När ZX-9r kom 1998 var den ett hett tips, med en mycket konsumentvänlig inställning till ägare som ville röra sig snabbt genom livet. En landsvägsracer med komfort, kallade vi den och det var ett epitet som gjorde den lite farbroderlig, eftersom konkurrenterna, Yamaha yzf r1 och sedan Suzuki gsx-r 1000, gjorde allt för att vara extrema. Jämförelsen tyngde på Kawasakis corporate image och till 2004 kom nya zx-10r med enliters motor. Det innebar knockout och teknisk seger i vårt jämförelsetest (Bike 5/04).
Här har fabriken blandat om korten och skapat en effektmaskin med lättfotade vägegenskaper. Det skapar en viss oro i höga farter, både på motorväg och bana, men inget som påverkar vare sig hastighet eller varvtider. Ett plus är att modellen känns liten och att man sitter i den, vilket är trevligt med tanke på att chassit är extremt lättstyrt. Det, i kombination med den väl avstämda motorn, bjuder på kul körupplevelser i alla sammanhang. Inte ens på motorväg behöver föraren lida, eftersom man sitter riktigt bra i sadeln på motorcykeln, trots att den känns mindre än konkurrenterna. För körning i bergen och på vanliga kurviga vägar tillkommer extra underhållning i form av motorn. Den formligen exploderar av rytande kraft och föraren tvingas ofta hänga fram ordentligt för att hålla framhjulet i marken. En extra bonus är det typiska morrandet som Kawasaki gärna förser sina sportmaskiner med. Slirkopplingen hindrar bakhjulssläpp vid hård bromsning under bankörning, men föraren får ta i lite extra vid bromsningar, jämfört med konkurrenterna vill säga. De är effektiva och mattas inte ens efter kraftiga arbetsuppgifter. Under bantestet noterade Kawasaki lägst varvtider av de fyra konkurrenterna i klassen Hi-Sport, ett resultat av låg vikt, hög effekt och ett racemässigt chassi. Trots att den är det extremaste på marknaden av 2004 års modeller är den inte direkt svårkörd, bara man har respekt för gashandtaget.
Kawasaki zx-10r är en extrem motorcykel som inte lämpar sig för nybörjare. Speciellt i jämförelse med lillebrodern zx-6r som passar de flesta mycket bättre, genom att vara snällare och mer lättkörd. För den som tycker sig kunna hantera 180 hästar i ett chassi med låga 184,8 kilos angiven torrvikt, kan dock zx-10r verkligen rekommenderas. Det är en härlig känsla att tygla all effekt.
