21 november, 2024
Vädret runt Gelleråsbanan utanför Karlskoga var mycket omväxlande under helgen 31 juli-1 augusti, då de sjunde och åttonde deltävlingarna i Roadracing-SM kördes. Rätt som det regnade kom det en skur, men det var också uppehåll emellanåt.
Då Superbikeklassen startade lördagsracet, hann förarna bara köra ett tredjedels varv, innan tävlingen rödflaggades på grund av att det började regna. Tillbaka till depån för att byta till regndäck, och sedan ställa upp på gridden igen.
Jesper Pellijeff, som hade pole postion, var som väntat i ledningen direkt, men Joakim Linhardt var tätt bakom honom. Linhardt pressade Pellijeff under ganska många varv tills han tog i för mycket och vurpade i ”Esset”. Linhardt var oskadd och visade sitt missnöje genom att slå ut med armarna i en stor gest.
Pellijeff vann racet med en marginal på 10 sekunder till tvåan Jimmy Palander, som i sin tur var en dryg sekund före Gabriel Berntsson på tredjeplatsen.
Även söndagsracet vanns av Pellijeff, då följd av Philip Johansson och Joel Marklund på andra resp tredje plats.
Spektakulär krasch i Moto3-125GP
I Moto3-125GP klassen, med bara 8 deltagande förare, blev lördagsracet nedkortat från 18 till 16 varv. Det blev förklarat för ”Wet race” av tävlingsledningen, och förarna fick göra tre ”sighting laps”. På söndagen däremot körde man full distans.
Av förarna tillhörde 6 stycken Henrik Nordgrens stall, vilka alla har gulfärgade motorcyklar, men på söndagen uppenbarade sig Emil Tägtlund med svart kåpa. Varför? Jo han hade kraschat och mycket på hojen var oanvändbart. Den mest uppmärksammade skadan var tanken som var hoptryckt till oigenkännlighet. Materialet i den är mycket tunn aluminiumplåt, och då hojen landade upp och ner vid kraschen efter en rejäl luftfärd och volter, blev den följaktligen hopknycklad.
Bakramen bröts, framgaffeln böjdes och fronten fick också rejäla skador, men man fick ihop en körduglig maskin till racet och Tägtlund körde till sig en fjärdeplats.
Noggrann kontroll före start
Före utpasseringen till banan för ”sighting lap” kontrollerade funktionärer motorcyklarna. De kollade att pluggarna till ”båtarna” (uppsamlingskärlet för eventuellt oljespill) satt i ordentligt samt att dimljuslampan fungerade. Detta var nödvändigt, eftersom hojarna rörde upp vatten från banan som försvårade för bakomvarande förare att se den som var framför.
Både SST 600 och R6-Cupen behöver fler förare
I klassen Superstock 600 var det åtta förare och deltagarna i R6-Cupen var fem. Eftersom det var så få i de nämnda klasserna, så slogs de samman vid SM:et på Gelleråsen.
I R6-cupen använder förarna standard Yamaha YZF R6 av 2018 års modell eller senare. Vissa modifieringar får göras, varav de viktigaste är att fjädrarna i fram- och bakdämpning får bytas till Öhlins. Motorn får inte modifieras och får inte öppnas utan tillstånd från R6 Cup. Övriga ändringar är av mindre viktig karaktär. Således bör det vara relativt billigt att tävla i R6-cupen och den kan väl betecknas som instegsklass, för de som vill tävla med lite större maskiner.
Grenchefen för roadracing, minimoto och dragracing inom SVEMO, Fredrik Hansson, är angelägen om öka intresset för främst yngre att börja tävla. Den hittills gjorda satsningen har mest skett i samband mc-mässor, men dessa har varit inställda de två senaste åren, så det har varit svårt att nå ut med budskapet på senare tid. Kanske kan Yamaha-importören i Sverige och Pro Racing Academy mer aktivt hjälpa till med att marknadsföra R6-Cup till ungdom som är intresserad av roadracing? Det görs kanske redan idag, men i så fall har det inte gett något större genomslag än. Det arrangeras ju ”Track days” för mc-åkare.
