En motorcykel med antisociala övertoner, ensidigt riktad mot den kundkrets som medvetet väljer motorcyklar som är övermotoriserade för alla praktiska behov. Kawasaki gjorde ett synnerligen grundligt och genomtänkt arbete när de planerade och byggde den modell som skulle hjälpa tillverkaren att återupprätta sin trovärdighet i Superbikesegmentet. Kawasaki ZX-10 R har faktiskt likheter med de klassiker som för 40 år sedan etablerade märket som tillverkare av högprestandamotorcyklar: Z1 och Mach III 500.
Det tidlösa konceptet är förstås att kombinera hög effekt med låg vikt, men till skillnad från den trecylindriga tvåtaktaren från 1969, har ZX-10 R ett synnerligen välbyggt chassi som gott och väl kan härbärgera den märgfulla effekten. Ramen tar den okonventionella vägen över istället för, den vanliga, runtom cylinderraden, vilket gör modellen smalare. Första årsmodellen kom 2004 och drevs av en 998-kubiks radfyra som uppgavs ge 175 hästkrafter vid 11 700 varv och förmedlade så mycket skräckblandad förtjusning att några uppgraderingar inte ansågs nödvändiga förrän 2008. Då var förändringarna å andra sidan desto fler och i många avseenden faktiskt en återgång till årsmodell 2004, eftersom årsmodell 2006–07 hade förirrat sig i en japansk följa-John-lek som såg tillkomsten av två enorma (och tunga) ljuddämpare under sätet och diverse andra estetiska krumsprång. Från årsmodell 2008 är den uppgivna effekten 188 hästkrafter, men enligt Kawasaki hela 200 i hög fart, när luftburken trycksätts maximalt. Den uppmätta effekten är dock 165 hästkrafter på bakhjulet, vilket är tillräckligt för att utan dramatik låta framhjulet stiga till väders i tresiffriga hastigheter. Etiskt oförsvarbart, men inte desto mindre underbart.
ZX-10 R en krävande, men fantastiskt inspirerande och effektiv banhoj och i skrivande stund kör de tre bästa poängplockarna i det svenska Superbikemästerskapet just ZX-10 R. Men det är också en motorcykel som kräver att du respekterar gashandtaget; i utgången ur snäva kurvor kan en ovan eller okänslig förare bli bryskt tillrättavisad och efterspelet bli både dyrt och smärtsamt.
För att vara en tusenkubikare är Kawasakin oerhört lättstyrd. Kursändringar genom esskombinationer och chikaner genomförs utan den fysiska insats som motorcyklar i den här klassen annars kan kräva. Lika lätt är den att räta upp under djupa nedlägg för att korrigera spåret. De små måtten bidrar till upplevelsen av att behärska motorcykeln, trots den överdådiga effekten. ZX-10 R har en slirkoppling som fungerar riktigt bra och räddar dig från bakhjulssladd om du växlar ner för bryskt.
Förvånande nog fanns ingen styrdämpare originalmonterad 2004–07 och styret rör sig en del under hård acceleration. Även efter 2008 när en justerbar Öhlinsstyrdämpare originalmonterades var den nervös.
Innan 2008 års version är motorns effektregister relativt aggressivt, vilket kan uppfattas som både härligt och besvärande. 2008 och framåt levereras effekten mycket linjärt och den som vill åt de första årsmodellernas hetlevrade beteende rekommenderas att montera ett mindre framdrev. En intensiv motorcykelupplevelse för omdömesgilla förare.
