22 december, 2024
Det förhållandevis lilla italienska företaget MV Agusta har varit med om mycket de senaste åren. 2008 sålde Claudio Castiglioni företaget till Harley-Davidson, som ryktesvis betalde en ansenlig summa (över 100 miljoner dollar). Efter affären lade Harley ner ytterligare pengar i bolaget för att kort därefter oväntat sälja tillbaka MV till just Claudio igen. Köpeskillingen ska enligt utsago varit ynka en euro och vad som egentligen försegick bakom kulisserna lär säkerligen stanna där. 2011 gick Claudio ur tiden och hans son Giovanni Castiglioni tog över rollen som VD.
Intressant i sammanhanget är dock att MV Agusta år 2010 erbjöd tre stycken modeller till försäljning, 2014 är siffran fjorton (en nyhet återstår att visas). De nya trecylindriga motorerna på 675 och 800 kubik har nyttjats till fullo och Brutale 800 Dragster, som i detta fall står i fokus, är en av fem modeller med samma drivkälla. På en minst sagt svajig motorcykelmarknad är också MV ett av få företag som vuxit de senaste åren.
Giovanni beskriver nya Brutale 800 Dragster som MV Agustas tolkning av en modern caféracer och i Les Castellet i södra Frankrike får vi chansen att utvärdera detta på landsväg och inte minst den forna F1-banan Paul Ricard circuit.
Dragster delar motor och chassi med streetfighterversionen Brutale 800 och även om ögat kan luras till att tro annat är just chassidimensioner och effekt desamma. Uppenbara skillnader är framför allt den korthuggna bakdelen (”It’s made for girls with small…”,yppade Giovanni på tal om den snåla passagerarplatsen) och det bredare 200/50-17-däcket bak. För att få plats med det nya gummit har en sex tum bred fälg från sportmodellen F4 adopterats. I jakt på att ytterligare nyansera skillnaderna i körställning har det konventionella styret på modellsyskonet bytts ut mot två justerbara styrhalvor. Ingen omvälvande förvandling men steget från Brutales sadel till Dragster är stort. På den sistnämnda sitter du i en fastare position med mer attack i körningen. Personligen föredrar jag rörelsefriheten hos Brutale men Dragster ger å sin sida fint stöd vid acceleration.
Den 125 hästkrafter starka radtrean är uppviglande nog för att inte sörja de extra 25 pollarna som versionen i sportmodellen F 3 800 utvecklar. Gången är mjuk men med härligt vass ton, inget symaskinsurrande här inte! Gaskontrollen sker med ride-by-wire och glädjande nog kan vi konstatera att MV lyckats råda bot på systemets barnsjukdomar med fördröjningar och eftersläpningar av gassvaret. Mjukvaruuppdateringen gäller klokt nog för samtliga trecylindriga modeller. Sammanlagt finns tre motorlägen att välja på; sport, normal och rain, samt ett fjärde som kan ställas in efter eget tycke. Under provkörningen fokuserar vi på ”normal” och det är också det som jag tycker det ger bäst känsla både på gata och bana, responsen är alert utan att för den delen leda till oönskade ryck. Quick shiftern, som är standard, fungerar bra och skänker som alltid en extra dimension åt körningen.
Chassit är välavstämt och trots det nya bredare bakdäcket styr Dragster lätt och precist. Marzocchi-gaffeln och Sachs-dämparen är relativt mjukt inställda och ger bra komfort vid gatkörning, men utan att försöka stabiliteten när körningen blir inspirerad. Och det blir den gärna, låt dig inte för en sekund luras att det lätt ”customiserade” utseendet innebär några avkall på prestandan. Det är först på Paul Ricard-circuit som stötdämpningen med fördel kan justeras till det fastare och inte ens på denna högfartsbana känns Dragster bortkommen. Traction control inställbar i åtta lägen gör också sitt för tryggheten.
Bromskomponenterna är väl tilltagna med fyrkolvsok från Brembo och ABS-enheten är Boschs senaste version 9 Plus som motverkar bakhjulslyft. Systemet jobbar diskret och effektivt men saknar det för bankörning föredragna raceläget som återfinns på tillverkarens sportmodeller, som också försetts med ABS till 2014.
Förarmiljön är lätt att komma överens med bortsett smådetaljer som blinkersreglage och hanteringen av menysystemet. Överlag är det dock överskådligt och inte minst städat och snyggt. De infällbara sidospeglarna gör sig dock bäst just i ihopfällt läge.
För att summera intrycken kan vi konstatera att 800 Dragster är precis vad den utger sig för att vara. Designen väcker uppmärksamhet, köregenskaperna lill-djävulen i dig och utan krav på sig att vara vare sig ”custom”, ”touring” eller något annat som många konkurrenter måste vara, kan den fokusera på att bara vara sig själv. En tekniskt lyckad modell med extravagant design och tonvis av italiensk karisma. MV är på gång – och Dragster är ett lyckat startskott på en ny era för företaget.
Plus: Prestanda som matchar utseendet. Fjädringskomfort. Effekt. Elektronikpaket. Bromsar.
Minus: Något kompakt körställning (du sitter där du sitter). Sikten i sidospeglarna.
Publicerad i Bike nummer 4 2014.
Text: Oscar Algott
Foto: MV Agusta
