Den 20 juli för två år sedan slutade ett polisförföljande på sämsta tänkbara sätt. En människa miste sitt liv. Efter 30 minuters polisjakt, för det var en jakt det handlade om, kör Christopher in i en vägbom i hög fart och dör. Att hans flickvän Veronica som satt bakpå undkom med livet i behåll var ren och skär tur.
Mediauppbådet efter olyckan blev stort. Kalla Fakta på TV4 granskade fallet och Bikes chefredaktör Magnus Wallner deltog i debatten i studion. Att Christopher hade handlat fel och att det slutligen kostade honom livet stod klart, men var polisens agerande under insatsen förenlig med proportionalitetsprincipen? Bike hävdade att så inte var fallet.
Chefåklagaren Christer Ekelund lade samma höst ner förundersökningen gällande misstänkt tjänstefel och vållande till annans död. Ett överklagande i mars 2012 kom fram till samma sak. Efter att förundersökningen lagts ner JO-anmälde Christophers mamma händelsen med motiveringen att man måste förtydliga var gränserna går vid liknande insatser för att undvika fler tragedier i framtiden.
Den 19 juni i år kom beslutet signerat Chefjustitieombudsmannen Elisabet Fura. ”Förföljandet bedöms ha varit oförenligt med proportionalitetsprincipen”, går att läsa i den sammanfattande inledningen på sida ett av arton. Vidare kritiserar JO polismyndigheten i Stockholms län efter påvisade brister gällande planering, kommunikation, ledning och samordning under insatsen. Polisen som myndighet gjorde med andra ord inget vidare jobb denna ödesdigra sommarkväll för två år sedan.
Hade insatsen från en början riktats in på ett efterföljande istället för ett förföljande hade utgången kunnat bli en helt annan. Som det här fallet utspelade sig förvärrade polisens insatser riskerna för de inblandade parterna. Resultatet talar för sig själv.
Polisen måste ta lärdom av sina misstag och min förhoppning är att detta fall blir ett skolexempel på hur en polisinsats i liknande fall inte ska gå till.
