KTM RC8R

Racerbanan Portimâo är en kärleksförklaring av portugiserna till all form av motorsport. Här där solen lyser 320 dagar om året har de byggt en bana som inte bara är toppmodern utan också har en mycket spännande dragning med stora nivåskillnader. Spänningen just idag är dock litet i överkant. Det regnar och KTM RC8 R har redan i originalutförande 170 hästkrafter och versionen med »Club Sport Kit« uppges ge 180. Lägg därtill däcken Pirelli Supercorsa SP som närmast saknar mönster och att föregångaren hade en superkänslig insprutning så kan du kanske ana fjärilarna som jag åt till frukost.

Men jobbet måste göras, och jag åker ut för att lära känna bansträckningen. Föregångaren RC8 var för mig något av en besvikelse. Visst, den har en bra och rymlig körställning, fin (men väl hård) fjädring och suveräna bromsar. Men modellen led av att insprutningen var överkänslig på låga varv, vilket skapade en av-eller-på-känsla vid låga varv. Det och den tröga växellådan var de punkter vi hade kritik mot under vårt test i förra numret. Kanske är det telepati, för det är just detta som KTM har fokuserat på att förbättra.

Och bättre är det. Regnet gör att jag kör lugnt och känslan från insprutningen är klart bättre. Detsamma gäller växellådan som nu är mjukare, och inte kräver lika mycket kraft.

Men det här är förändringar för gata. När det gäller att skapa en R-modell har KTM gjort precis vad vilket raceteam som helst hade gjort. Häng med så tar vi det snabbt. Motorn har fått två millimeter större borrning, vilket ger 45 kubik mer slagvolym, samtidigt är vikten för motorn densamma, bland annat tack vare nya kolvar med extremt kort kjol. Dessutom kan kamaxlarna nu justeras, vilket dock enbart är för att kringå regeln som förbjuder kamaxelsbyte i klassen.

Fjädringen är uppgraderad. Bak har KTM även monterat en mjukare fjäder, och det tackar vi för. Dämparen är ny invändigt, där den största fördelen är att oljan mellan förspänning och kompressionsdämpning separeras. Kvar finns dock »ride height«-justeringen vilken tillåter dig att justera upp bakänden för annan geometri. Även framfjädringen har fått nya innerben med hårdare ytbehandling. Justeringsmöjligheterna spänner här även över ett större område än för RC8.

Bromsarna var kanon redan tidigare med Brembos fyrkolvsok som är frästa ur ett enda stycke. Skivorna är här dock en halv millimeter tjockare för att bättre kunna hantera värmen under racing. Men var inte orolig för den lilla viktökningen, KTM har haft den goda smaken att montera smidda fälgar från Marchesini som sänker den ofjädrade massan med 740 gram fram och 330 gram bak. Lägre ofjädrad vikt är bra ur flera aspekter; det ger mindre gyrokraft vilket gör ess-kombinationer enklare samt att fjädringen får lättare att jobba.

Efter en förmiddag med pinsamt långsam körning börjar så smått spåret torka upp runt Portimão, det är numera bara fläckvist blött och jag kan äntligen börja lägga på gas.

Motorn upplevs ha fått ett spetsigare register och helt klart blivit mer underhållande. Testar även en modell med »Club Race Kit«, det vill säga avgassystem från Akrapovich och omprogrammerad insprutning och kan intyga att det är något du verkligen vill, måste och bör ha. Det handlar om tio hästkrafter och det skapar habegär. Effekt är en drog…

Precis som RC8 är R-modellen exakt när det gäller spårval, du har fin känsla från däcken och ligger du bara uppe i varv är insprutningen mycket exakt. Fortfarande kan den vara lite bråkig på riktigt låga varv men det finns även ett progressivt gasreglage som medföljer utan extra kostnad. Personligen föredrar jag 1:1-reglaget på bana trots att det progressiva trollar fram en mjukhet i systemet. Annars är det inte mycket som är mjukt på RC8 R. Fortfarande tycker jag personligen att fjädringen i grund har en alltför hård inställning. Den dominerande känslan är att den är riktigt vass, ett precisionsinstrument tänkt att ta dig så snabbt det går runt banan. Om det är i Pro Superbike eller vid en vanlig bandag är upp till dig.

Plus
Effekten med Club Race-kit är förtrollande, underbara bromsar. Ett suveränt paket för bankörning!

Minus
Växellådan är bättre men inte optimal, fjädringen skulle kunna vara mjukare i grundinställning.

Publicerad i nummer 4 2009.
Text: Magnus Johansson
Foto: Gary Freeman,
Alessio Barbanti,
Fransesco Montero