21 november, 2024
Vad var det svåraste?
– Det svåraste var nog att slappna av. Jag hade fått låna en ny hoj för 200 000 kronor som jag inte fick köra omkull med, så i början spände jag mig ganska mycket. Men när jag lyfte blicken och fick koll på körställningen ökade självförtroendet och då såg jag att det inte var motorcykeln som satte gränserna.
Vilken var största aha-upplevelsen?
– Att jag var så jäkla dålig på att flytta överkroppen samt vilken enormt stor skillnad det gör när jag får höften och axlarna i en rak linje och sitter bredvid hojen och svänger.
Vad var det roligaste?
– Det Theo såg som inte funkade inledningsvis var blicken. När jag lyfte blicken fick jag ett bättre flyt i körningen. Jag hamnade mer rätt vid ingången till kurvorna. Nummer två var att jag inte fick med mig överkroppen ordentligt, jag satt och hängde lite med ena skinkan utanför och tyckte att jag var rätt cool och visste hur man hängde av liksom. Men när jag gjorde det i ett moment med både överkropp och underkropp fick jag cykeln att börja svänga och jag kunde placera den exakt var jag ville. Det var det bästa.
Hur länge har du kört hoj?
– Jag körde i slutet av 1980-talet fram till 1991–1992. Sedan slutade jag köra men köpte en motorcykel igen 2011. Första gången på bana var 2014, då körde jag på Kemora i Finland.
Vad är det roligaste med att köra på bana?
– Dels är det väl att bemästra farten och jobba med sina egna hjärnspöken. Att hela tiden flytta fram gränserna för vad man klarar. Men sedan är det mycket runt omkring, alla människor som jag har träffat och lärt känna.
