22 december, 2024
Gruset smattrar mot den lilla framskärmen men ljudet dränks snabbt av det mysiga brölet från motorn. Bakhjulet glider ut i en bredsladd och Pirellis grova Scorpion Rally-däck tuggar sig snart fast i det lösa underlaget. Crosstyret med sin fågelpinne är av lite smalare modell men det ger bra kontroll. Motorcykeln är precis lika behändig som den ser ut att vara med sina minimala mått.
Vägen som letar sig fram genom skogen är öde och borde vara en perfekt miljö för den här svenskättade lilla motorcykeln. Dämparna fjädrar ur över ett krön. Hjulen lämnar inte marken men det minskade trycket får bakdäcket att spinna loss ännu en gång. Motorn vill varvas hårt för att skjuta iväg Svartpilen 401.
Den långa svingen i den stabila ramen gör att jag gärna utmanar gränserna på de små grusvägarna. Fram som bak sitter tåliga trådekrade 17-tumshjul. Andra offroad-attribut är ett galler för lyktan och en liten hasplåt.
Det här är Husqvarnas första Svartpilen-modell av de två som tillverkaren utlovat. Den andra som baseras på de befintliga 701-modellerna avslöjas sannolikt senare i höst. Stilen är något alldeles extra och när jag stannar till får jag flera gånger svara på frågor från nyfikna personer. Den korta stubbiga sadeln, tanken och de grova däcken drar blickar till sig. Under den moderna retro-ytan bärs motorcykeln upp av bekanta komponenter från KTM 390 Duke. Ramen, motorn, svingen, bromsarna, bakdämpare och framgaffel är hämtade rakt av från den österrikiska kusinen.
Den svarta plasten är nästan helt fri från skarvar från tank till passagerarsadel och det är lätt att ändra position i sadeln. Körställningen är upprätt och benvinkeln är tacksamt flack, vilket tillsammans med de minimala måtten gör hojen lätthanterlig. Motorn producerar som mest 44 hästkrafter och dessa hittas vid 9 000 varv.
Den offroadstukade modellen skulle gynnats av ett starkare mellanregister vid gruskörning. Men på asfalterade landsvägar är kraftkällan imponerande stark och den drar fint hela vägen upp till cirka 150 km/h. Växellådan har täta distinkta lägen och det sjätte läget har en viss överväxelkaraktär. Den vajerstyrda kopplingen är lätt men något okänslig.
Intressant nog erbjuder Husqvarna ett Rekluse-kit till hojen som originaltillbehör för automatisk koppling. Enligt uppgifterna på tillverkarens sajt kostar kittet lika mycket som det Akrapovic-slipon som just den här motorcykeln utrustats med. Frambromsen från Brembos billigare märke ByBre har godkänd känsla och bra bett men precis som hos 390 Duke är bakbromsen lite svampig i känslan. ABS-systemet från Bosch går att stänga av vilket är en välkommen funktion under gruskörning. Någon traction control har Husqvarna inte begåvat Svartpilen 401 med. Instrumenteringen är samma som du hittar på Vitpilen 701 och även på den här motorcykeln är den något svår att tyda. Jag hade gärna sett att Svartpilen fått samma TFT-skärm som 390 Duke. Under delar av körningen surrar jag en drybag med lättare packning på den lite udda pakethållaren av plast som monterats på tanken. Det fungerar hyggligt men det hade varit fint om pakethållaren kommit upp lite från tanken för att underlätta surrningen.
Fackverksramen är stabil och den långa svingen med den direktmonterade dämparen ger ett tryggt beteende. Det gäller oavsett om jag gasar hårt på grusvägarna eller ökar takten på asfalterade småvägar.
Den lätta vikten, fina frambromsen och pigga motorn inspirerar dig att köra aktivt. Fjädringskomponenterna med sina fina WP-loggor ser kaxiga ut. Fjädringsvägen är 142 millimeter fram och 150 millimeter bak.
Dessvärre är dämpning lite för mjuk både hos gaffeln och bakdämparen. Färden blir lätt gungig under aktiv körning och det finns inga justeringsmöjligheter för att åtgärda detta. Problemet är inte lika påtagligt när jag tuffar omkring i lugnare tempo inne i stan.
Det är främst transporter i stan som tillverkaren tror att Svartpilen 401 kommer användas till. Men sätter du grovnabbade däck och ett crosstyre på en hoj får du jobba hårt för att hålla oss från att gasa grusväg med den.
