21 november, 2024
Ett rappt bröl följer omedelbart efter en lätt knyck med högerhanden, bakhjulet sladdar ut lite väl brett den här gången. Färden går uppåt längs en liten grusväg som är en knapp bilbredd bred. På ena sidan har jag en jordvall och på den andra en brant sluttning ner i en dalgång. Underlaget är en blandning grovt grus och röd jord. Med traction control och ABS avstängd njuter jag i fulla drag av den vridstarka motorns morrande genom det högt dragna avgassystemet.
Bakhjulet hasar ut igen efter att jag avklarat ännu en 90-graders böj. Det röda dammet tilltar bakom mig. Jag kan göra det här hela dagen. Basen i det här bygget är den förhållandevis tama Street Twin-modellen som lanserades tidigt förra året. Men Triumph har lyckats väl med företaget att få det här att kännas som en ny modell. Motorn är densamma, liksom ramen och tanken. Men med hjälp av justerad motormappning har tillverkaren puttat ner det maximala vridet på 80 newtonmeter till låga 2 850 varv. Det i kombination med högre sadelhöjd, styvare stötdämpning och ett högre samt bredare styre gör Street Scrambler till en mer engagerande motorcykel. Markfrigången har ökat något jämfört med gamla Scramblern men sadelhöjden är fortfarande relativt låg.
Den högre markfrigången har Triumph åstadkommit genom att göra dämparna bak och gaffeln fysiskt längre. Slaglängden är dock fortfarande 120 millimeter. Ett 19-tumshjul fram bidrar även till att göra Street Scrambler lite resligare. Jag skickar en tacksam tanke till chassiutvecklarna för detta när jag korsar en bred bäck som var djupare än den såg ut. Vattnet får den torra jorden att klibba fast på de korta plastskärmarna och den lilla magkåpan. Jag står upp och den drygt 200 kilo tunga motorcykeln känns förhållandevis trygg under mig på det lösa underlaget. Fotpinnarna har bättre grepp och är något framflyttade för att underlätta stående körning. Här och var ligger djupa dräneringsrännor nedgrävda tvärs över vägen och påminner bryskt om den begränsade slaglängden i dämpningen.
Street Scrambler är underhållande även på asfalterade krokvägar. Det fina gassvaret i Triumphs Ride By Wire-system och de styvare dämparna bidrar till att flinet hålls på plats nästan hela tiden. En baksida i körupplevelsen är dock att stötdämpningen saknar känslighet. Stötarna från skarvar och lagningar i asfalten tröttar ut dig i längden.
På tillbehörslistan finns justerbara bakdämpare från Fox men till gaffeln finns inga justeringsmöjligheter eller cartridge-alternativ. Främre bromsoket från Nissin har fått ny design men ska vara i princip oförändrat mot det hos Street Twin, känslan är klart godkänd. Vid ett stopp tar jag mig tid att borsta av mig lite damm och spana in bygget. Sadeln är delad och på den kortare bakskärmen vilar en liten bönpall, den kan bytas mot en pakethållare i aluminium som följer med som standard. Tanken har fått två gummiskydd för knäna som för tankarna till forna tiders Bonneville-hojar.
Det här är en av marknadens mer stiltrogna scramblers och förhoppningsvis hittar den ägare som inte bara glider runt i stan. För det går faktiskt att lägga långa sladdar på öde grusvägar och att utforska gamla traktorspår utan att köpa en svindyr
adventurehoj.
