26 december, 2024
Den nakna motorcykeln står i centrum för många aktiva och gasglada motorcyklister. Sporthojen kan kanske vara för dyr att försäkra eller passar bara inte som modell, och basmodellerna kanske inte erbjuder den körupplevelsen som sporthojarna erbjuder.
Det enkla konceptet skriver under på att »less is more« och avsaknaden av kåpa runt motor och som vindskydd för föraren skapar en mer närvarande känsla för föraren medan snygga detaljer som motor och annat lämnas öppna för beskådan. Historiskt sett är det inget märkligt med detta då motorcyklar har sett ut så i alla tider. Däremot har det hos bland annat japanerna blivit en nisch att ha en högeffekts radfyra med aggressivt utseende och underhållande köregenskaper. Radfyran är ingen regel i detta fack men ändå är ofta motorvalet just en ylande radfyra.
Skillnaden från en vanlig naken och snikig basmodell kan för den oinvigde vara tunnare än hårfin. Den här kategorin nakna hojar som Kawasaki Z1000 tillhör attraherar de prestandatörstande massorna. Klassen jag pratar om är givetvis den som benämns streetfighters.
Kawasaki hade siktet inställt på att deras Z1000 skulle vara lättkörd, underhållande och erbjuda sina kunder blixtrande prestanda tillsammans med exceptionell körglädje. Utan att överdriva får vi nog medge att Kawasaki nådde sina mål. Kawasaki Z1000 är verkligen en motorcykel som passar otroligt många motorcyklisttyper.
Du som kanske just tagit kortet och tycker dig kunna köra hittar en balanserad och lättkörd hoj som duger till det mesta och har du kört hoj länge och vet hur kul det är att trixa, sladda och leka på din motorcykel finner du också en god vän i Kawasaki Z1000. Det är nära genomgående vad de som har en Kawasaki Z1000 säger: Den är oerhört stimulerande och roande att köra. Däremot kanske nybörjaren skall vara lite försiktig med att ta ut svängarna med Z1000 då den utan knot ställer sig på bakhjulet utan några särskilda provokationer både på första och andra växeln.
Bromsarna på Z1000 tillhör den bättre och mer lättjobbade typen. Trots att det inte är fråga om marknadens absolut värsta och dyraste komponenter räcker Kawasakins bromsar till för både gata och i förekommande fall till att gasa på bandagar med. Några ägare klagar på vibrationer medan andra omnämner dem som befintliga men inga problem, det är alltså en smaksak om vibrationerna är att störa sig på. Därtill låter sig röster göra hörda om att sadeln inte riktigt håller måttet på längre turer utan tröttar ut baken på såväl förare som passagerare.
Klagomål på mesigt ljud ur originalpipan får tas med en nypa salt. Det är ändå en av de absolut vanligaste och enklaste modifieringarna som görs på motorcyklar, att köpa och montera ett eftermarknadssystem. Väljer du rören med lite omsorg finner du snart att du kan spara över tio kilo på ett avgasrörsbyte om du tillhör den skaran som vill ha lite mer ljud och tryck i bitarna. En annan vanlig modifiering på Z1000 är montering av en Power Commander, databoxen som styr blandningen av färskgaserna till motorn. Utöver detta är det mest kosmetiska förändringar Z1000-ägarna gör på sina hojar. Man monterar mindre blinkers och rensar upp och snyggar till bakänden och sådant efter smak och behag. Be alltid att få med originaldelarna vid köp om cykeln du avser att köpa är ombyggd. Viktigaste här är kanske att originalavgasröret finns så det inte blir problem med buller vid besiktningen.
Summeringen ägarkåren gör kan tolkas som att Z1000 är en trygg och pålitlig hoj som ger väldigt mycket tillbaka till sina ägare oberoende av hur de brukas. Den som gillar att smiska sin hoj på favoritvägen finner tillfredställelse likväl som pendlarföraren får sitt ur samma hoj.
Gemensamt för alla verkar vara att de inte bara tycker om den maskinellt och hur den uppför sig utan nära alla rosar den uppkäftiga designen. En faktor nog så viktig för oss motorcyklister.
Publicerat i MC-Nytt nummer 1 2010
