4 december, 2024
Konceptet motorcyklar är ett brett fenomen. Dels innebär det att du, snudd på vilken böjelse du än har, har goda möjligheter att hitta den perfekta motorcykeln. Men det innebär också att en viss motorcykel ter sig väldigt olika beroende på både omständigheter och inte minst sällskap.
KTM 690 Enduro R har rykte om sig att vara en rå sälle. Vi har kört den mot flera olika hojar genom åren och den mastiga enstånkan har oftast fått betyg som »hård« eller »krävande« eftersom vi alltid ställt den mot mildare motorcyklar. Nu vänder vi på förhållandena och låter Husabergs elaka FE 570 utmana Enduro R i grusspåret.
Såväl KTM som Husaberg är uppdaterade sedan vi såg dem sist. Den orangea österrikaren har fått större slagvolym (690 mot tidigare 654 kubik) samt ett något snällare chassi som placerar 2012 års modell mellan 2011 års vanliga 690 Enduro och Enduro R. Den blå/vit/gula österrikaren – Husaberg ingår som bekant i KTM-koncernen numera – fick till förra året ny ram som på 2012 års modell är knallgul. Den övre styrkronan är ny för i år och är i sitt CNC-frästa utförande både starkare och snyggare.
Vi har förlagt duellen till grusmeckat Säfsen och dessutom under grusfesten Adventure days. Omgivna av oftast flercylindriga motorcyklar med slagvolym på över litern och en matchvikt på cirka ett kvarts ton känns våra smäckra enstånkor snudd på opassande små. Den känslan avtar dock i takt med att farten ökar och underlaget blir sämre. Bye bye bumse!
KTM Enduro R är klart högrest och passar längre förare väl. Avståndet mellan fotpinnar och styre är dock inte så långt, axlarna får arbeta hårt när 690 kubik accelererar på fullgas, och att hitta en stående körställning som är bekväm i längden är svårt. Husabergaren är även den en rese men upplevs inte som lika hög tack vare den allmänna litenheten vilket är positivt. Medaljens baksida är en ännu kompaktare körställning som är direkt jobbig när tempot är allt annat än full attack.
Inte helt oväntat utkristalliserar sig skillnaderna mellan 570 och 690 snabbt. Det är framför allt två saker som sticker ut – vikten och nivån på fjädringskomponenterna. Husabergaren är en flugviktare på knappt 115 kilo, vilket är 35 kilo mindre är vad KTM har att släpa på. Samtidigt har den spartanska utrustningen kombinerat med högre prislapp resulterat i finare fjädring – 570 är både förlåtande och trygg när underlaget blir rejält uselt. Som förare kan man slappna av (nåja) och låta hojen göra jobbet.
690 trivs bättre när underlaget är förhållandevis slätt och den får sträcka ut ordentligt. På sämre underlag blir framändan snabbt orolig och vill vi köra riktigt fort krävs det att vi snudd på hänger över styret för att få mycket vikt på framhjulet – att sitta är inte att tänka på. Nya motorn, trots ett kubikövertag, har inte samma klipp från botten som sin antagonist och det märks att KTM har gjort modellens fokus bredare och därmed inte lika spetsigt.
Men det som straffar sig i skogen kan sätta en guldkant på tillvaron under andra omständigheter. I mer moderat tempo blir Husan snabbt trälig, Enduro R är riktigt trivsam att bara lunka fram på, och på asfalt är svenskättlingen rent av vidrig. KTM däremot har inget emot att svänga lite på kurvig landsväg, trots grovnabbade däck.
Rent tekniskt är motorcyklarna snarlika. Båda har rörramar av krommolybden (Husan har bakram av plast) och motorerna är encylindriga fyrventilade fyrtaktare.
KTM:s stånka är den snudd på klassiska LC4 och har en konventionell layout. Bland finesserna har vi valbara motormappar (bland annat för usel öststatssoppa), balansaxel och slirkoppling. 750 mils intervall mellan oljebytena imponerar, men kör du hårt och mycket grus bör du byta oftare.
Husaberg har en mer udda motor och cylindern är snudd på liggande (lutad 70 grader framåt). Tanken med designen är mass-centralisering och konceptet fungerar mycket bra. Att det är en racemotor går inte att ta miste på, varken när man kör den eller när den ska servas – intervallet är med gatmått mätt korta 15 timmar. Men då det är en racer är allt lättåtkomligt och nämnda oljebyte tar en knapp kvart. På 690 Enduro r är det mesta mer gatmässigt inkapslat – på gott och ont.
Efter två dagars grusfräsande i såväl solsken som skyfall på underlag i ett spann mellan öppna och breda gruslandsvägar till rena skogsstigar har vi bilden tämligen klar för oss.
KTM 690 Enduro R har som genom ett trollslag gått från att vara en kompromisslös grusracer till att framstå som ett förnuftigt multiverktyg som är bra på det mesta utan att vara bäst på något – allt är ju som vi tidigare konstaterade relativt. Visst finns det saker på önskelistan, som exempelvis finare fjädringskomponenter eller mer stånk i maskin från botten, men egentligen ingenting som irriterar sånär som det usla styrutslaget. Kort sagt en motorcykel som är lätt att leva med.
Husaberg FE 570 är däremot exakt så härligt fri från kompromisser som vi tidigare ansåg 690 R vara. Graden av förfining är hög och ska man beskriva den med ett enda ord är spjutspets väl valt – men likt en spjutspets har den också bara ett enda syfte. Det du måste göra är att fråga dig är vilka egenskaper du egentligen söker hos dina nästa grushoj.
Text: Magnus Wallner
Foto: Jimmie Öhbom, Oscar Algott
