23 november, 2024
En av de riktigt stora existensiella frågorna för en enduroförare är vilket maskinmaterial man är snabbare på, tränar bäst med, men framför allt vilket som är roligast. En sökning på ”should I buy a 250 or 450 four stroke” ger 1 900 000 träffar, betydligt större än livsfrågan ”styr Gud över mjölksyran?”.
För att gräva i frågan beslöt vi oss för att undersöka den rent praktiskt, och redan här ska vi säga att det här är en högst subjektiv jämförelse. Vi heter vare sig Christophe Nambotin eller Pela Renet och har inga skåp hemma med prisbucklor, endast en bucklig skåpbil. Vi jämför heller inga varvtider, helt enkelt för att det inte är speciellt relevant i frågeställningen vilken maskin vi har roligast i sadeln på.
Vi testar här KTM 250 EXC-F Six Days och 450 EXC Six Days, för att skillnaden främst ska vara knuten till motorstorleken då de utrustningsmässigt är närmast identiska. Six Days är en specialversion av vanliga EXC-programmet hos KTM och kan även uttalas som ”extra allt”, eftersom det är just vad det betyder. Motorer och ramar är identiska med vanliga EXC, men det finns ändå betydande skillnader. Så vad får man för de 8 000, respektive 7 000, kronor extra som modellerna kostar? Häng med så går vi in på detaljerna:
Att det är vit plast med annan grafik och orangea eloxerade detaljer noterar du säkert direkt, dessutom frästa gaffelkronor. Bak sitter ett Supersprox-drev som med centrum av aluminium och tänder av stål är en bra kombination av låg vikt samt hållbarhet.
Även den bakre bromsskivan är annorlunda på Six Days jämfört med EXC. Här är skivan solid, den saknar slitsar eller hål. Den stora vinsten tycker vi framförallt är att det sliter mindre på bromsbeläggen när det är blött.
Six Days-modellerna får också vissa nyheter ett år tidigare än de ”vanliga” modellerna. Ett exempel är den nya instrumenteringen som kom redan 2014 till Six Days men först i år till EXC. I år är det ljusomkopplaren som är ny på Six Days. Äntligen har de vänt på den och satt dödarknappen vid tummen istället för vid pekfingret, men fortfarande är det tutan som sitter allra närmast… Att de samtidigt tagit bort möjligheten att helt släcka ljuset förstår vi inte anledningen till, det har ju varit en bra funktion.
Nytt i år är också den flytande bromsskivan fram, som ger mindre risk att skivan ska slå sig vid många hårda och upprepade inbromsningar. Runt skivan sitter också ett skydd i plast som ska skydda mot de där stenarna intill endurospåret som ibland hoppar upp och går till anfall. Ni vet vilka jag menar, de finns överallt.
Six Days har också redan som original ramskydd och hasplåt av plast. Den senare kan kännas litet klen men fungerar riktigt bra. Den sitter med ett smidigt snäppfäste och är extremt enkel att demontera vid oljebyte, däremot har undertecknad på tävling lyckats slå av fästet och därmed lämna en tusenlapp vid sidan av spåret. Det är dyr plast.
Viktigare än plasten är dock att samtliga Six Days med fyrtaktsmotor har en originalmonterad fläkt, vilket känns skönt när det är mycket stök och bök. Runt kylaren sitter också en skyddsram, vilket förhoppningsvis kan minska skadorna på kylaren vid en fullkontaktsträff.
Men den stora skillnaden är utan tvekan framgaffeln. Medan vanliga EXC har en MXMA-gaffel från WP har Six Days 4CS-gaffeln från samma tillverkare, vilken för övrigt också ägs av KTM. 4CS är en ”closed cartidge”-gaffel. För att enkelt förklara skillnaden har MXMA ett öppet oljebad där dämparen jobbar, medan dämparen i 4CS jobbar i en stängd och redan trycksatt kammare. Okej, så vad betyder det där – egentligen? Jo, genom att dämparen redan är trycksatt i början av en rörelse kan dämpningen bli mer konstant genom hela slaget. Fördelen är också att det spelar mindre roll var i dämprörelsen som kolven befinner sig, dämpningen justeras istället mer genom vilken hastighet som kolven rör sig. Genom att också sänka den inre friktionen för kolvens rörelse blir finkänsligheten hos dämparen större.
Högst upp på vardera gaffelben sitter en justerskruv som på vänstra benet justerar kompressionen, på det högra benet returen. Gaffeln ser bortsett från justeringen i princip identisk ut invändigt, det är bara att du gör justeringen på vardera ben. Och justering gör skillnad, det är större utväxling på ett klick på den här gaffeln jämfört med på MXMA-versionen.
Vid lanseringen av 4CS på Six Days-och Husaberg-modellerna 2013 hyllades framgaffeln, men det fanns också de som kritiserade den för att den var för mjuk och alltför lätt slog i botten. Jag kör själv med gaffeln från 2013 och tycker att den fungerar mycket bra, men jag väger 72 kilo och står inte i elitledet på GGN.
Både till 2014 och nu 2015 har dock 4CS-gaffeln förändrats. Framförallt har WP jobbat med att få gaffeln att inte bottna och också gjort den något hårdare i originalinställning.
Vi rullar in hojarna i skåpbilen och styr mot Karlskoga där skogarna verkar vara bra grogrund för att fostra duktiga förare; Ljunggren, Edlund och Persson kör allihop om oss på banan i Öfalla för att ta ett exempel. För att få lite olika intryck av hojarna kör vi allt från traktorspår och mindre grusväg till ett relativt enkelt endurospår och därefter ett klassiskt svenskt endurospår med både sten- och sandpartier.
KTM 250 EXC-F fick insprutning till 2012 och motorn har ett myckert kort slag för att kunna ha högt varvtal, vilket också känns i motorkaraktären. Som förare måste du hålla den relativt högt i varv jämfört med 450:n men nog finns det tryck i motorn. Bra känslighet i insprutningen, superfin koppling och ett chassi som upplevs som extremt lätthanterligt.
På transporten upp till ett av spåren noterar jag skillnad i den nya växellådan, fjärde och femte växel ligger tätare, sexan är en ren överväxel. Känns tacksamt här men att köra grusväg är ändå inget som passar en 250. Med 450 känns det som att går att åka på en upptäcktstur till den där avlägsna fiskesjön, men ska man ta 250:n till det krävs det snarare att det är kraftledningsgata hela vägen dit.
Väl i endurospåret så kommer 250 EXC-F Six Days helt till sin rätt. Fjädringen jobbar sjukt fint och motorcykeln är väldigt lätthanterlig. Bromsarna är suveränt fina, någon större skillnad med flytande skiva upplevs inte, men redan innan har de imponerat.
250 EXC-F Six Days är tacksam att köra aggressivt, eller rättare sagt så är det precis vad den vill att du gör. Om du slöar till, går på för hög växel, straffar det sig. Man saknar kraften att slå till och lyfta över håligheter, där det med 450 räcker att knycka till med högerhanden för att ta ett skutt.
Detta dock endast i relation till sitt större syskon, på låga varv upplevs 250 EXC-F närmast som beskedlig och skulle du vara nybörjare i spåret är vi tämligen övertygade om att du kommer att utvecklas snabbare med en 250, då den aldrig blir ”för mycket”.
EXC-F 450 å sin sida är som att köra ett helt kärnkraftverk. Det finns kraft hela tiden. Och säkert mer än vad vi egentligen behöver. Men det är å andra sidan fruktansvärt kul. I sandbackarna är det bara att mata på, och även om vi kommit lite fel ut ur den tidigare kurvan, även om vi har lite för lite fart från start, så skottar det på uppför som om vi hette just Ljunggren i efternamn. Det är i alla fall så det känns.
Även i steniga partier finns det ett lugn i 450 EXC-F som inte är fel. Den är som ett godståg som fått upp farten och närmast åker rakt igenom stenarna, medan det upplevs som att 250 EXC-F hela tiden kräver att vi är litet mer exakta i spårvalen för att få samma flyt. Men all den där effekten är också ganska tröttande, vi hänger till slut som urvridna disktrasor över styret. Förvisso leende, men likväl kraftlösa.
Även om de här två motorcyklarna är extremt lika gör effekten stor skillnad. För en säsong i den lokala endurocupen hade jag valt 250 EXC-F, jag tror att min körning skulle utvecklas snabbast med den. Skulle jag däremot mest bara ha kul med polarna hade 450:n förfört mig med den där imponerande björnstarka kraften närhelst jag vill ha den. Pristillägget för en Six Days må vara högt, men man får också mycket för pengarna. Efter att ha kört både MXMA och 4CS-gaffeln mot varandra vid ett tidigare tillfälle är valet lätt för mig. Bra fjädringen är den bästa investeringen för att bli snabbare.
Publicerad i Bike nummer 2 2015.
Text: Magnus Johansson
Foto: Magnus & Magnus
