21 november, 2024
Jag har inte kört många motorcyklar som har bjudit på ofrivillig wheelie vid första rödljuset, men 1078 RR Brutal är utan tvivel en sådan. Man får inte vara för ivrig med gashanden på de tre lägsta växlarna. Men när det bär iväg på ett hjul, vilket är ofrånkomligt, så sker det på ett mycket kontrollerat och underhållande sätt. De 18 ytterligare hästkrafterna som den här 1078 cc-versionen har jämfört med 909 cc-motorn i föregångaren 910 S Brutale (154 hk vid 10 700 varv jämfört med 136 hk vid 11 000 varv) känns omedelbart, om än inte lika uppenbart som den spikraka vridmomentskurvan vars topp ligger vid 8 100 varv då 117 nm finns tillgängligt. Jämför med den tidigare modellens 96 nm vid samma varvtal.
När trafiken glesnar och det går att ge ordenligt med gas blir Brutale 1078 RR:s
prestanda verkligen berusande. Bortsett Suzuki B-King och BMW K 1200 R med sina större motorer och mer… »utmanade linjer«, erbjuder ingen annan motorcykel samma användbara superprestanda som den nya MV Agusta – och alltid åtföljt av Ljudet med stor bokstav. Detta strömmar inte så mycket från 4-1-2-systemets dubbla ljuddämpare under ditt högra ben, som från luftboxen och är ett dämpat, moget men mycket distinkt insugsljud som från förarplatsen låter mer som en gurglande V8-bilracingmotor än en rak fyrcylindrig motorcykelmotor. Jag använder trean en hel del på Brutale, delvis för att ECU:n från Magneti Marelli inte verkar vara lika fint mappad för de två lägsta växlarna, effekten kommer ryckigare och inte lika smidigt från låga varv, men också för att få njuta av det underbara motorljudet.
Det superbreda effektregistret låter dig med glädje accelerera djupt ner från låga varv och faktum är att på kurviga vägar ligger man gärna i må-bra-området 3000-7000 varv eftersom den flexibla och förlåtande motorn har en så helgjuten och användarvänlig karaktär. Som italienarna säger: »ha corpo«; mycket kropp. Som ett bra vin.
Men så fort en raka dyker upp är det omöjligt att inte dra varje växel till effekttoppen vid 10 700 varv samtidigt som Brutale flyger fram med framhjulet fjäderlätt mot asfalten. Den sexväxlade lådan har identisk utväxling som 910 S Brutale, men MV har höjt slutväxeln genom att använda ett två kuggar mindre bakdrev på den nya modellen med större motorn vilket ger en verklig toppfart på 267,2 km/t och gör 1078 R till den just nu snabbaste kåplösa motorcykeln.
Brutales unika delar är dock chassit: fackverksramen, Albizattis oförtrutna utveckling av den fullt justerbara fjädringen (50 mm Marzocchi upside-down fram och Sachs-enkeldämpare bak) som kontrolleras av MV:s vackra enarmade aluminiumsving. För trots all extra effekt och framför allt det starkare vridmomentet, som jag räknade med skulle resultera i en stenhård bakfjädring för att förhindra att ekipaget sätter sig under full acceleration, är 1087 RR Brutale inte i närheten av så hård och fast i fjädringen som 910 R.
Men det är inte allt. Detta är nämligen den första MV:n som har företagets egna slirkoppling – och den ersätter företagets egna unika EBS-typ som tidigare satt i F4. Den säkerställer stabilitet vid hård inbromsning från hög hastighet. Ducati måste se till att använda det på 1098 – bara vänta så ska ni få se.
Den här nya finessen passar väl ihop med övriga nymodigheter på 1078 RR och skapar ytterligare mervärde. Här sitter för första gången på en naken MV Agusta radialmonterade fyrkolvs monoblock-ok från Brembo som greppar 320 mm flytande skivor, vilka ersätter de konventionella sexkolvsok från Nissin som satt på 910 s och som levererar samma enastående bromsförmåga som vi har kommit att ta för given på modeller som Ducati 1098 R. Kläm bromshandtaget på 1078 RR Brutale så hårt du vill och responsen är omedelbar och effektiv utan att hugga – man får inte känslan av att låsa framhjulet, bara stanna så fort det är fysiskt möjligt med bibehållen kontroll av motorcykeln. Magiskt.
Den intuitiva, tillgängliga, extrema men ändå användbara prestanda som nya Brutale 1078 RR erbjuder föraren gör att jag har svårt att tänka på någon annan motorcykel som kan utmana den till titeln som »bästa landsvägsmotorcykel«.
Plus
Suverän motor och ett fantastiskt chassi, det är en motorcykel förfinad in till perfektion.
Minus
Litet ryckig insprutning på de två första växlarna. Prislappen något hög
Publicerad i Bike nummer 9 2008.
Text: Alan Cathcart
Foto: Gigi Soldano
