21 november, 2024
Så var det dags för det första racet i Svensk Enduroklassiker, Stångebroslaget på Prästtomta Skjutfält utanför Linköping.
Som ni vet så har vädret varit extremt torrt och regnfattigt denna sommar. Jag bävade för en väldigt dammig tillställning. Sol och värme har jag normalt inga problem att hantera när jag kör. KGK hade transporterat GasGas 300:n till tävlingsområdet åt mig och den stod uppställd och klar när jag kom fram. Fin service!
Efter anmälan och uttag av transponder fick jag och mina tävlingskamrater, Christer och Jocke, i oss lite välbehövlig lunch, i god tid innan start ska tilläggas.
Dags för start, på Stångebro ligger den obligatoriska besiktningen i direkt anslutning till startfållan. Man kan således ta det lugnt med denna och göra den precis innan man rullar in till sin startlinje. Jag körde inte Stångebroslaget förra året så min tilldelning blev nionde startled, Christer stod i fjärde startled och Jocke i sjätte. Inga bra förutsättningar för mina två mål, slå polarna och klara fyra varv!
PANG, startskottet går och tävlingen är igång. Dammet är inte så farligt i starten och jag kommer iväg bra. Gissar att jag kör om tre till fyra startled innan jag får börja köa och armbåga mig fram. Det löser dock upp sig ganska snabbt rullar på bra. Sen börjar det, DAMMET FROM HELL! Man ser inte ens marken när man kör, knappt en meters sikt gör det boktavligen omöjligt att köra om. Under varvet är det kanske 30 procent av sträckan som inte dammar och som man kan köra om på.
Det blir en väldig anspänning och man kör med andan i halsgropen hela tiden för att vara beredd på plötsliga hinder som berghällar, stenar och djupa spår. Sanden i Prästtomta är otroligt fin och hal. Det stänker som vatten när man kör ner i hålor. Har ni någon gång sett Dakarrallyt på tv så förstår ni. Som sagt, dammet och den hala sanden är det som ställer till mest besvär för mig, jag blir väldigt trött av att ständigt behöva vara uppmärksam på hinder som dyker upp ur tomma intet.
Annars går körningen bra, jag kan köra om långsammare förare när dammet lägger sig och stenar och berghällar flyter fram under hjulen. GasGasen går toppen och är väldigt förutsägbar i uppförandet. Fjädringen håller emot bra när man är pigg. Men straffar dig när du blir trött då den blir lite stötig. I och för sig bra då den tvingar dig att hålla uppe tempot.
Första varvet går på 44:36, andra varvet på 38:16. Där ser man extremt tydligt hur viktigt det är med en framskjuten startposition. På tredje varvet är jag rejält trött men kan ändå hushålla med krafterna. Det är blandade känslor, man både önskar och inte önskar att hinna ut på fjärde varvet. Efter ytterligare 38 minuter och 35 sekunder får jag svaret, nej, jag hann inte. Missade fyran med 1 minut och 26 sekunder. Surt men ändå skönt att få komma i mål och torka dammet ur pannan.
Nästa år i ett betydligt bättre startled ska fyra varv inte vara några problem. Man kanske ska spänna bågen ännu hårdare och sikta på topp hundra..? Nu blev det plats 147 av 571 som fullföljde i min klass.
Nästa tävling blir Ränneslättsloppet 22 September i Eksjö. Håll utkik på Motorrad.se för löpande uppdateringar.
