Husaberg FE 570 Special

Kurvorna kommer tätt. Både motor­cykel och förare får jobba hårt, utan pauser på den 800 meter korta gokartbanan som passar perfekt för dagens uppgift: provkörning av två super­motarder signerade Husaberg och den norske importören. Vi har med oss både FE 450 och FE 570. Båda är ombyggda från enduro till motard, men på två olika sätt. 450:n har budgetutgåvan med 17-tummare och större frambroms, medan 570 har hela paketet med 17-tummare, ny framgaffel, ny bakdämpare och nya bromsar. Solen skiner, det är 18 grader och hojarna är skodda med slicks på en perfekt asfaltbana.

– Är det möjligt att stanna tiden? frågar jag Arne Petter Morstad som är den norske ­Husaberg-importören och som tagit saken i egna händer när Husaberg slutade producera sina supermotardhojar. Den pigge 59-åringen ler, kastar sig på FE 450 och gasar ut ur depån som en våryr oxe på väg ut ur ladugården. Det är han som har byggt klart de två motarderna, hyrt banan och bjudit in till provkörning. Snacka om bra kille!

Jag byter till FE 570 efter att ha lärt känna banan ombord 450:n. Effektökningen är tydlig men upplevs inte som enorm. På en sån här liten teknisk bana har den minimal betydelse. Här är det andra kvaliteter som avgör.

I den långa kurvan i slutet av banan är hastigheten som högst och här skrapar höger fotpinne i asfalten genom hela kurvan. FE 570 ligger bergsäkert, och med slicks på båda hjulen känner jag få begränsningar. Om du köper den mest exklusiva motardversionen som Morstad erbjuder, kan du välja fritt från Michelins däckhylla.

Slicksen passar perfekt. Det är bara reflexerna och nöten mellan öronen som hindrar ytterligare nedläggningsvinkel. Sista delen av kurvan har en hel del gupp, något som leder till att bakdäcket studsar och tappar lite av greppet. Men det är inte snack om okontrollerbara släpp. Husabergen uppför sig exemplariskt, tack vare ett chassi som är inställt precis för den här typen av körning. Framtill sitter gummit som klister mot asfalten. Här känner jag aldrig någon rädsla för släpp.

Efter den långa högerkurvan är det en cirka 20 meter lång (eller kort) raksträcka, som efterföljs av en riktigt kort högersväng. Med smart spårval tas hela den långa kurvan, den korta rakan och den sista kurvan som en sammanhängande kurva. Om man vågar hålla hög fart i den första långa svängen måste man bromsa mot slutet för att kunna tackla den sista knappa kurvan. Frambromsen är betydligt mer följsam på 570:n. Den biter dessutom bättre när det behövs. Den 310 millimeter stora flytande skivan är från Braking och det radialmonterade oket och bromspumpen kommer från fte.

Nedlägg med bromsning i guppen upplevs som mer stabilt med 570-modellen än med 450. Skillnaden kan troligtvis förklaras med fjädringskomponenterna. 570 har fått en 48 millimeters WP Supermoto-gaffel med 275 millimeter fjädringsväg, medan 450 har standard endurodämpare.

Storebror med de exklusiva komponenterna gör jobbet enklare där nedläggen och guppen är som störst. Totalt sett levererar den det bästa intrycket på denna bana. Den är mer följsam och tacklar de små bulorna bäst. Men helhetsintrycket från 450:n är imponerande. Ännu en gång får vi bekräftat att solida fjädringskomponenter för enduro ofta duger bra också på asfalt. Du ska hålla hög nivå som förare för att växa ifrån dessa delar.

Etter den långa högersvängen kommer det två S-kombinationer där den extremt lättmanövrerbara FE 450 favoriseras. Den nya motorteknologin med vågrät cylinder och optimal viktcentrering fungerar i praktiken – något vårt stora endurotest i Bike nummer 4.09 också visade.

Totalt sett upplevs båda maskinerna som riktigt lätta att kasta från sida till sida i de snabba svängarna, men 450:n är klart enklast i de tajta S-kurvorna. Gyrokrafterna är så minimala och hela hojen känns så lätt att manövrera på den knixiga banan att jag knappt märker att jag har den under mig. 450:n känns som en optimal banmotard för en förare på min nivå. Om både motard och enduro är målet, så är denna otvivelaktigt det bästa valet. Och om de skulle ringa mig från Svenska Spel en lördag kväll, så skulle jag ha valt 450:n med de exklusiva komponenterna som tillägg till enduropaketet. Då hade jag haft en sagolik motard för banan och en av världens bästa enduromotorcyklar. Men fortfarande menar jag att 450:n med endurohjul och 17-tumskittet är det bästa köpet. Mer körglädje för 95 900 kronor hittar du inte om du gillar motard.

Vore jag en ren asfalt-cowboy hade jag utan tvekan valt 570:n med det dyraste motardkitet. Då har du en leksak som bjuder på enorm underhållning.

Plus
Extremt lättkörda hojar. Riktigt bra fjädringskomponenter i båda utföranden. Mycket skoj för pengarna!

Minus
FE 570 är lite trögare att styra på banan än FE 450, som dock inte har lika mycket effekt som 570:n.

Publicerad i Bike nummer 8 2009.
Text: Morten Broks