23 november, 2024
Vi på Bike har en förkärlek för det extrema, det ska gärna vara lite för mycket effekt, lite för grova nabbar på offroaddäcken, lite för djupa nerlägg och lite för höga wheelies. Därför är det en härlig avkoppling att få varva ned med en sådan bussig kompis som Triumphs nya Bonneville T120.
Det känns redan när man kör ut från parkeringen, pulsen sjunker, medvetandet för omvärlden ökar och vardagsstressen försvinner. Det lugna dunkandet från 1200 kubiks parallelltwin med ojämn tändföljd är verkligen som balsam för själen. Sexans växel ligger ilagd redan på motorvägspåfarten och så fortsätter det. Allt blir lugnt med Triumph Bonneville T120. Lugnt på ett bra sätt! Inte så att man måste ta det lugnt för att någon komponent sviker, utan för att Triumph så förbaskat bra lyckats bygga in existentiell harmoni i plåt, järn, aluminium och gummi och via ett lugnt brummande förmedla det till föraren.
Nog flummat, lite fakta vill ni nog ha. Till 2021 har Triumph, via EURO 5-krav, passat på att försiktigt modernisera hela sin Bonneville-flotta. T120 har tappat hela sju kilo jämfört med föregångaren, mycket tack vara nya aluminiumhjul och en lättad vevaxel och koppling. De sistnämnda har även givit motorn lägre svängmassa och snärtigare svar på gasen. Snärtig är dock inte det första man tänker på när man kör Bonneville. Med 80 hästar vid 6550 varv och 105 newtonmeter vid 3500 varv är det snarare lugnt cruisande med en motor som varvar upp långsamt och med hög utväxling. Twinnen har 270 graders förskjutning av vevtapparna vilket ger den en personlig gångkultur och skönt ljud. Den sällan utnyttjade växellådan manövreras exemplariskt och den momentunderstödda kopplingen är mycket lättarbetad. Drar man motorn hela vägen mot 6000 varv belönas men dock med tillräcklig effekt som räcker till för snabba och säkra omkörningar.
När vi ändå är inne på höga varv och bus, med ett tryck på infoknappen på vänster styrhalva så stänger du enkelt av traction-controlen och får på så vis en Triumph som är mycket mer alert vid dragracing-starterna från rödljusen. Det finns noll risk för bakhjulskörningar så med en brysk gas- och kopplingshand drar 1200:n iväg med ett fränt lakritsstreck från bakhjulet och accelererar hyggligt snabbt upp till motorvägsfart. Väl där uppe i fart trycker du en gång på knappen för farthållaren för att aktivera den och en gång till för att sätta hastigheten, busenkelt! Knappar för att öka eller minska hastigheten finns inte, inte heller ”resume” men saknas egentligen inte under körning. Skön och enkel teknik som förgyller vardagspendlingen. Hojen har två körlägen, Road och Rain men vi fann aldrig någon anledning att köra annat än i Road.
Till 2021 har T120 fått nya bromsok från Brembo. Förvissa deras enkla flytande tvåkolvare men hojen bromsar bra och förutsägbart men för de riktigt korta stoppen får man ta i ordentligt med högernäven. Utan risk, då man hela tiden är övervakad av ett avstängningsbart ABS-system. På fjädringssidan noterar vi dubbla bakre stötdämpare i klassisk stil med justerbar fjäderförspänning som enda justerpunkt. Fram hittar vi en cartridgegaffel med äkta gummibälgar och utan justeringsmöjligheter. Vid forcerad körning gungar det lite grann men jag tycker ändå att fjädringen känns kvalitativ och utan egentliga kompromisser. Vi körde hela tiden med förspänningen i mjukaste läget vilket borgar för att fjädringen kommer att orka med passagerare och bagage utan bekymmer.
Vikten har som sagt minskats med sju kilo men hojen känns fortfarande tung. 236 kilo fulltankat låter inte så mycket men T120 är väldigt topptung, vilket speciellt märks när du ska resa upp hojen från sidostödet. Uppe i fart märks inte vikten av utan här kör du på som inget hänt och kryssar lekande lätt mellan bilarna i rusningstrafiken i en perfekt och avspänd upprätt körställning.
Designen av Triumph T120 är verkligen klockren. Man har lyckats skapa en hoj som verkligen ser gammal ut. Hemma på garageuppfarten hoppade sexåringen jämfota av glädje och utbrast, ” Åh, en härlig gammal Triumph”. Bättre betyg kan man knappast få. Var man än stannar med hojen får man gillande nickningar och leenden. En verklig blickmagnet! Den fint skulpterade tanken har handmålade pinstripes och djup lack med läckert glitter.
Efter en dryg veckas pendlande och nöjeskörning på landsväg och i storstaden är det med viss tvekan jag lämnar tillbaka nyckeln. En bra och enkel brukshoj där klassiskt utseende kombinerats med den senaste tekniken ger en körglad hoj med mycket känsla och ett intressant pris på 126.500 kronor. Snyggt jobbat Triumph!
