21 november, 2024
Den tillbakalutade sävliga atmosfären som klimatet och surfkulturen skapat i södra Kalifornien passar mig som handen i handsken. I alla fall om jag får glida fram i sadeln på en charmig cruiser med komfort men där det praktiska inte helt tagit död på stil, stuk och känsla.
Luften är behagligt ljummen och vägen snirklar sig fram mellan gyllene grästäckta kullar som huserar olika typer av odlingar. En hel del citron- och apelsinplantage samt en och annan kohage svischar förbi. Det dundrar i de feta däcken över färisterna.
Till 2018 har Triumph återupplivat sin gamla Speedmaster för att täcka luckan som uppstod i modellprogrammet när hojen försvann för några år sedan.
Men det tar inte lång tid att klura ut att nya Speedmaster även är tänkt att axla den roll som modellen America tidigare spelat.
Den motorcykel som jag fått möjlighet att bekanta mig med under den här dagen på vägarna nordost om San Diego är basversionen av Speedmaster. Den som vill kan beställa modellen i två andra utföranden, så kallade inspirationskitt.
Maverick är det lite mer avskalade och Highway är namnet på touring-paketet.
Men just under den här typen av lite mer aktiv cruising som står på schemat i dag skulle jag faktiskt föredra just den här grundversionen. Med sina ordentligt framflyttade fotpinnar, mjuka sadel och det tillbakadragna styret känns det lite som bomba fram på en klassisk Schwinn cruiser-cykel. Den coola tvåtonslacken på tanken och det breda styret är de främsta anledningarna till just den associationen.
Allt ackompanjeras av den stadigt tuffande och mycket vridstarka HT-versionen av Triumphs Bonneville-twin på 1200 kubik. Det är en fröjd att ligga och dra på fjärde växeln genom de kurvigare partierna.
Den mycket bra avstämda Ride By Wire-lösningen som kopplar gashand till spjällhus samspelar väl med den trygga gången i motorn med sin 270-graders tändföljd.
Färden har tagit mig från den saltstänkta Stillahavskusten genom jordbrukslandskapet och vidare upp i bergen. Vägen antar allt mer en serpentinliknande form och klättringen uppför Panoma Mountain slutar på cirka 1 500 meter över havet. Här intill ligger observatoriet som stoltserar med det banbrytande Hale-teleskopet, under 30 år var det världens största spegelteleskop.
Speedmasterns motor stretar på uppför utan protest. Det här är exakt samma vätske- och luftkylda kraftkälla som introducerades i Triumph Bobber. En motor som i sin tur är en elektroniskt justerad version av den i Bonneville T120. Ramen baseras även den på den låga softail-konstruktionen hos Bobber.
Dämparna är framtagna för Speedmaster både fram och bak för ökad komfort. Tillskillnad från dämparna på Bobber är dessa anpassade för möjligheten att skjutsa.
Bak sitter en KYB-dämpare med justerbar förspänning och 73,3 millimeters fjädringsväg. Gaffeln är även den från KYB och det är en cartidgevarianrt med 90 millimeters fjädringsväg.
Förspänningen bak kan ändras med då behöver sadeln monteras av.
Längst ner på gafflen har två flytande Brembo tvåkolvsok monterats. De ger bra bromsförmåga men kanske inte den där riktiga finkänslan.
Dämpningen är helt klart godkänd på den släta kaliforniska asfalten, hur de beter sig på våra svenska vägar får vi återkomma om.
Den lätthanterliga motorkaraktären och det lättsvängda chassit gör Speedmaster till en trygg motorcykel att vika in i olika kurvkombinationer. Det gäller i allt från makligt tempo till lite mer inspirerad framfart.
Att den inbjuder till just detta leder lätt till att markfrigången överskattas något ibland, med ett oskönt skrapljud som resultat.
Men ju mer tid jag spenderar i sadeln desto snabbare kommer jag underfund med var gränserna går.
Handtagen är klassiskt tjockare på mitten men erbjuder skön känsla och bra kontroll. Broms- och kopplingsgrepp är justerbara vilket är bra men själva greppen kunde fått vara lite mindre tjocka.
Ett klassiskt runt mätarhus hamnar perfekt i synfältet. På vanligt Triumph-vis ger en smidig liten multidisplay all den information du behöver.
På vägen tillbaka ut mot kusten består sista etappen av motorväg. Det blir ett perfekt tillfälle att slå på den enkla men välfungerande farthållaren.
Praktisk standardutrustning på Speedmaster. Det har förflutit ett antal timmar sedan jag hoppade på hojen i morse, tack vare den mjuka sköna sadeln och den vibrationsfria motorn känner jag mig ändå rätt fräsch i kroppen.
Bekväm och avslappnad helgtouring görs knappast bättre än i sadeln på en sådan här modell.
