Kontrasten till de traditionella modellerna från det legendariska märket kunde inte vara större. Det är tydligt att Harley-Davidson numera försöker nå nya kundgrupper och bland dem kanske främst den yngre generationen.
Project LiveWire går i första hand ut på att upptäcka vad kunderna egentligen vill ha och därmed lär det ta ytterligare några år innan H-D lanserar en helt färdig elektrisk motorcykel. 2020 är uttalat som ett aktuellt år av toppchefen Matt Levatich. Tills nu har det bara funnits 40 handbyggda testexemplar av LiveWire och i augusti fick vi testa motorcykeln på en nedlagd racerbana utanför Amsterdam.
Även om specifikationerna troligtvis blir annorlunda vid lanseringen är det spännande att prova vad LiveWire kan uträtta redan i dag. Startproceduren är annorlunda jämfört med en traditionell motorcykel. Efter att ha tryckt på startknappen vaknar den helt väsentliga digitala touchskärmen till liv. Denna visar hur mycket kapacitet det är i batteriet och man kan dessutom välja om man ska köra i räckviddsläget (Range Ride) eller i kraftläget (Power Ride). Det sistnämnda prioriterar maximal effekt och är knappast något du vill använda om vägen hem är lång.
Angiven maximal räckvidd i Range Ride är 85 kilometer. I verkligheten är det nog kortare än det. Det tar för övrigt runt 3,5 timmar att ladda från tomt till fullt batteri.
I vår provkörning väljer jag Power Ride och instrumentpanelen visar då hastigheten samt en del annan information. Allt är helt stilla, tills jag tar ett mjukt tag i gassrullen. Då går den 210 kilo tunga motorcykeln snyggt och snällt framåt – nästan ljudlöst. LiveWire har inga växlar eller koppling och kraften kommer snabbt om man så önskar.
På pappret ska den göra 0 till 100 kilometer i timmen på under fyra sekunder. Och aluminiumramen väger bara 6,3 kilo. Ute på racerbanan ges möjligheten att känna på skapelsen. Gasrullen används flitigt, motorljudet blir högre och är av den vinande karaktären. På långa bakrakan är draget överraskande bra och prestandan känns fullt tillräcklig. Detta är skoj, helt utan vrål och omedelbar fara för motorras. Tanken slår mig att en sådan cykel också är enklare att ha att göra med rent underhållsmässigt.
Efter att ha provat krafterna och uppnått högsta hastighet är det på tiden att förbereda sig för kurvorna, cykeln har en elektronisk begränsning till 148 km/h. Tanken ger bra stöd och tar jag i ordentligt går det bra. Bromsarna, helt ABS-fria, behöver en uppgradering för att vara på nivå med dagens traditionella cyklar men de gör likväl sitt jobb. Fram är det ett tvåkolvsok, medan den bakre bromsen fått enkolvsok. Dessutom bromsar motorn en hel del när jag släpper gasen. Motorbromsen används för laddning och det tar ett par varv innan jag vänjer mig helt mellan förhållandet fart och inbromsning.
Motorn har förmågan att trolla fram 74 hästkrafter vid 8 500 rpm och 70 Nm. Det känns helt okej för en motorcykel som denna men jag skulle gärna ägnat lite mer tid tillsammans med denna prototyp. Det är en rem som bringar kraften till bakhjulet. Detta är också ett element som bidrar till att det totala ljudet blir så minimalt som möjligt. Fram sitter det ett 18-tums hjul, medan de har valt 17-tummare bak.
Jag kunde inte sätta fjädringen på hårdprov men den kändes stabil. Dämparna är för övrigt fullt justerbara både fram och bak. Efter att ha kört deras LiveWire ser jag mycket positivt på vad som kan komma ett stycke in i framtiden. Det finns nämligen en hel del fördelar som följer med en elektrisk motorcykel.
Tidigare har jag provat elcyklar från Brammo (nu Polaris) och KTM. Och innan man kommer med bombastiska uttalanden om konceptet bör man ha minst en provkörning bakom sig. LiveWire är enligt min mening en bra utgångspunkt för vidare utveckling.
Konkurrenter som Polaris och Zero är redan klara med sina modeller. Harley-Davidson vill istället ha mer tid på sig att analysera sina kunders synpunkter innan de släpper sin första elektriska motorcykel.
För dem som vill känna lukten av förbränd bensin, vibrationer och mullrande ljud, så kommer nog det att fortsätta finnas ett bra tag till framöver.
Provkörningen publicerads i Bike nr 10/15.
Text: Stig-Roar Martinsen