21 december, 2024
Riskettan är den första delen av riskutbildningen, som påbörjades så sent som 2010 i syfte att minska antalet motorcykelolyckor i trafiken. Den tre och en halv timme långa riskettan är rent teoretisk, och kan bokas i princip på vilken körskola som helst.
För min och Ritas del började riskettan något dramatiskt. Rita hade stukat handleden på en springtur dagen innan, och var försenad eftersom hon hade varit på sjukhuset för att se om handleden var bruten. Jag satt otåligt och väntade i väntrummet i Söderorts Körkortsakademis lokaler. Man skulle egentligen komma en kvart innan för att registrera sig, och när klockan hade slagit hel hade Rita fortfarande inte kommit. När jag och de andra deltagarna precis hade satt oss i salen kom äntligen en flåsande Rita inspringandes genom dörren.
Under riskettan gick instruktören igenom de främsta riskerna i trafiken, och hur de ska undvikas. Vanliga farliga situationer diskuterades, så som sväng i landsväg och korsningar. Även om beskrivningarna var givande var det egentligen när instruktören visade exempel på faktiska olyckor i dessa situationer, med bilder på sönderslagna motorcyklar och bilar, som informationen verkligen sjönk in. Även om både jag och Rita hade hört om riskerna med motorcykelkörning – det är ju svårt att undvika att motorcykeln är det dödligaste fordonet i trafiken – så var det något helt annat att få det så explicit visat för en.
Vad som förvånande mig var att exempel på olyckorna var så pass vardagliga, men att följderna ändå var så pass extrema. Jag hade nog undermedvetet förväntat mig att de olycksexempel som togs upp skulle tas upp skulle vara oerfarna och/eller fartsugna motorcyklister som tänjt på gränserna och kört ihjäl sig på dramatiska sätt. Men de exempel som togs upp var ofta erfarna motorcyklister som inte hade åkt väsentligt över hastighetsbegränsningarna. Vi fick även se olycksstatistiken för förra året, och även där visades samma sak. Det var få gånger de dödliga olyckorna gjorts i extrema hastigheter så som 200 km/h, utan de flesta hade krockat i hastigheter i intervallet 50-90 km/h.
Instruktören gick igenom all säkerhetsutrustning som motorcyklister kan ha, och lät skicka runt handskar och ryggställ för att vi skulle kunna känna på dem. Som avskräckande exempel på varför man bör ha på sig skyddsutrustning visade han oss också en bild på en ung kille som hade kört omkull i 40 km/h. Vi kan bespara oss själva detaljerna, men jag kan avslöja att man tydligt såg killens höftben. Vi gick sedan igenom riskerna med alkohol och narkotika i trafiken, och vi fick kort undersöka en motorcykel och lära oss grundläggande om dess komponenter.
Riskettan var en givande upplevelse som gav förståelse för olika faror i trafiken, men med alla skräckhistorier om olyckor, skador och liv som förstörts blev man inte direkt taggad på att ta motorcykelkörkortet. Men som ren magi var den känslan nästan som försvunnen nästa gång jag satte mig på hojen. Kvar stod dock en ökad försiktighet och respekt för hojens begränsningar och trafikens faror.
