22 december, 2024
Rapparen Petter Askergren behöver egentligen ingen närmare introduktion. Det är 18 år sedan han släppte debutalbumet Mitt sjätte sinne och han har sedan dess haft flera stora hits och medverkat i ett antal kända tv-produktioner. I dag är han att betrakta som något av en hörnsten i den svenska hiphop-scenen.
Hans relation till motorcyklar är däremot en betydligt yngre historia. Tills för bara ett år sedan var en flakmoppe på västkusten och en Ciao-moppe på Södermalm det närmaste han upplevt av motorcykelåkning.
– Ska jag vara ärlig så har jag nog varit försiktig med det där och alltid tyckt att det varit lite farligt, säger han.
Livet på två hjul lockade honom inte alls och i början av 2000-talet tackade Petter till och med nej till en italiensk motorcykeltillverkare som erbjöd honom sponsring i form av både motorcykel och ett betalt körkort. Så såg det ut fram till april 2015 när fyrbarnspappan Petter återigen fann sig fast i en själsdödande bilkö på den tungt trafikerade Nynäsvägen i Stockholm.
– Jag såg flera mc-bud som körde mellan bilarna som stod still och då tänkte jag att det där kanske jag också kan göra, säger han.
Fortfarande kvar i bilen ringde Petter upp polaren Johan Orrestedt som är en av personerna bakom hojbyggarverkstaden 654 Motors i Stockholm. Johan och Petter hade lärt känna varandra genom det gemensamma intresset för surfing och någon gång hade Petter fått syn på Johans gröna Ducati 860 GTS som byggts i caféracerstuk.
– Jag frågade honom om han hade kvar Ducatin. Han svarade ”ja” och då sa jag att jag köper den. Det sa jag medan jag satt i bilen för jag var så jävla trött på köerna, berättar Petter.
Han svängde förbi hos Johan för att spana in motorcykeln ännu en gång och först då slog det honom att han var tvungen att skaffa motorcykelkörkort för att ens få köra hojen på gata. En lokal trafikskola ringdes upp och en motorcykelsugen Petter frågade hur snabbt han skulle kunna ha körkortet i handen. Det var en bra bit in på vårkanten och köerna på trafikskolorna byggdes sakta men säkert på för varje dag som gick. Personalen på körskolan svarade att tiden för att ta ett körkort kunde variera beroende på hur mycket han kört tidigare.
– Jag svarade att jag kört lite flakmoppe och lite cross. Jag gjorde ju en video en gång med crossinslag till en låt som heter Eller, berättar Petter.
Han frågade om det var möjligt att greja kortet innan midsommar men personalen på körskolan var tveksam. Petter gav sig inte, han öste på med körlektioner och han hade till sist körkortet i slutet av juli. Vid det laget stod redan två specialbyggda hojar i garaget. Han passade nämligen på att köpa en mer bruksorienterad scrambler som också byggts av 654 Motors när han ändå var igång.
Basen för scramblern var en Kawasaki Z 750 T från 1979 som fått kortad bakram, specialtillverkad sadel i konjakfärgat läder och crosstyre med klassiska Beston-handtag – för att nämna några detaljer. Petter kastade sig på hojen så fort han kunde.
– Jag körde jämnt och ständigt, i stort sett varje dag från att jag tog kortet tills jag var tvungen att ställa in den för att det blev för kallt, berättar han.
Det krävdes en liten stund innan de var helt överens med varandra men snart nog var Kawan och Petter bästa vänner. Enligt honom är den bruksiga men stiliga 750-scramblern perfekt i Stockholm. Den tar honom dit han vill på nolltid i den hårt trafikerade huvudstan, hela tiden ackompanjerat av ett lagom busigt muller ur de korta mattsvarta ljuddämparna.
Tanken var först att krångla sig fram mellan bilarna på nya Nynäsvägen men snart nog insåg Petter att den krokigare och mindre trafikerade gamla Nynäsvägen passade Kawasakin som handen i handsken. Tjusningen har aldrig varit att bränna fram i 250 kilometer i timmen utan motorcykelåkningen har först och främst blivit ett sätt att skärma av sig och koppla av.
– Att köra motorcykel är lite som att laga mat. Du kan inte hålla på med andra grejer utan du måste verkligen koncentrera dig på vad du gör. Jag är inte personen som skaffar Bluetooth och någon slags mick i hjälmen. Jag kör motorcykel och njuter av det. Jag kan kolla telefonen när jag kommer fram, säger han.
Bilden av motorcykelåkning som Petter hade innan han störtdök rakt in i hojvärlden innehöll inget han kunde relatera till. Det krävdes en rejäl bilkö, en motorcykeltokig bekant och en hälsosam dos nyfikenhet för att ändra på hans uppfattning. Han insåg snabbt hur otroligt kul det är att köra hoj och att motorcykelåkare inte bara är hastighetspundare eller farliga mc-klubbstyper.
– Det är jävligt farligt när vi börjar generalisera i samhället överhuvudtaget. Det kan man göra med allting. Bara för att du gillar hiphop måste du inte sitta i en lägenhet med neddragna gardiner, röka hasch och spela tv-spel. Det gör inte jag, jag jobbar stenhårt med det jag håller på med. Jag hade tyvärr en ganska enkelspårig bild av motorcykelåkning i början, som många har av saker och ting. Men när man blir lite fördjupad i ämnet och får mer kunskap inser man att bilden är betydligt bredare än så, säger Petter.
