21 december, 2024
Under ett par härliga dagar fick jag möjligheten att jämföra de två avklädda budgetmodellerna, Kawasaki ER-6n och Yamaha FZ6-N med varandra i Stockholm. Bra motorcykelkörning med två lekfulla maskiner!
Förra årets nykomling, Kawasaki ER-6n, gjorde en succéartad entré och blev förra årets mest sålda motorcykel (459 stycken) i Sverige. Dessutom blev den utnämnd till »världens vackraste motorcykel« av en internationell jury. Motorn är en parallelltwin på 649 kubik, med dubbla överliggande kamaxlar och fyra ventiler per cylinder som ger mycket »ompa-ompa« för pengarna.
Första gången jag körde en Yamaha FZ6-N var år 2003. Till i år har modellen uppdaterats på ett antal punkter. Bland annat är svingarmen ny liksom bromsoken och ytbehandlingen hos framgaffelns innerben. Den nya instrumenteringen kommer från det större syskonet FZ1. Den fyrcylindriga radmotorn har uppdaterats med omprogrammerad bränsleinsprutning och nytt avgassystem med katalytisk avgasrening, för Euro-3.
När Kawasaki ER-6n lanserades förra året vände den upp och ned på hela marknaden, med en prislapp på 59900 kronor. Viss skillnad jämfört med Yamaha FZ6 som då kostade 75 900 kronor. Till i år har prisbilden förändrats, nu kostar Kawasaki ER-6n 61 900 kronor och 6 000 till för låsningsfria bromsar. Yamaha FZ6-N kostar 69 900 kronor. Båda finns dessutom att tillgå i 25 kW-versioner.
Det här handlar om två modeller som är billiga i inköp och ger mycket motorcykel för pengarna. Dessutom kommer du att finna att du får mycket körglädje per satsad krona.
– Det är en kompakt känsla i hojarna, grym körglädje nerbakad i ett minimalt paket, konstaterar Magnus Johansson med ett gapflabb.
Kawasakins motorkaraktär är aningen mer lekfull än Yamahans dito. Yamahans motor erbjuder visserligen 78 hästkrafter på topp, vilket är sex fler än Kawasakins. I gengäld har Yamahans motor en snällare, odramatisk karaktär. Den kräver betydligt högre varvtal för att den ska komma loss. Då du kör Kawasakin finns det betydligt mer vridmoment att tillgå, redan på mycket låga varvtal. Som bäst uppges 66 Newtonmeter. Det tål att jämföras med Yamahan som vrider till med 51,6 Newtonmeter som mest. Kawasakins motor sprider en del vibrationer omkring sig. De är inte av den typen som får mina kroppsdelar att domna bort, men vibrationerna finns där. När jag istället kör Yamahan upplever jag däremot en näst intill vibrationsfri gång.
ER-6n har en låg sadelhöjd. Dessutom har sadeln en smal form, vilket medverkar till att det aldrig är långt ner till marken. Det underlättar avsevärt för kortare personer. Avståndet mellan sadel och fotpinnar är ganska kort. Trots det känns inte körställningen trång för mig som är 183 centimeter lång. Sadeln är komfortabel, till en början. Efter en längre stunds körning kommer dock träsmaken krypandes. Avståndet fram till det lite bredare styret är lagom, och körställningen vilsamt upprätt. Kopplings- och bromsreglaget går att justera i fem steg för personlig anpassning.
Yamahan har en lite bredare sadel, och aningen längre avstånd ner till marken. Det bidrar till en rymligare förarposition som passar bättre för de lite längre och större förarna.
– Den här är mer rymlig, utbrister Marc som mäter 187 centimeter.
FZ6 känns överlag större och tyngre än er-6:an. I och med detta är det inte sagt att den är tung och otymplig. Tvärtom är FZ6-n en mycket smidig och lättkörd motorcykel. Men den är inte riktigt lika smidig som ER-6:an, som är extremt lättkörd.
Kawasakins konventionella framgaffel saknar justeringsmöjligheter. Stötdämparen bak har monterats näst intill vågrätt. Här går det att justera fjäderförspänningen. Såväl framgaffeln som stötdämparen har en mjuk och följsam funktion. Vid extrema inbromsningar tenderar framgaffeln att bottna, men bortsett från det fungerar den bra. Däremot är fjädringen i mjukaste laget då det nalkas mer lekfull körning.
FZ6-N har även den en konventionell framgaffel som saknar justeringsmöjligheter. Stötdämparen är monterad lodrätt och liksom hos ER-6n finns justering för fjäderförspänningen. Även Yamahans fjädringskomponter har en mjuk grundinställning, men är i grunden bättre anpassade för en aktivare körstil.
Båda modellerna har bra chassin och prisvärda komponenter med godkänd funktion. Bromsarna erbjuder godkänd bromsverkan som räcker gott i de allra flesta lägen. Skillnaderna mellan de två upplevs vara marginella. Båda har dubbla tvåkolvsok fram och ungefär lika stora bromsskivor. Fingertoppskänslan är aningen bättre hos Yamahan.
– Men Kawasakins vikt gör den ändå lättare att bromsa kraftigt med. Den är ju riktigt stoppievillig, konstaterar Magnus.
Kawasakin är aningen nervösare än Yamahan när det går riktigt fort rakt fram. I gengäld är ER-6n betydligt mer lättkörd då vägen svänger som värst. Dessutom är den avsevärt mycket smidigare att handskas med överlag. Är du lite kortare till växten och vill ha en extremt lättkörd, mycket prisvärd, och till råga på allt rolig motorcykel råder jag dig till att titta närmare på Kawasakin. Yamahan är dyrare, större och tyngre men har i gengäld en mer fullvuxen form för dig som lång.
Publicerad i Bike nummer 7 2007.
Text: Johan Ahlberg
Bild: Magnus Johansson
