KTM RC8R

Spåren från Rossi, Stoner och Spies har knappt kallnat på Valencia. För bara en vecka sen var världens bästa förare här och testade MotoGP-hojar. 

Valencia eller, Circuit de la Comunitat Valenciana Ricardo Tormo, som den egentligen heter är fyra kilometer lång och har elva varierande kurvor. Den böljar upp och ner, fram och tillbaka, en utmaning för både förare och motorcykel.

Vi har tidigare klagat på den ryckiga gången och hårda chassit samt diverse smådetaljer som borde förbättras på RC8R. KTM håller nu med om kritiken och nya RC8R ska enligt KTM vara »mer komfortabel på väg och snabbare på bana«.

Första intrycket på banan är att KTM har finjusterat hela motorcykeln, inte en enda skruv har lämnats åt slumpen. Det jag lägger märke till är motorns nya karaktär och känslan i gashandtaget. Trots att jag är lite vilsen de första varven runt Valencia kan jag väldigt enkelt justera hastigheten i kurvorna på ett mjukt och kontrollerat sätt.

Till 2011 har KTM monterat dubbla tändstift på varje cylinder för att kunna ställa ventiltiderna än mer aggressivt. Detta har lett till bättre förbränning, tolv procent mindre utsläpp och jämnare insprutning.

Två olika effektlägen finns att välja mellan. Full effekt, 175 hästkrafter, får du genom att välja inställningen för 98-oktanig bensin.

Efter några varv börjar både jag och motorcykeln bli varma i kläderna. Den elfte kurvan är en lång knipande vänster. Fullt nerlägg på fyrans växel, vinkla upp motorcykeln lite, samtidigt som jag bromsar och växlar ner till trean för att få bra fart ut på rakan. RC8R känns stabil och jag känner förtroende för greppet trots hård inbromsning med nerlägg.

Kraften finns tidigt i registret. Redan vid 3 000 varv ska RC8R ha 120 newtonmeter i vridmoment. Det känns som vi flyger ut på start- och målrakan. Det är bra kraft även i föregångaren, men årets modell känns mycket mer förutsägbar. Den ger helt enkelt mycket bättre feedback till föraren. KTM:s motto har varit bättre grepp och kontroll, min känsla är att de har lyckats.

Topphastigheten på rakan ligger runt 280 kilometer i timmen. Efter rakan kommer en snabb vänsterkurva som tas på trean. Inbromsningen går lekande lätt med radialmonterade fyrkolvs monoblock-ok från Brembo som arbetar tillsammans med två 320-millimetersskivor. Känslan och bettet i bromsarna är galet bra. De är för övrigt oförändrade till årets modell vilket är förståeligt; »varför laga något som inte är trasigt?«.

Det som däremot är uppdaterat är växellådan som har fått ett nytt växellänkage i hårdare aluminium. Detta ska göra att föraren behöver mindre kraft för att växla. KTM har inte kommit hela vägen när det gäller växellådan. Vid växling utan koppling ville inte nästa växel hoppa i vid några tillfällen, trots ordentligt tryck på pedalen och minskad belastning på lådan.

RC8R har till 2011 också fått en sensor i växellådan som känner av hur mycket motorbroms som behövs för respektive växel. Vid hård inbromsning och snabba nerväxlingar känns motorcykeln stabil och lugn. Bakhjulet sladdar och studsar inte alls på samma sätt som föregångaren.

KTM:s slogan »Ready to race« har på tidigare modeller satt lite för stark prägel på RC8R. Den stenhårda fjädringen är numera uppdaterad med fler justeringsmöjligheter för att kunna anpassas för både gata och bana. Ett nytt excentriskt länkage i svingen, utvecklat av IDM-teamet, gör att justeringsområdet ökats från fyra till sju millimeter. Detta ska ge bättre grepp och stabilitet vid påslag och inbromsning samt minska däckslitaget. Större inställningsmöjligheter ska ge förare en bättre upplevelse både vid gatkörning och på bana.

Uppdateringen av fjädringen kändes bäst vid landsvägskörningen. RC8R är fortfarande en »hård« motorcykel formad för bana, men skillnaden var markant när vi gled fram över kullerstenen i de spanska byarna. De tråkiga stötarna som kändes i händer och ryggrad på tidigare årsmodeller är borta och motorcykeln upplevdes mer följsam och lätthanterlig. Fjädringsuppdateringen tillsammans med motorns mjukare gång har gjort att KTM RC8R blivit ett dopat får i ulvakläder.

KTM har gjort sin hemläxa och arbetat igenom de brister som finns hos fjolårsmodellen. Resultatet är en snällare motorcykel som fortfarande är bäst på bana, men som numera även fungerar på favoritvägen och till och med vid stadskörning.

KTM har byggt en riktigt fin Superbike, men den kommer få det tufft när den testas mot de konkurrenterna som är utrustade med populära elektroniska hjälpmedel som antispinn och ABS.

Plus:
Mjukare gång i motorn. Bra insprutning. Otroligt maffigt vridmoment. Grymma bromsar.

Minus:
Fortfarande lite trög i växellådan. Körställningen tar tid att vänja sig vid. Saknar elektroniska hjälpmedel.

Publicerad i Bike nummer 2 2011.
Text: Tobias Petersson
Foto: Ulla Serra, Francesc Montero