Provkörning: Triumph Speed Triple RS.

Ettans växel – bakhjulet, tvåans växel – bakhjulet, treans växel – bakhjulet, till och med på fyran över vissa ojämnheter i asfalten vill den nya eldiga Brittiska trean upp på bakhjulet. En sanslöst rolig berg- och dalbanecirkus med ett hest brölande hela tiden närvarande.
Triumph vill med den nya 180 hästkrafter starka Speed Triplen in och slåss på allvar med konkurrenter som Ducati Streetfighter och KTM Superduke. Efter bara några minuters hårdgasande på småvägar runt Södertörn kan vi meddela att de nu spelar i samma liga.

Speed Triple passar långa och korta förare, på bilden är chauffören 183 centimeter över Mälaren.

Alla tekniska detaljer och nymodigheter på den nya Speed Triple har vi redan gått igenom och det kan ni hitta här——–> Triumph Speed Triple 2021. Nu koncentrerar vi oss på våra första omedelbara körintryck efter en knapp veckas brukande.
Först och främst, bli inte avskräckta efter de inledande orden, allt blir vad man gör det till och Triumph Speed Triple kan vara en bussig kompis som lekande lätt bjuder på en trevlig söndagstur utan att tömma dig på adrenalin. Jämfört med tidigare modeller märks det direkt vad Triumph vill åstadkomma, mer sport! Nu hamnar man lätt framåtlutad och med knäna under relativt kraftig vinkel för att vara en naked bike. Mer Aprilia Tuono än KTM Superduke för att förstå vad jag menar. Nyckeln placeras i fickan och efter en kort dutt på startknappen vaknar den snygga tft-panelen till liv med fräck rörlig grafik som hälsar dig välkommen.

TFT-panelen är snygg och erbjuder många olika visningslägen.

Ett tryck till och motorn ryter igång. Respektingivande bastoner mynnar ut i den stora ljuddämparen med dubbla ingående rör, det ena med EURO 5-avgasspjäll. Mer sport nämnde jag, ettans växel är hög, här gäller det att slira iväg på kopplingen ordentligt, tvåans växel är det samma sak med, mycket högt utväxlad och den räcker som körväxel i stan där man med liknande hojar lätt kör på trean. Efter att vi justerat däcktrycket till korrekt nivå (låg först på 1,5 bar fram…) svänger hojen lekande lätt förbi bilköerna och vi kan äntligen få sträcka ut och som nämnt tidigare är Speed Triple mycket bakhjuls-benägen och anti wheelie-controlen gör att framhjulet studsar upp och ned under acceleration på de tre första växlarna. Jag letar i menyerna efter en justerbar wheelie control men går bet. Det finns tyvärr inte vilket i Speed Triples fall skulle vara klart önskvärt. Nu hämmas accelerationen alltför mycket vilket stör intrycket. Det enda man kan göra är att helt stänga av traction controlen för själv hålla framhjulet i lämplig vinkel. Här borde Triumph tittat noggrannare på konkurrenterna där samtliga har traction control och wheelie control separat och individuellt justerbara.

Snygg engelsk siluett med ett Stockholm i härlig vårskrud som panorama.

Nog med gnäll från en teknik-stinn journalist, kort och gott är nya Triumph Speed Triple en ljuvlig bekantskap med fantastisk karaktär och ett busigt och lättkört chassie. Bromsoken från Brembo biter nästan ruskigt effektivt tag i de dubbla skivorna och hotar att helt mosa ihop den fina guldfärgade gaffeln från Öhlins. Vi ökar därefter på fjäderförspänningen hela 12 varv vilket skapar bättre balans i hojen och faktiskt mildrar hojens benägenhet att gå på bakhjulet. Framgaffeln och stötdämparen (även den från Öhlins) är för övrigt fullt justerbara och av finaste tekniska snitt. Under acceleration får växellådan och elektroniken läge att verkligen briljera, här snackar vi nog om en av de bästa quickshifters på marknaden. Växlarna glider nästan automatlåde-aktigt i utan ett uns av avbrott, detta både upp och ner. Stor eloge till Triumphs tekniker som jag kan lova tillbringat många timmar med detta med laptopen i högsta hugg. VÄRLDSKLASS!

Suverän quickshifter, lätt åtkomligt oljefilter.

Hojen kommer originalutrustad med supersportiga Metzeler Racetec RR K3, ett renodlat bandagsdäck som jag kan tycka är lite onödigt på en landsvägshoj. Nu blinkar lampan ivrigt för traction control och man känner hur ABS pumpar i frambromshandtaget under resan till jobbet i nia plusgrader. Ett par Metzeler M9RR hade suttit bättre på landsväg men vi förstår samtidigt att Triumph vill visa att de menar allvar med ban-kapaciteten för Speed Triple.

Smal getingmidja inbjuder även kortbenta att få uppleva trippelns råa kraft.

I den snygga TFT-panelen kan man välja mellan körlägena Rain, Road, Sport, Track och Rider, där det det sistnämnda är ett eget läge där du fritt kan kombinera de olika förarhjälpsystemen som ABS och traction control. Systemet med en joystick på vänster handtag fungerar någorlunda intuitivt och efter lite pillande lär man sig menyerna ganska snabbt. Något som fungerar utan menyer är värmehandtagen, en enkel knapp på vänster handtag, punkt! Enkelt och bra och precis som vi vill ha det.

Stygga Brembo monobloc, i ojämn kamp med kallgreppet i Metzeler Racetec RR. Öhlinsgaffeln mådde bra av mer förspänning.

Detta var våra intryck efter ett par dagars körning, men det kommer mer! Först ska vi besöka Gotland Ring i slutet av maj och där kommer Speed Triple få sällskap av Ducati Streetfighter och Aprilia Tuono Factory på den nya Sydslingan. Sen vet vi att våra tyska kollegor i Stuttgart har ett riktigt fett naked bike test på gång. Håll utkik här på Bike.se och i tidningen!