmländska traktorvägar eller franska motorvägar utgör några hinder. Och med årsmodell 2000 fick så motorn 647 kubik och fem ytterligare hästkrafter (55). Också tanken blev större: 19 liter. Den som tänker använda sin Transalp i terrängen ska veta att föraren behöver hjälpa till en del; aktiv och tydlig input är vad som gäller för att komma dit du vill. Den forcerar inte djupa surhål eller sladdar sig genom svängiga grusvägar på egen hand. Som alla kompromisser är också Transalp en eftergift för motstridiga behov och den som är medveten om sitt kräsna personlighetsdrag gör troligen klokt i att vända blicken mot en mer ändamålsenlig modell. Missförstå oss inte, Transalp är en ovanligt lyckad motorcykel som sällan är helt bortkommen, men den som förväntar sig att kunna hålla samma tempo som kompisar i sadeln på XR 650, KTM LC4 och DRZ 400 får sig ett bryskt uppvaknande i verkligheten.
Hissa istället trottlarna i de bägge 34-millimetersförgasarna och styr ut på kuperade och kurviga landsvägar med dåligt underhållen asfaltsbeläggning, större delen av det svenska vägnätet alltså, där ärTransalp i sitt rätta element och kan verkligen briljera. 2008 gjorde en helt ny modell entré och den rumsrena anpassningen av utseendet som hade påbörjats redan 2000 fullbordades med 19-tums framhjul – men det är en helt annan historia.
