Motorcykelindustrin bjuder på en hel del tekniska godbitar. Jämför trimningsgraden på valfri sporthoj med någon av de senaste superbilarna och du kommer inte att bli besviken – på hojen.
Men ändå ligger vi långt efter. ABS, traction control, elektronisk fjädring, aktiv fjädring, launch control, dubbelkopplingslådor – teknik som var först ut i bilar, men som sakta börjat dyka upp på motorcyklar. Eftersom tvåhjulingar aldrig kommer att bli volymsäljande i likhet med bilar lär förhållandet också förbli detsamma i framtiden.
Jag kan svälja detta, men det jag däremot inte kan förstå är den bristande förmåga tillverkarna visar när det handlar om att använda billig och i andra delar av samhället redan utbredd teknik. Min gamla bilstereo från nittiotalet kan byta färg på bakgrundsbelysningen, hur många hojar bjuder på den tonårsfräcka möjligheten? Min mobiltelefon som kostar mindre än ett slip-on har bättre skärm än någon hojdisplay jag lagt mina ögon på. Den är dessutom proppfull med funktioner och betydligt mer snabbtänkt än något menysystem jag bläddrat i. Visst kan det låta löjligt, men jag undrar verkligen vad alla hojtillverkare tänker på när de släpper nya motorcyklar riktade till dem som inte vet vad som fanns innan internet – utan några som helst tekniska finesser. Det är lite som att försöka sälja telefonkataloger på en mellanstadieskola…
Jag är less på digitala displayer som får min mikrovågsugn att framstå som en high tech-pryl. Ge mig möjligenheten att integrera mina digitala vanor även i hojsadeln. Låt mig byta bakgrund på TFT-displayen, låt mig uppdatera hojens mjukvara via Wi-Fi, låt mig få något nytt att skriva om till er läsare som känns 2013. Jag kräver inte allt på en gång, men så är jag också tillräckligt gammal för att minnas hur det var innan den där flugan som kallas internet…
