26 december, 2024
Depåmuren smyger sig farligt tätt inpå bankanten. Jag kastar Ducatin genom de snäva svängarna innan lyxhotellet och ger gas fullt – den orangea traction control-lampan blinkar i displayens ovankant. Fullt nerlägg genom depåkurvan och tidigt på med gasen. Som ett skrämt fullblod lyfter motorcykeln framgaffeln och reser sig på bakhjulet medan det aggressiva ljudet av 1 200 kubik v-twin vid 11 500 varv dånar mellan betongväggarna.
Yas Marina Circuit i oljestaden Abu Dhabi möter Ducati 1199 Panigale S. Den mest hypade motorcykeln på världens mest extravaganta Formel 1-bana.
Ingen av dessa existerade för fyra år sedan. Där den 5,5 kilometer långa banan, det femstjärniga hotellet Yas Viceroy Abu Dhabi-hotel och lyxmarinan nu ligger, fanns då bara sand. I Ducati-fabriken i Borgo Panigale stod general manager Claudio Domenicali och anställda vid utvecklingsavdelningen med ett blankt papper. Händerna var fria och vägen öppen för att skapa den perfekta efterträdaren till 1198.
I båda fallen är resultaten en fantastisk syn. Banan är som tagen från ett datorspel med blåmålade avkörningszoner istället för lecakulor, led-lampor istället för flagposter och broar samt byggnader som omgärdar banan.
Några påstår att Ducatin liknar något från en japansk science-fictionserie där de kör på ett bränsle som ännu inte är uppfunnet. Andra att den bara är sexig. Vilket inte är helt utan grund, för när designern Gianandrea Fabbro presenterade sin första version av 1199 kasserades den med domen att den inte var sexig nog.
– Jag visade honom en bild av en vacker naken kvinna och sade »det här är sexigt« och det hjälpte uppenbarligen ler Domenicali.
Bakom de smäckra formerna representerar 1199 Panigale så mycket av Ducatis nytänkande att endast den röda färgen och Fabio Taglionis legendariska 90-graders v-twin med desmodromiska ventiler går igen från föregångaren.
Monocoque och Superquadro är nya buzz words men också anledningen till att vi idag svingar benet över en osedvanligt lätt, extraordinär och varvvillig efterföljare till Ducati 1198. Körklar utan bensin väger 1199 Panigale 177 kilo och det är tio kilo mindre än 1198. Samtidigt utvecklar den extremt överkvadratiska motorn 25 hästkrafter mer än föregångaren.
Kraften disponeras med ride-by-wire via de stora ovala spjällhusen och med mode-knappen kan du välja om du vill ha de 195 hästkrafterna med skarp respons (Race), snällare respons (Sport) eller om du nöjer dig med regnlägets 120 hästkrafter (Wet). Valet av mode styr också traction control, öhlinsfjädringens dämpning, instrumenteringens grafik och motorbromsstyrningen (EBC).
– Kraft är bra, men inget bidrar mer positivt till körupplevelse och prestanda än låg vikt, påpekar Domenicali.
Och där har han rätt. Redan de första meterna ned genom tunneln som leder ut från depåområdet känns 1199 Panigale som en topptrimmad sprinter.
Jag sitter långt fram och har bra kroppskontakt med tanken av aluminium som är 30 millimeter kortare, men rymmer 1,5 liter mer än 1198:ans. De breda styrhalvorna sitter tio millimeter högre, så körställningen är mer upprätt och komfortabel. Och nej, Öhlins TTX-dämparen på vänster sida sitter inte i vägen för varken ben eller stövel.
Engine Brake Control är Ducatis senaste elektroniska gimmick som kompletterar slirkopplingen genom att öppna gasspjällen en smula, vilket ger mindre motorbroms vid nerväxlingar. Helt säkert till fördel för dig som kommer från fyrcylindriga tusenkubikare, men Ducati-förare saknar motorbromsen som hjälp på väg in till apex.
Annars styr 1199 Panigale in i svängen som om den vore en sexhundra, en lätt sådan, trots att hjulbasen är sju millimeter längre än 1198:ans. Den superkvicka styrningen beror både på den låga vikten, den framflyttade körställningen och ett grundligt utfört arbete med geometri och viktcentralisering.
Superquadro-V-twinnen är till exempel vinklad sex grader ytterligare bakåt så att motorn kunnat flyttas 32 millimeter längre fram. Svingen är 39 millimeter längre och resultatet är en närmast ideal viktfördelning fram/bak på 52/48 procent, precis som på Checas Superbike-racer.
Alla tyngre komponenter är flyttade mot motorcykelns centrum och avgassystemet har bytt plats från Ducatis traditionella placering under sadeln till under motorn. Kåpstaget, som nödvändigtvis måste sitta långt fram, är en historia i magnesium som väger 600 gram.
Men inget i denna värld är gratis. 1199 Panigale bjuder inte på samma stabilitet vid acceleration och inbromsning som den mer trögstyrda 1198 med 50/50 i viktfördelning.
I gengäld finns det ingen grund till oro över att monocoque-ramen har påverkat Ducatis traditionellt bra känsla för framdäckets grepp.
Basversionen av 1199 Panigale är utrustad med en nyutvecklad och extra lätt Marzocchi-gaffel helt av aluminium. Men på S-modellen som vi provkör står en Öhlins NIX30-gaffel med separat kompressionsdämpning i vänstra benet och retur i det högra för glasklar förmedling. Det har ingen Ducati med fackverksram i stål gjort bättre.
En betydligt större överraskning väntar den trofaste Ducatistan när denne upplever Superquadro-motorns register. Den drar inte med samma råa styrka som föregångaren och känns närmast som en 848 upp till 8 500 varv. Därifrån tills den röda ljusorgeln i displayen nått de översta dioderna vid 11 500 varv, kommer kraften explosivt som på en Superbike-racer. Du får inget mindre än ett himmelskt rus ut ur kurvorna. När kraften slår till rör sig styret från sida till sida och framhjulet smuttar på underlaget. Traction control ser till att Pirellis 200/55 Supercorsa-däck inte släpper taget om asfalten.
Oron i chassit märks också när jag bromsar så sent som möjligt från änden av Yas Marina-banans långsida i 275 kilometer i timmen. Men det är också ett brutalt bett i Brembos nya M50-ok som greppar framhjulets 330-millimetersskivor. De är på bästa Superbike-vis flyttade 15 millimeter ut från hjulnavet för att de kylas bättre av fartvinden. Som tillval finns abs. I Race-läget verkar den endast på framhjulet, i Sport och Wet även bak och i kombination med halvkombifunktion (frambromsen aktiverar bakbromsen).
Panigale är fantastisk på Yas Marina och det kommer den också att vara på Karlskoga. Även om den är uppkallad efter ett italienskt industrikvarter.
Plus: Stark motor. Civiliserad gasrespons. Styrvillig. Bromsar och fjädring i toppklass. Elektronikpaketet.
Minus: Hala fotpinnar. Inte samma kraft i mellanregistret som på 1198. ABS är extrautrustning.
Publicerat i Bike nummer 4 2012.
Text: Klavs Lyngfeldt
Foto: Milagro
Läs mer om Ducati 1199 Panigale S i Superbike-testet i Bike 6 2012 som finns i butik 8 maj.
