Sport är generellt en fantastisk plattform för företag att använda sig av vid marknadsföring. Men det förutsätter att det finns kanaler där idrottsutövandet kan nå ut – och TV rankas absolut högst. Det var med andra ord ingen bra nyhet när det blev klart att Pro Superbike inte längre skulle vara en del av STCC i slutet av förra året, eftersom kontraktet gått ut och för att intresset att förnya detta inte fanns. Säga vad man vill om mästerskapet som sådant, men det har genom åren varit ett gynnsamt samarbete för roadracingförarna som deltagit. Det är helt enkelt väldigt mycket lättare att sälja in ett koncept hos eventuella sponsorer om ordet ”TV-sändning” nämns. Antalet aktiva elitförare har sakta blivit färre under de senaste åren (trots TV-sändningar), men 2013 kommer att bli ett absolut lågvattenmärke gällande bredden på toppförarna i superbikeklassen. Majoriteten av 2012 års topp har sökt sig utomlands, vilket i och för sig var på tiden, men samtidigt vet vi att det sitter välkända namn hemma i stugorna och väntar på bättre tider. Förare som skulle kunna skänka sporten just den vitamin- och adrenalininjektion som behövs.
Istället för att gnälla på vad som skulle kunna ha gjorts tycker jag att vi måste ställa oss frågan vad vi kan göra. Vill vi ha roadracing med någon form av elit i Sverige måste det ske en attitydförändring på flera håll. Är du intresserad av en förbättrad syn på sporten och motorsport i allmänhet är det dags att ta ansvar – lasta hojen (eller i värsta fall bilen), ta med dig din käresta, barn, vänner, hunden och besök någon av Sveriges alldeles för sällan besökta tävlingar. Har du ingen aning om när, hur och var de är? Och vad det kostar? Surfa in på bike.se och klicka på roadracingkalendern så hittar du all information som behövs. Att folk, det vill säga du, kommer och tittar är en förusättning för att verksamheten ska kunna utvecklas. Däremot ska vi våga ställa krav på arrangörerna. Ser toaletterna ut som skit och kostar korven 40 spänn, låt dem höra att det inte håller!
